Mörkt var mitt hår
som biets färg,
lockigt;
med åren likt grov hampa.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Doftande som en parfymerad korg
fylld med blommor var mitt hår.
Med åren unken lukt
som ett djurs päls.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Tjockt och yppigt som en välskött skogsdunge
glänsande, omsorgsfullt kammat
och uppsatt med nålar.
Med åren det växte tunt, kalt här och var.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Prytt med guld och vackra nålar,
ståtligt smyckat med hårband
Med åldern
nu skallen kal.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Böjda som väl tecknade av en konstnär
var en gång mina praktfulla ögonbryn.
Med åren hängande i veck.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Strålande, lysande som juveler
mina ögon: mörka – djupt mörka
Med åren inte längre sköna
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Som en vacker ås, 
tedde sig i första min ungdom min ståtliga näsa
Med åren lik en lång paprika.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Som smycken – välformade, fulländade -
var en gång mina vackra öron.
Med åren vissnade i veck.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Som jämna knoppars färg
var en gång mina ypperliga tänder
Med åren trasiga och gula.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Som gökens rop i den täta djungeln
där han flaxade genom de djupa skogssnåren
lika ljuvlig var klangen i min röst.
Med åren bruten
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Slät som en trumpetsnäckas blanka skal
var en gång min vackra hals.
Med åren böjd, rynkig
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Som runda dörrpelare
var en gång mina båda utsökta armar.
Med åren lika uttorkade pataliträd.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Smyckade med guld och praktfulla ringar
var en gång mina vackra händer.
Med åren de är som lökar och knölar
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Svällande, runda, fasta och höga
var en gång mina ståtliga bröst.
I den höga ålderns torka
de hänger som tomma gamla vattensäckar.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Som täckt av blänkande guld
var min underbara kropp.
Nu täckt med sköna rynkor.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Jämna till formen som elefantens snabel
var en gång mina vackra lår.
Med åren skrovlig bambu.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Smyckade med vackra vristkedjor av guld
var en gång mina fina vader
Med åldern lika sesampinnar.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Mjuka som bomull
var en gång mina vackra fötter
Med åldern förtorkade och spruckna.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.
Så var detta fysiska hölje
nu: skröpligt, hemvist för smärta, många smärtor
Ett hus där murbruket fallit bort.
Sanningens ord från Sanningssägaren
förändras aldrig.