ABHIDHAMMA

Analys
Abhidhammatänkandet är grundat på meditativ analys av vår tillvaro, av verkligheten så som vi upplever den. För att förstå detta sätt att betrakta verkligheten är det viktigt att vi också försöker att se världen just från ett meditativt eller introspektivt perspektiv. Vi måste betrakta och studera vårt eget sinne så som vi upplever det här och nu, och inte sinnet hos en tänkt tredje person.

Detta perspektiv skiljer sig från det som vi är vana vid att använda i västligt vetenskapligt tänkande där vi i huvudsak betraktar världen som en given storhet utanför oss själva och försöker anläggga ett så objektivt betraktningssätt som möjligt. Eftersom introspektion som psykologisk metod ifrågasattes för lite mer än hundra år sedan handlar den västliga psykologin primärt om att studera andra människors sinne. I buddhismen betraktar vi vårt eget sinne. Detta ger ett annorlunda perspektiv, ett perspektiv läsaren bör pröva att ha inför ögonen hela tiden.

Det är också viktigt att komma ihåg att de kategorier som vi finner i abhidhamma i huvudsak inte är produkter av spekulativ filosofi utan empiriska beskrivningar som stammar från observation av sinnet även om någon av dessa kategorier kan verka ha satts in för att skapa en viss symmetri i systemen. Det skulle kanske vara att gå för långt att kalla detta vetenskap i modern mening men den underliggande tankegången är den samma. Genom att observera och klassificera bygger man upp en beskrivning av världen så som vi upplever den på samma sätt som till exempel Linné fann sätt att klassificera växtvärlden på. Och denna beskrivning gör det lättare att förstå vår upplevelse av världen och se inslag i den som man annars inte skulle ha upptäckt.

Abhidhammas observatorium och laboratorium är människan själv och mätinstrumenten är människans eget observationsobjekt. I den meningen är det riktigt att beteckna abhidhamma som humanism eftersom människan själv är både observationsfält och observationsinstrument.

I en tid då man i andra kulturer var mycket upptagen av religiösa och filosofiska spekulationer utarbetade alltså de som sammanställde abhidhamma något som gott kan betecknas som ett försök till humanistisk och empirisk vetenskap. Sett i förhållande till de begränsningar och möjligheter man för mer än tusen år sedan stod inför, inger detta försök stor respekt och det är knappast att ta munnen för full att antyda att vår tids västliga psykologi fortsatt kan ha något att lära av abhidhamma.

Analysen av sinnet försiggår på två huvudnivåer. Den ena är citta som kan betraktas som ögonblicksbilder av de mentala processerna. En citta eller en ögonblicksbild varar ohyggligt kort och följs av nya citta i en kontinuerlig ström. Men citta är inte sinnets minsta element. Varje citta innehåller å sin sida en rad cetasika. Dessa kan ses som delelement i en citta eller som sinnets innehåll eller egenskaper.

Vi ska börja med att se på dessa cetasika och därefter ska vi se hur de i olika kombinationer bygger upp de olika citta. Vidare ska vi också ge en kortfattad översikt över tre sätt att sätta dessa olika element i relation till varandra. Och till slut ska vi ge en koncis översikt över metoder för utveckling av sinnet. Eftersom denna bok bara är tänkt som en enkel introduktion i ämnet har jag uteslutet andra teman och detaljer som abhidhamma också behandlar. Den som är intresserad av att vidare utforska abhidhammas rikedomar kan hitta förslag till litteratur bak i boken.