Några besök i Sri Lanka för flera år sedan gjorde mig inte till buddhist. Men jag förundrade mig över den frid  och harmoni som buddhastatyn i Colombo utstrålade. Jag satt länge i det stämningsfulla Tandtemplet i Kandy och kände stillheten framför buddhastatyn där.

Under många år tänkte jag: "Tänk om det fanns ett buddhisttempel här i Jakobsberg dit jag kunde gå och meditera!" Och en dag var templet här!

I början av min skolgång i buddhism hade jag svårt att förstå varför jag så gärna ville lära mig om buddhism. Varför dög inte kristendomen? Gamla kunskaper från skoltiden om "hedniska religioner" satt djupt hos mig. Ändå hade jag tidigt tänkt mig att det kunde ingen veta om Gud fanns eller inte, och att det gjorde mig detsamma hur det var med den saken.

Buddhismen ger svar på existentiella frågor som passar mitt sinne. Buddha talar inte om Gud, i varje fall inte som skapare eller någon vars nåd vi är beroende av.  Buddha betonar, att det bara är det som du själv ser, det som din egna erfarenheter säger dig, som gäller. Att till exempel grubbla över universums uppkomst och dylika spekulationer, anser Buddha vara ineffektivt. Det leder bort från viktigare saker som att låta visdomen växa. När livet ibland känns meningslöst, då tröstas jag av att meningen med livet är att leva här och nu för att så småningom bli lite visare än tidigare. Och om jag då är helt omöjlig och undrar vad det ska vara bra för att ha blivit lite visare strax före döden, ja då tröstas jag av tanken på att den grad av vishet jag hunnit få här i detta livet, kan vara till nytta för mig i nästa existens. 

Buddhismen ger enkla råd för vardagligt liv som att : acceptera mig själv och andra, inte skada mig själv eller andra, leva ett etiskt liv, behärska mina tankar och känslor både inför mig själv och andra, lämna det förflutna och  att inte bekymra mig för framtiden. Det viktiga är hur jag mår nu, här i detta liv.  Det är sådana levnadsregler som tillsammans med meditation innebär att praktisera buddhism.

Buddha lär oss att åsikter som vi skaffar oss bara hindrar oss i vår strävan. Åsikter är bara relativa begrepp som vi fått genom nationell tillhörighet, religiös tillhörighet, social tillhörighet eller genom den tid vi lever i. Åsikter om mig själv som jag fått genom andra, ofta föräldrar eller lärare: "Du är lat, du är slarvig, du är opraktisk" eller skaffat mig på alldeles egen hand: "Du är oduglig, du är missunnsam, du är ful", (jag har förslag på tusen andra, oftast negativa uppfattningar om mig själv), alla dess åsikter binder mig vid ett mönster som gör mitt liv svårare än det behöver vara. Den buddhistiska tanken att begreppen "god" eller "dålig" just bara är begrepp har hjälpt mig mycket. När jag i meditationen (eller annars) upplever en känsla av uselhet har jag lärt mig att just acceptera känslan, men också att försöka släppa den. Och har jag gjort, tänkt eller sagt något verkligt uselt, då är det bara att vara medveten om det usla, släppa tanken på det, sträva efter att undvika något sådant i framtiden så gott det går. Att ha samvetskval gör inte gärningen, tanken eller det sagda ogjort och gör bara att jag tycker illa om mig själv. Jag har lärt mig att acceptera att jag är på min egen nivå, det är bara att sträva efter att nå nästa och nästa och nästa.  Hjälp på den vägen är meditation som tränar upp min medvetenhet. Om jag tränar tillräckligt energiskt  kanske jag så småningom blir arg bara fem gånger om dan i stället för sju tidigare!

Buddhismen är en filosofi med klar logik, ganska svår att tränga in i. Den har inga dogmer som säger att du ska tro si eller så. Den ger frihet. Dhamma är en möjlighet att testa och bedöma Buddhas lära.

Därför har jag valt att följa Buddhas väg . Dhammapada uttrycker Vägen i den enkla men vackra versen:

Att undvika allt ont - att göra gott
att rena sitt sinne - det är de upplystas lära

Text:Kerstin Jönhagen