MAHA MOGGALANA
En gång när Buddha vistades i Isipatana, berättas det i Saccavibhanga sutta, förklarade han de fyra ädla sanningarna för de församlade munkarna. Sedan uppmanade han dem: - Munkar, anslut er till Sariputta och Moggalana. De är visa och hjälpsamma mot dem som lever det heliga livet. Sariputta är lik modern som ger liv och Moggalana är lik fadern. Sariputta tränar andra tills de har övervunnit strömmarna och Moggalana tills de nått det högsta målet. Dessa två, Sariputta och Moggalana var Buddhas två första chefmunkar. Som lekmän hette de Upatissa och Kolita. De växte upp tillsammans som mycket nära vänner. En gång deltog de i en stor festival med populära shower och nöjen. De hade sett fram mot detta, men natten efter kunde Kolita inte sova. Han kände sig missnöjd. Han undrade vad det var för nytta med alla dessa nöjen. Vad fanns det för lycka med ett liv som ägnades åt att söka efter nöjen? Han tänkte på att efter bara några få år skulle artisterna vara gamla och orkeslösa. Och han tänkte på hur de skulle drivas genom återfödsel efter återfödsel och att han själv och hans vän Upatissa också skulle var med om samma sak. Upatissa hade inte heller kunnat sova och tänkt i samma banor som sin vän. De kom fram till att inte slösa sin tid mer på nöjen utan att finna vägen till befrielse. De gick först till en lärare som hette Sanjaya. Upatissa och Kolita blev snabbt Sanjayas främsta lärjungar. Men de fann inte vad de sökte hos honom. De började söka på annat håll och de lovade varandra att den som först hittade den "rätta" läran skulle tala om det för den andre. Det blev Upatissa som först kom i kontakt med Buddhas lära. Han mötte nämligen en munk som hade en så ädel hållning och ett så behärskat sätt att Upatissa undrade vem som var hans lärare. Det var Assaji, en av de fem asketerna, som anslutet sig till Buddha. Upatissa bad Assaji att berätta vad hans lärare undervisade om. Assaji sade: - Alla ting har en orsak. Dessa orsaker har Tathagata talat om. Och också om hur orsakerna upphör. När Upatissa hörde detta förstod han och han talde om för Kolita att han funnit rätt lärare. De lämnade Sanjaya och de och alla de forna eleverna, 250 stycken, gick till Buddha och blev hans lärjungar. Upatissa och Kolita fick därmed namnen Sariputta och Moggalana. Rätt tidigt blev Moggalana känd som Maha Moggalana. Han vårdade och utvecklade Dhamma. Men mest känd har han nog blivit för sina övernaturliga krafter. Moggalana kunde skåda
in i andras sinnen och läsa tankar. Moggalana kunde höra
ljud som ingen annan kunde höra. Moggalana kunde se
saker som ingen annan kunde se. Precis som Buddha kunde Moggalana se vilken effekt kamma skulle ha för människor. Han såg vad de skulle återfödas till beroende på deras onda eller goda gärningar. Han använde denna förmåga till att undervisa om kamma och den åttafaldiga vägen. Moggalana kunde
färdas genom rymden. Moggalana kunde beröra
på stora avstånd Moggalana kunde växla
form. Det är viktigt att påpeka att varken Buddha eller Moggalana använde sina övernaturliga krafter inför allmänheten och bara använde dem när det var till gagn för dhamma. Det var inte ovanligt att munkar ägde övernaturliga krafter. Och att de använde dem "otillbörligt". "Det strider mot reglerna, det är ovärdigt en samana, det är opassande och bör inte göras", sade Buddha till en munk som missbrukat sina krafter. Buddha sade också till munkarna: "Ni skall inte visa allmänheten den övermänskliga iddhi-kraften. Den som gör det har gjort sig skyldig till en dukkata (överträdelse)." I Theragatha, Munkarnas sånger, där
Moggalana skrivit om sitt liv finns denna vers Läraren har jag tjänat Text: Kerstin Jönhagen |