|
Kap 10 Nibbana
Paliordet Nibbana bildas av Ni och Vana. Ni är en negativ partikel och Vana betyder åtrå eller begär. Det kallas Nibbana för att det är en resa från det begär som kallas Vana, åtrå. Bokstavligen betyder Nibbana icke-fastklamrande. Det kan också definieras som utplånande av begär, hat och villfarelse. ”Hela världen står i lågor”, sade Buddha. Av vilken eld antänds den? ”Av lågor från begärets, hatets eld och från villfarelsens eld, av födelsens, åldrandets och dödens eld, av sorgens, förtvivlans, plågans, våndans och misströstans eld.” Man måste förstå att Nibbana är ett tillstånd av ingenting eller utplånande på grund av att vi inte kan uppfatta det med vår världsliga kunskap. Man kan inte säga att det inte existerar något ljus bara för att en blind människa inte kan se det. I en välkänd berättelse grälar fisken med sin vän sköldpaddan och konstaterar triumferande att det inte existerar land. Buddhistens Nibbana är inte bara ingenting eller ett tillstånd av tillintetgörelse men det är vad inga ord kan förklara tillfredsställande. Nibbana är en Dhamma som är ”ofödd, icke uppkommet, oskapat och oformat”. Därför är den evig (Dhuva), åtråvärd (Subha) och glädjande (Sukha). I Nibbana är inget förevigat eller utplånat utom lidande, otillfredsställelse. I böcker refereras till Nibbana som Sopadisesa och Ampadisesa. Dessa är emellertid inte två slags Nibbana utan det enda Nibbana som fått sina namn beroende på sättet det erfars, före och efter död. Nibbana är inte beläget på någon plats inte heller är det ett slags himmel där ett transcendentalt ego bor. Det är ett tillstånd som beror på själva denna kropp. Det är ett uppnående (Dhamma) som finns inom räckhåll för alla. Nibbana är ett överjordiskt tillstånd som går att nå även i detta nuvarande liv. Buddhismen säger inte att detta yttersta mål endast kan nås i ett liv på andra sidan. Här ligger den huvudsakliga skillnaden mellan den buddhistiska uppfattningen om Nibbana och den icke-buddhistiska uppfattningen om en evig himmel som bara kan nås efter döden eller i förening med en Gud eller Gudomligt Väsende i livet efter detta. När Nibbana förverkligas i detta liv med en kropp som finns kvar kallas det Sopadisesa Nibbana-dhatu. När en arahant når Paranibbana efter kroppens upplösning utan att något av fysisk existens finns kvar kallas det Ampadisesa Nibbana-dhatu. ----- Ur metafysisk synvinkel är Nibbana befrielse från lidande, otillfredsställelse. Ur psykologisk synvinkel är Nibbana utplånande av egoism. Ur etisk synvinkel är Nibbana tillintetgörelse av begär, hat och villfarelse. Existerar arahanten efter döden eller inte? Buddha svarar: "Arahanten som befriats från de fem grupperna av existens eller fastklamrande är djup och omätbar som det mäktiga havet. Att säga att arahanten är återfödd skulle inte passa i denna fråga. Att säga att arahanten varken är återfödd eller icke återfödd skulle inte passa i denna fråga." Man kan inte säga att arahanten är återfödd eftersom alla begär som utgör villkor för återfödelse är utplånade. Inte heller kan man säga att arahanten är förintad eftersom ingenting finns att förinta. En vetenskapsman, Robert Oppenheimer, skriver: Om vi till exempel frågar om positionen för elektronen förblir densamma blir svaret `nej´. Om vi frågar om elektronens position växlar med tiden blir svaret `nej´. Om vi frågar om elektronen är en rest blir svaret `nej´. Om vi frågar om den är i rörelse måste vi svara `nej´. Buddha gav sådana svar när han tillfrågades om tillståndet hos en människas jag efter döden, men det är inga vanliga svar från artonhundratalets och nittonhundratalets traditionella vetenskap. (Ett kortare avsnitt har tagits bort (övers. anm.) |
