|
Kap 6 Kamma eller Lagen om etisk orsak och verkan
Vi konfronteras med en totalt obalanserad värld. Vi ser ojämlikheter och många mänskoöden och det stora antalet levande varelser som finns i universum. Vi ser någon som är född i välstånd, omgiven med goda mentala, etiska och fysiska egenskaper och en annan född i yttersta misär och elände, Här finns en dygdig och helig människa men som tvärt emot hennes förväntan alltid möts av otur. Den illvilliga världen går tvärt emot hennes ambitioner och önskningar. Hon är fattig och eländig trots hederligt uppträdande och fromhet. Där finns en annan elak och dåraktig människa men som räknas som Fortunas gunstling. Hon belönas med alla slags ynnest, trots hennes bister och dåliga levnadssätt. Man kan fråga sig varför en blir underlägsen och en annan överlägsen. Varför skall en ryckas från en älskad moder när han eller hon bara sett ett fåtal somrar och en annan dö i vuxen ålder eller vid framskriden ålder av åttio eller hundra? Varför skall en bli sjuk och klen när en annan är frisk och stark? Varför skall en se bra ut och en annan ful och anskrämlig? Varför skall en växa upp i lyx och en annan i total fattigdom? Varför skall en födas till miljonär och en annan till fattighjon? Varför skall en födas med helgonlika egenskaper och en annan med kriminella tendenser? Varför skall några bli språkbegåvade, artister, matematiker eller musiker? Varför skall några vara blinda från födseln, döva och missbildade? Varför kommer några att vara lyckliga och andra plågade från födseln? Det finns några problem som förbryllar alla tänkande människors sinnen. Hur ska vi förklara alla dessa olikheter i världen, denna mänsklighetens ojämlikhet? Beror det på ett blint öde eller slump? Det finns inget i denna värld som sker på grund av blint öde eller slump. Att säga att ingenting händer genom ett blint öde är inte mer sant än att denna bok har kommit hit av sig själv. Strängt taget händer inget en människa som han eller hon inte förtjänar av ett eller annat skäl. Skulle det kunna vara på befallning av en oansvarig Skapare? Huxley skriver: ”Om vi förmodar att någon avsiktligt har satt igång detta underbara universum, står det helt klart för mig att denne inte är helt välvillig och rättvis i någon klar ordalydelse utan illvillig och orättvis”. Och Einstein: ”Om denna Gud är allsmäktig, så är också händelser, varje mänsklig handling, varje mänsklig tanke och varje mänsklig känsla och önskan hans verk. Hur kan det vara möjligt att tro att en sådan Allsmäktig håller människor ansvariga för deras handlingar och tankar? Genom att dela ut straff och belöning skulle han i stor utsträckning döma sig själv. Hur kan detta vara förenat med den godhet och rättfärdighet, som tillskrivs honom? I fråga om de teologiska principerna är människan skapad på ett godtyckligt sätt utan hans önskan och i det ögonblicket av hans skapelse varken välsignad eller fördömd för evigt, eftersom människan varken är god eller ond, lycklig eller olycklig, ädel eller fördärvad, från det första steget i hennes fysiska skapelseprocess till hennes sista andetag, utan hänsyn till individuella önskningar, hopp, ambitioner, ansträngningar eller hängivna böner. Sådant är teologisk fatalism.” ---- Lord Russel säger: ”Världen har det sagts oss, skapades av en Gud som är både god och allsmäktig. Innan han skapade världen förutsåg han all den smärta och misär som världen skulle rymma. Han är därför ansvarig för allt detta, det är lönlöst att argumentera att världens lidande beror på synd. Om Gud i förväg visste om synderna som människan skulle göra sig skyldig till, var han klart ansvarig för alla konsekvenser av dessa synder när han beslöt att skapa människan”. --- Doktrinen att alla människor är syndiga och fått sin medfödda synd från Adam är en utmaning som verkligen trotsar barmhärtighet och allsmäktig rättvisa. Några äldre auktoritiva författare har förklarat att gud skapade människan till sin egen avbild. Några moderna tänkare förklarar å andra sidan att människan skapade Gud efter sin egen avbild. I och med civilisationens tillväxt har människans begrepp om Gud också blivit mer och mer förfinat. Det är dock omöjligt att bilda sig en föreställning om en sådan vare sig inom eller utom universum. Kan denna variation i människors villkor bero på arv och miljö? Man måste medge att alla sådana kemisk-fysiska fenomen upptäckts av vetenskapen och delvis bidrar de men de kan inte enbart vara ansvariga för både de subtila skillnader och och stora olikheter som finns mellan individer. Dessutom, varför skulle identiska tvillingar, som är genetiskt lika och som fått samma uppfostran , ibland vara helt olika i temperament, moral och intellekt? Arv kan inte enbart förklara dessa stora skillnader. Strängt taget är verkar det mer rimligt att de skulle ha fler likheter än skillnader. Den oändligt minimala kemisk-fysiska embryo som ärvs från föräldrar, förklarar endast en del av en människa, hennes psykiska grundläggning. I fråga om mer komplexa och subtila mentala, intellektuella och moraliska skillnader behöver vi mer upplysning. Teorin om arvet kan inte ge en tillfredsställande förklaring till födelsen av en brottsling i ett långt led av hedervärda förfäder, födelsen av ett helgon i en familj med dåligt rykte eller till uppkomsten av underbarn, genier och stora religiösa lärare. Enligt buddhismen beror dessa variationer inte endast på arv eller miljö, medfödda egenskaper eller uppfostran utan också på vårt eget kamma eller med andra ord, av resultatet av våra egna medfödda ärvda förgångna handlingar och nuvarande gärningar. Vi är själva ansvariga för våra handlingar, vår lycka och vårt elände. Vi bygger vårt egna helvete. I skapar vår egen himmel. Vi åstadkommer vårt eget öde. Så – vi är vårt eget kamma. Vid ett tillfälle närmade sig en viss ung man vid namn Subha Buddha och frågade varför det bland människor finns de som är usla och de som är förträffliga. Han sade: ”Vad är skälet, vad är orsaken till uselhet och förträfflighet hos människor, hos det mänskliga släktet? Ty kortlivade och långlivade personer kan man se, sjuka och friska, fula och vackra, inflytelserika och utan inflytande, fattiga och rika, av låg börd och av hög börd, enfaldiga och kloka kan man se”. Buddha svarade: ”Alla varelser är ägare till sin kamma, arvtagare till sin kamma, är i relation till sin kamma och deras kamma är deras skiljedomare. Kamma är det som skiljer människor åt i fråga om uselhet och förträfflighet”. Han förklarade sedan orsakerna till sådana skillnader enligt lagen om etisk orsak och verkan. Våra nuvarande mentala, intellektuella och moraliska olikheter och skillnader i temperament beror enligt buddhismen huvudsakligen på på våra egna handlingar och anlag både i det förflutna och det nutida.. Kamma betyder ordagrant handling, men dess yttersta mening betyder det gynnsam och ogynnsam vilja (kusala akusala cetana). Kamma utgör både gott och ont Gott får gott. Ont ger ont. Lika lockar lika. Det är kammas lag. Vi skördar vad vi sått. Det vi sår skördar vi någonstans eller någon gång. I en mening är vi resultatet av vad vi är och vi kommer att bli resultatet av vad vi är. I en annan mening är vi inte helt resultatet av vad vi var och vi kommer inte helt att bli resultatet av vad vi är. En brottsling, till exempel, blir kanske en helig i morgon. Buddhismen tillskriver denna variation till Kamma men hävdar inte att allt beror på Kamma. Allt som beror på Kamma innebär att en människa måste vara ond för att hennes Kamma skall bli ond. Man behöver inte gå till en psykolog för att bli botad från det onda för om ens Kamma är ont så kan man bli botad. Enligt buddhismen finns det fem processer (Niyamas) som verkar på det fysiska och mentala planet.
Varje psykiskt eller fysiskt fenomen kan förklaras genom dess allomfattande fem processer som är lagar i sig. Kamma är därför endast en av de fem processer som är rådande i universum. Det är en lag i sig men därmed följer inte att det skulle finnas en laggivare. Naturens normala lagar som gravitation behöver ingen laggivare. De verkar i sitt eget område utan ingripande av en yttre oberoende härskarmakt. Ingen har till exempel påbjudit att eld skall brinna. Ingen har befallt att vatten skall söka sin egen nivå. Ingen vetenskap har sagt till att vatten skall bestå av H2O och att kyla skall vara en av dess egenskaper. Detta är deras inneboende egenskaper. Kamma är varken öde eller förutbestämmelse som lagts på oss av någon mystisk okänd kraft för vilken vi hjälplöst måste utsättas för. Det är ens egna gärningar som verkar på en själv och alltså har man möjlighet att avleda Kammas lopp i viss utsträckning. Hur mycket man avleder det beror på en själv. Det måste också sägas att sådant uttryck som belöning och straff inte skall förekomma i diskussion kring kammaproblem. För buddhismen erkänner inte en Allsmäktig som styr sina undersåtar och följaktligen belönar och straffar dem. Buddhister tror å andra sidan att lycka och sorg är den naturliga följden av ens egna goda och dåliga handlingar. Det ska betonas att Kamma har principer om både vedergällning och straff Kammas natur kännetecknas av möjligheten att skapa dess väntade effekt. Orsak skapar effekt, effekten förklarar orsaken. Frö skapar frukten, frukten förklarar fröet och båda står i ett inbördes förhållande. Också Kamma och dess effekt står i ett inbördes förhållande: ”effekten blommar redan i orsaken”. En buddhist som är fullt övertygad om doktrinen om Kamma ber inte till någon annan om att bli frälst utan litar på sig själv för sin rening eftersom Kamma innebär individuellt ansvar. Det är doktrinen om Kamma som ger tröst, hopp, självtillit och moraliskt mod. Det är denna tro på Kamma som bekräftar en människas strävan och väcker entusiasm, och gör henne vänlig, tolerant och omtänksam. Det är också den fasta tron på Kamma som gör att en människa avstår från ont, gör gott och bli god utan att vara rädd för straff eller lockad av någon belöning. Det är denna doktrin om Kamma som kan förklara lidandets problem, mysteriet med andra religioners så kallade öde eller förutbestämmelse och framför allt mänsklighetens ojämlikhet. Kamma och återfödelse är en grundförutsättning. (Ett par kortare avsnitt har tagits bort (övers. anm.) |
