De Fem Hindren
(Nivarana)

NAMO TASSA BHAGAVATO ARAHATO SAMMASAMBUDDHASSA

De största hindren för en framgångsrik meditation och befriande insikt är de som yttrar sig som ett eller flera av de Fem Hindren. Hela träningen som leder till Upplysning kan beskrivas som strävan efter att övervinna de Fem Hindren, först genom att undertrycka dem tillfälligt för att erfara jhana och Insikt, och sedan genom att övervinna dem för gott genom fullständig utveckling av Den Ädla Åttafaldiga Vägen.

Vilka är de Fem Hindren? De är:

kâmacchanda, sensuella begär
vyâpâda, hat
thina-middha, slöhet och lättja
uddhacca-kukkucca, rastlöshet och oro
vicikicchâ, skepsis

1. Sensuella begär syftar på den speciella sorts förväntan som söker efter lycka genom de fem sinnena syn, hörsel, doft, smak och fysisk känsla. Det utesluter uttryckligen ingen längtan efter lycka enbart genom sinnets sex sinnesförnimmelser.

I sin extrema form betyder sensuella begär att man är fixerad på att hitta välbehag i sådant som intima sexuella förhållanden, god mat eller vacker musik. Men det innefattar också begär efter att ersätta irriterande eller plågsamma erfarenheter med behagliga, det vill säga önskan efter sensuellt välbefinnande..

Buddha jämförde sensuella begär med lån. Vilken välbehag man än erfar genom dessa fem sinnen måste de återbetalas genom obehag vid separationer, förlust eller trånande tomhet som obevekligt följer när njutningen är över. Och som med vilket lån som helst handlar det också om fördelar och nöjet är alltså, som Buddha sade, litet i jämförelse med den plågsamma återbetalningen.

I meditationen kommer man över sensuella begär genom att låta dem försvinna eftersom man lägger vikt vid kroppen och dess fem sinnesförnimmelser. En del tror att de fem sinnena finns för att kroppen skall fungera och för att skydda den, men faktiskt finns kroppen där för att tjäna de fem sinnena som alltid är i gång för att söka njutning. Precis som Buddha en gång sade, ”De fem sinnena är världen” och för att lämna världen, för att njuta av den andra världsliga lyckan från jhana, måste man för alltid ge upp ALLT som gäller kroppen och dess fem sinnen,

När sensuella begär har övervunnits är meditatörens sinne inte intresset av löfte om njutning eller bekvämlighet för kroppen. Kroppen försvinner och de fem sinnena stängs av. Sinnet blir lugnt och fritt att iakttaga sitt inre. Skillnaden mellan de fem sinnesförnimmelserna och deras överskridande är som skillnaden mellan att se ut genom ett fönster och att se i en spegel. Sinnet som är fritt från fem sinnesförnimmelser kan verkligen se sitt inre och se sin verkliga natur. Endast på detta sätt kan visdom uppstå om ”vad, varifrån och varför är vi?”

2. Hat syftar på begär efter att slå, såra och förstöra. Det omfattar rent hat till en person eller en situation och det kan skapa så mycket energi att det blir både lockande och vanebildande. Med tiden verkar det alltid rättfärdigat, för sådan är dess kraft att det lätt skadar vår möjlighet att bedöma rätt. Det innebär också självhat, även bekant som skuld, som hindrar möjlighet till lycka. Under meditationen kan det visa sig som motvilja mot själva meditationsobjektet så att det avvisas och ens uppmärksamhet vandrar någon annanstans. Buddha liknade hat vid sjukdom. Precis som sjukdom hindrar frihet och lycka av god hälsa, så hindras frihet och fridens lycka av hat.

Hat övervinns genom att tillämpa Metta, allomfattande kärlek. När hat riktas mot någon, undervisar Metta dig om att se mer hos den människan än det som sårar dig, att förstå varför den människan sårar dig (ofta därför att han eller hon hatar sig själv intensivt) och uppmanar dig att lägga åt sidan din egen smärta för att betrakta den andre med medkänsla. Men om detta är mer än du förmår, bidrar Metta i sig till att du inte hatar denna person, och att du inte längre såras av minnet av dessa dåd.. På samma sätt ser Metta, om du hatar sig själv, mer än dina egna fel, kan förstå dina egna fel och ge dig mod att överge dem, lära från deras läxa och låta dem försvinna. Sedan, om det finns hat mot meditationsobjektet (ofta skälet till varför en meditatör inte kan finna frid) omfattar Metta meditationsobjektet med omsorg och glädje. Så som till exempel en moder hyser naturlig Metta till sitt barn, så kan en meditatör se in i sin andning på samma sätt med omsorgsfull uppmärksamhet.

Sedan är det lika osannolikt att tappa bort andningen genom glömska som det är för en moder att glömma sin baby i köpcentrumet, och det kommer att vara lika otroligt att överge andningen på grund av någon distraherande tanke som för en moder att överge sin baby! När hatet har övergetts, kan man få en bestående gemenskap både med med andra människor och sig själv och få ett bestående angenämt förhållande till meditationsobjektet och utveckla fullständig koncentration.

3. Slöhet och lättja syftar på den tyngd i kroppen och tröghet i sinnet som drar ner en i oduglig slapphet och djup nedstämdhet. Buddha jämförde det med att sitta fången i en trång, mörk cell utan att kunna röra sig fritt ute i ljusa solen. Under meditationen orsakar det svag och ojämn uppmärksamhet som till och med gör att man kan somna utan att märka det.

Slöhet och lättja övervinner man genom brinnande energi. Energi finns alltid men få känner till hur man kopplar på den, så att säga. Att sätta upp ett mål, ett rimligt mål, är en vis och effektiv väg för att framkalla energi med avsikt att utveckla engagemang. Små barn är av naturen engagerade och har därför energi för att barnets värld är så ny. Om vi alltså kan lära oss att att betrakta vårt liv eller vår meditation med nybörjarsinne, kan vi levande och energiskt se ur ny synvinklar och se de nya möjligheter som håller oss borta från slöhet och lättja. På samma sätt kan man utveckla glädje i vad man än gör genom att träna sin egen iakttagelseförmåga att se det vackra i det vanliga, och på så sätt framkalla det engagemang som behövs för att klara sig undan den halvdöd som slöhet och lättja innebär.

Sinnet har två huvudfunktioner, ”görande” och ”vetande”. Meditation innebär att man fullständigt lugnar ”görandet” medan man behåller ”vetandet”. Slöhet och lättja kommer när man slarvigt lugnar både ”görande” och ”vetande” utan att kunna skilja mellan dem.

Slöhet och lättja är ett vanligt problem som kan smyga på och långsamt kväva dig. En skicklig meditatör håller skarp utkik efter de första tecknen på slöhet och lättja och kan alltså lägga märke till hur de nalkas och ta itu med dem innan det är för sent. Liksom man väljer väg vid ett vägskäl kan man välja en mental väg som leder bort från slöhet och lättja. Slöhet och lättja är inte ett angenämt tillstånd i kropp eller sinne, det är alltför trögt för att kunna gå över i jhanas lycka och alltför blint för att kunna känna igen insikter. Helt kort betyder det att dyrbar tid slösas bort helt.

4. Rastlöshet syftar på på ett sinne som hos en apa, som alltid svingar till nästa gren, som aldrig kan hålla på länge med någonting. Det orsakas av det kritiserande sinnet som inte kan vara nöjt med saker som de är och som rör på sig i förespegling av något bättre, som alltid finns precis på andra sidan.

Buddha jämförde rastlöshet med en slav som ständigt måste hoppa på order från en tyrannisk boss som alltid kräver perfektion och aldrig låter en sluta att hoppa.

Rastlöshet övervinns genom att man utvecklar belåtenhet som är motsatsen till kritik. Man lär den enkla glädjen att vara nöjd med litet snarare än att alltid förvänta sig mer. Man är tacksam för detta ögonblick snarare än att peka ut dess brister. Under meditationen innebär till exempel rastlöshet ofta att man är otålig att kvickt komma till nästa stadium. Det snabbaste framsteget nås av de som är tillfredsställda med att vara i det stadium de befinner sig i just då. Det är i fördjupning av denna tillfredsställelse som man mognar till att kunna nå nästa stadium. Så var varsam i viljan att komma dit snabbt och lär i stället att vila i tacksam tillfredsställelse. På så sätt försvinner ”görande” och meditationen blommar.

Ruelse är en speciell form av rastlöshet som är den karmiska effekten av ens dåliga handlingar. Det enda sättet att övervinna ruelse, rastlösheten på grund av dåligt samvete, är att rena sin moral och bli vänlig, vis och mild. Det är så gott som omöjligt för den omoraliske eller njutningslystne att göra stora framsteg i meditationen.

5. Tvivel syftar på störande inre frågorna vid en tidpunkt när man stilla skulle komma djupare. Tvivel kan fråga om den egna förmåga: ”Kan jag gör Detta?” eller fråga om metoden: ”Är det här rätt sätt?”, eller också fråga om meningen med det hela: ”Vad är detta?”. Man skall komma ihåg att sådana frågor är hinder för meditationen därför att de ställs vid fel tid och alltså blir ett intrång som fördunklar klarheten.

Buddha liknade tvivel med att det är som att tappa orienteringen i en öken utan kända objekt.

Sådant tvivel övervinner man genom att skaffa sig tydliga instruktioner, en bra karta, så att man kan känna igen de subtila positionerna i den obekanta terräng som meditationen utgör och på så sätt veta vilken väg man ska gå. Tvivel på den egna förmågan övervinner man genom att öka sitt självförtroende tillsammans med en bra lärare. En meditationslärare är som en tränare som övertygar laget att det kan vinna. Buddha förklarade att man både kan och kommer att nå jhana och Upplysning om man med omsorg och tålamod följer instruktionerna. Det enda osäkra är ”när”. Egen erfarenhet övervinner också tvivel om den egna förmågan och också tvivel på om det är rätt väg. När man insett hur vackra vägens etapper är , upptäcker man att man verkligen kan nå de högsta och att detta är vägen som leder dit.

Tvivlet tar form av ett ständigt utvärderande: ”Är detta jhana?” Detta övervinner man genom att inse att sådana frågor är bäst att lämna till de sista minuterna av meditationen. En jury dömer bara vid slutet av en rättegång när alla vittnesbörd har lagts fram. På samma sätt samlar en skicklig meditatör en tyst samling bevis och granskar dem bara vid slutet för att undersöka vad de betyder.

Att sluta tvivla under meditationen innebär ett sinne som har full tillit i tystnaden, och alltså inte kolliderar med annat inre prat.. Precis som när man sitter tyst på resan om man har en bra förare på grund av tillit till honom.

De problem som uppstår under meditationen kommer att vara något av dessa fem hinder eller en kombination av dem. Om du har något problem, så använd schemat över de Fem hindren som en checklista för att känna igen det. Då kommer du att veta vad som är den bästa boten, använd den omsorgsfullt och gå bortom hindret in i djupare meditation.

När de Fem hindren fullständigt har övervunnits, finns det ingen gräns mellan meditatören och lyckan av jhana. Därför är förmågan att nå jhana det säkra provet på att dessa fem hinder verkligen har övervunnits.