Buddhas Dhamma kan man inte hitta i böcker. Om du verkligen vill se själv vad Buddha talade om, behöver du inte besvära dig med böcker. Betrakta ditt eget sinne. Undersök och förstå hur känslor kommer och går, hur tankar kommer och går. Håll inte fast vid någonting. Var bara uppmärksam på vad som som finns att se. Detta är Buddhas väg till sanningarna. Döm inte. Allting du gör i ditt liv här är tillfälle till att praktisera. Allt är Dhamma. När du utför dina sysslor försök då att vara uppmärksam. När du tömmer en spottkopp eller städar en toalett, känn då inte att du gör det som en tjänst för någon annan. Det innebär Dhamma att tömma en spottkopp. Känn inte att du bara praktiserar när du sitter still med korslagda ben. En del av er har klagat över att det inte finns tillräckligt med tid för meditation. Finns det inte tillräckligt med tid för att andas? Detta är din meditation: uppmärksamhet, naturligt, i vad du än gör.

Vad gör jag med tvivel? Somliga dagar plågas jag av tvivel på att praktisera och min egen utveckling, eller läraren.

Det är naturligt med tvivel. Alla börjar tvivla. Du kan lära mycket av dem. Det viktiga är att du inte identifierar dig med dina tvivel. Det innebär att inte låta sig fångas av dem. Då skulle ditt sinne snurra runt i en ändlös cirkel. Betrakta i stället hela processen av tvivel och undran. Se efter vem det är som tvivlar. Se hur tvivel kommer och går. Sedan kommer du inte att besegras av dina egna tvivel. Du kommer att stå utanför dem och ditt sinne blir lugnt. Du kan se hur allting kommer och går. Låt bara det som du håller fast vid försvinna. Låt dina tvivel försvinna och betrakta dem helt enkelt. Det här innebär att få slut på tvivel.

Hur är det med andra metoder och sätt att praktisera? Numera tycks det finnas så många lärare och så många olika meditationsmetoder, och det är  förvirrande.

Det är som att åka till en stad. Du kan komma från norr, från sydväst, från många håll. Ofta är det bara en yttre skillnad mellan dessa metoder. Antingen du går en väg eller en annan, snabbt eller långsamt, och när du är uppmärksam är de alla likadana. Det finns en väsentlig punkt som allt verksamt praktiserande uppnår - icke fasthållande. När allt kommer omkring måste alla meditationsmetoder innebära att låta försvinna. Man ska inte heller hålla fast vid läraren. Om en metod leder till ett försvinnande, till icke-fasthållande, är det rätt praktiserande.

Du önskar kanske att resa, att besöka andra lärare och pröva deras metoder. En del av er har redan gjort det. Det är en naturlig önskan. Du kommer att upptäcka att tusen ställda frågor och kunskaper i många metoder inte kommer att ge dig sanningen. Till slut blir du uttråkad. Du kommer att se att du bara genom att stoppa och undersöka ditt eget sinne kan förstå vad Buddha talade om. Du behöver inte söka utanför dig själv. Kanske måste du återgå till att betrakta din egen sanna natur. Det är så vi kan förstå Dhamma.

Jag har fortfarande många tankar. Mitt sinne vandrar omkring mycket även om jag försöker att vara uppmärksam.

Oroa dig inte för det. Försök att behålla ditt sinne i nuet. Vad som än kommer upp i sinnet, så betrakta det bara. Låt det försvinna. Önska inte heller att bli fri från tankarna. Då stannar sinnet kvar i sitt naturliga tillstånd. Analysera inte tankarna som goda eller dåliga, varma eller kalla, snabba eller långsamma. Inte jag, inte du, inte ego. Bara vad de är. När du går på "tiggarrunda" (munkar) behöver du inte göra något särskilt. Bara gå och se vad som är. Man behöver inte hålla fast vid isolering eller dra sig undan. Var du än befinner dig, känn dig själv genom att vara med naturen och iakttag. Om tvivel kommer, betrakta dem och låt dem gå. Det är mycket enkelt. Håll inte fast vid någonting.

Du har sagt att samatha och vipassana eller koncentration och insikt är samma sak. Kan du föklara närmare?

Det är enkelt. Koncentration (samatha) och visdom (vipassana) arbetar tillsammans. Först blir sinnet lugnt genom att hålla sig till ett meditationsobjekt. Det är lugnt bara medan du sitter med slutna ögon. Det är samatha och så småningom verkar denna samadhi-bas för att visdom eller vipassana uppstår. Då förblir ditt sinne lugnt antingen du sitter med slutna ögon eller går omkring i en stad full av rörelse. Det är så här: en gång var du barn, nu är du vuxen. Är barnet och den vuxne samma person? Man kan säga att det är de eller genom att se på ett annat sätt att det är de inte. På detta sätt kan också samatha och vipassana betraktas som separata. Eller som föda och avföring. Föda och avföring skulle kunna betecknas på samma sätt eller på separata sätt. Tro bara inte på vad jag säger, praktisera själv och upptäck själv. Inget speciellt behövs. Om du undersöker hur koncentration och visdom uppstår kommer du att veta sanningen av dig själv. Numera klamrar sig många människor fast vid orden. De kallar sin träning för samatha. Det är viktigt att tillämpa samatha före vipassana, säger de. Allt detta är dumt. Bry dig inte om att tänka på detta sätt. Praktisera helt enkelt och du kommer själv att förstå.