Buddhas undervisning i Tipitaka (De tre korgarna) är Vinaya (munkreglerna), Suttanta (talen) och Abhidhamma. 

Alla tre delarna av Tipitaka kan bli en outtömlig källa och inspirera och stimulera praktiserandet som leder till utrotning av fel uppfattning och slutligt av andra orenheter.

I alla tre delarna av Tipitaka undervisas vi om ”dhamma”, om allt som är verkligt. Att se är dhamma, det är verkligt. Färg är dhamma, det är verkligt. Känsla är dhamma, det är verkligt. Vår orenhet är dhamma, det är verkligt.

När Buddha nådde upplysning förstod han klart alla dhamma och vad de verkligen var. Han undervisade dhamma för oss för att vi också skulle förstå verkligheten som den är.

Utan Buddhas lära skulle vi vara okunniga om verkligheten. Vi är benägna att betrakta det som oföränderligt som föränderligt, det otillfredsställande som tillfredsställande, icke-jag som jag. Målet i alla dessa tre delar av Tipitaka är att undervisa människor om hur de utvecklar den väg som leder till slutet för orenheter.

Vinaya innehåller munkarnas rättesnören för att uppfylla ett ”brahmaliv”. Målet i ”brahmalivet” är utrotningen av all orenhet.

Inte bara munkar utan även lekfolk bör studera Vinaya. Vi läser till exempel om hur munkar avvikit från sitt rena liv. När det inträffade lades en regel till för att hjälpa dem att bli vaksamma. När vi läser Vinaya påminns vi om att vår egen lobha (begär), dosa (hat) och moha (okunnighet) är realiteter. Så länge som de inte är utrotade kan de uppstå när som helst. Vi påminns om hur djupt rotade orenheterna är och vad de kan få för följder. När man begrundar detta eftersträvar man att utveckla den Åttafaldiga vägen som leder till utrotning av fel uppfattning, avundsjuka, gnidighet, egenkärlek och alla andra orenheter.

I Suttanta förklaras Dhamma för olika människor på olika platser. Buddha undervisade om alla de verkligheter som kommer fram genom de sex dörrarna, om orsak och följd, om träning som leder till slutet av all bedrövelse.

Beträffande Abhidhamma så är det en detaljerad utläggning av all verklighet. ”Abhi” betyder ”högre”, alltså betyder Abhidhamma ”högre dhamma” Formen i denna del av Tipitaka är annorlunda men målet är det samma, utrotandet av fel uppfattning och slutligen all orenhet. Så när vi studerar den långa listan på realiteter får vi inte glömma det verkliga syftet med studierna. Teorin (pariyatti) skall uppmuntra oss till träning (patipatti) vilket är nödvändigt för insikten om sanningen (pathiveda). När vi studerar de olika namas och rupas och begrundar dem kan vi påminnas om att vara uppmärksamma på nama och rupa som framträder i den stunden. På det sättet kan vi mer och mer upptäcka att Abhidhamma handlar om allt som är verkligt, det vill säga världarna som kommer fram genom de sex dörrarna.

Denna bok är tänkt som en introduktion till studiet av Abhidhamma. Jag hoppas att läsaren i stället för att bli missmodig av de många uppräkningarna och av palitermerna som används kommer att utveckla ett växande intresse för att utforska realiteterna inom och utanför sig själv.

Miss Sujin Boriharnwanaket har varit till en enorm hjälp och inspirerat mig i mitt studium av Abhidhamma. Hon uppmuntrade mig att själv upptäcka att Abhidhamma handlar om att uppleva realiteterna genom ögon, öron, näsa, tunga, kropp och sinne. Sålunda har jag lärt att studiet av Abhidhamma är en process som fortsätter genom hela livet. Jag hoppas att läsaren kommer att få en liknande erfarenhet och kommer att var full av entusiasm och glädje varje gång som realiteterna upplevs!

Jag har många gånger citerat ur suttorna för att visa att Abhidhammas undervisning inte är annorlunda än undervisningen i de andra delarna av Tipitaka. För citaten har jag oftast använt engelsk översättning från Pali Text Society (Translations series). För citaten från Visuddhimagga (Reningens väg) har jag använt Bhikkhu Nanamolis översättning (Colombo, Sri Lanka, 1964).

Jag har lagt till några frågor efter varje kapitel vilket kanske kan hjälpa läsaren att begrunda det lästa.

Phra Dhammadharo Bhikkhu har vänligt hjälpt mig med ändringar och förslag till bokens text. Tack vare hans insatser har denna bok kunnat tryckas och ges ut.

Nina Van Gorkom
Haag
Nederländerna
1975   

Översättarens kommentar:
Nina Van Gorkum använder ibland översättningen av ett paliordet och ibland själva paliordet i texten. Jag följer Nina Van Gorkums skrivsätt.
Jag har kursiverat paliord, framför allt när de står första gången eller i en uppräkning. 
Nina Van Gorkum förutsätter att vissa palibegrepp är kända av läsaren och översätter dem inte och jag följer henne även där.
Ett problem är hur en pluralisform av ett paliord ska översättas till svenska. I regel har jag valt den engelska pluralformen med ”s” för att det är smidigast.