|
Kap 2 Dhamma – är det en filosofi?
Den medkännande Buddha är död men den storslagna Dhamma som han utan förbehåll lämnade kvar till mänskligheten består fortfarande i sin ursprungliga renhet. Eftersom Mästaren inte lämnade några skriftliga urkunder, bevarade hans framstående lärjungar hans samtal genom att memorera dem och överföra dem muntligt från generation till generation. Omedelbart efter Buddhas död höll 500 arahanter som var förtrogna med Dhamma (undervisningen) och Vinaya (reglerna) ett möte för att gå igenom Läran som den ursprungligen gavs av Buddha. Vördade Ananda Thera, som som kunde glädjas åt att ha hört alla predikningar, reciterade Dhamma och Vördade Upali reciterade Vinaya. Tipitaka sammanställdes och ordnades i sin nuvarande form av dessa forntidens arahanter. Under den fromme singalesiske kungen Vattagamani Abhaya, skrevs Tipitaka för första gången i buddhismens historia omkring år 83 f Kr ner på palmblad (ola) i Sri Lanka. Denna omfattande Tipitaka, som innehäller det väsentliga av Buddhas undervisning uppskattas vara ungefär elva gånger större än Bibeln. En slående kontrast mellan Tipitaka och Bibeln är att den förra inte har en gradvis utveckling som den senare. Som det framgår av själva ordets betydelse, innehåller Tipitaka tre korgar. Det är reglernas korg (Vinaya Pitaka), samtalens korg (Sutta Pitaka) och den grundläggande korgen (Abhidhamma Pitaka). Vinaya Pitaka som betraktas som bas för den äldsta celibatorden – Sanghan – behandlar huvudsakligen regler och bestämmelser som Buddha förde fram och betraktas också som grund för kommande förordningar för munkar (Bhikkhus) och nunnor (Bikkhunis). Den beskriver detaljerat den gradvisa utvecklingen av Sasana ( ordning). En framställning av Buddhas liv och gärning ges också. Indirekt visar den på viktig och intressant information om indisk antik historia, sedvänjor, konst vetenskap etc. Vinaya Pitaka innehåller fem följande böcker:
(Vibhanga): Sutta Pitaka innehåller huvudsakligen samtal, framförda av Buddha själv vid olika tillfällen. Det ingår också några få samtal framförda av framstående lärjungar som Vördade Sariputta, Ananda och Moggalana. Det är som en bok med föreskrifter utformade för att passa in i olika situationer och till olika personers temperament. Där kan finnas till synes motsägande uttalanden, men de skall inte feltolkas efter som de sades av Buddha för att passa för ett speciellt syfte, till exempel till precis samma fråga kunde han vara tyst (när den som frågar bara är dåraktigt frågvis) eller ge ett detaljerat svar när han visste att den som frågade var en allvarlig sökare. De flesta talen var framför allt avsedda för munkarna och deras problem i munklivet och med framställningen av läran. Där finns också många andra samtal som handlar om både materiell och etisk utveckling av de lekmän som var Buddhas efterföljare. Pitaka är indelad i fem Nikayas eller samlingar:
1. Digha Nikaya
(Samling av långa samtal) 5. Khuddaka Nikaya (Mindre samling) Den femte är indelad i 14 böcker: Khuddakapatha
(Kortare texter) Abhidhamma Pitaka är den viktigaste och intressantaste av dessa tre, eftersom den innehåller den grundläggande filosofin i Buddhas undervisning i motsats till de belysande och enklare samtalen i Sutta Pitaka. I Sutta Pitaka finns den sedvanliga undervisningen (vohara desana) medan i Abhidhamma Sutta sanningen finns i yttersta mening (paramattha.desana). För den visa är Abhidhamma en oumbärlig guide till den andliga utvecklingen, en intellektuell upplevelse, utforskning för forskare, näring för tanken. Medvetandet definieras. Tankar analyseras och klassificeras först och främst från en etisk ståndpunkt. Mentala tillstånd räknas upp. Varje sammansättning i varje slags medvetande läggs fram i detalj. Hur tankar uppstår är ytterst noggrant beskrivet. Ovidkommande problem som intresserar människor men som inte har något sammanhang med ens rening, avvisas. Materia diskuteras i korthet, materias grundläggande enheter, materias egenskaper, materias upphov och förhållande mellan sinne och materia förklaras. Abhidhamma undersöker sinne och materia, den så kallade existensens två sammansättningar som hjälp för att förstå ting som de verkligen är, och en filosofi har utvecklats i linje med detta. Grundat på denna filosofi har ett etiskt system utvecklats för att nå det yttersta målet, Nibbana.
Abhidhamma Pitaka
innehåller sju böcker: I Tipitaka finner man mjölk för mjölk för spädbarn och kött för den starke, för Buddha undervisade om sin lära för både massorna och för den intellektuella eliten. Den ypperliga Dhamma omfattar i sina texter problem kring sanningar och fakta och gäller inte bara teorier och filosofiska resonemang som kanske accepteras som djupa sanningar idag bara för att slängas överbord i morgon. Buddha har inte lagt fram nya häpnadsväckande filosofiska teorier, inte heller försökte han att skapa en ny materiell vetenskap. Han förklarade för oss vad som finns innanför och utanför i fråga om frigörelse, och förklarade grunden för en väg till befrielse som är unik. I förbigående har han föregripit många moderna vetenskapsmän och filosofer. Schopenhauer har i sin ”World ac Will and Idea” presenterat sanningen om lidande och dess orsaker ur ett västligt perspektiv. Spinoza hävdar genom att han förnekar existensen av en oföränderlig verklighet, att alla fenomen i tillvaron är obeständiga. Enligt hans mening besegras sorg ” genom att finna ett medvetandeobjekt som inte är föränderligt, inte flyktigt utan är oföränderligt, bestående och varaktigt”. Berkeley visade att den så kallade odelbara atomen är en metafysisk fiktion. Hume, drog slutsatsen efter en obeveklig analys av sinnet att medvetandet består av flytande mentala tillstånd. Bergson försvarade tesen om förändring. Professor James anspelar på en ström av medvetande. Buddha framställde sin lära om föränderlighet (anicca), otillfredsställelse (dukkha) och icke-jag (anatta) för 2500 år medan han vistades i Ganges dalgång. Man måste göra klart att Buddha inte undervisade om allt han visste. Vid ett tillfälle medan Buddha gick genom en skog, tog han en handfull löv och sade: ”Munkar, vad jag har undervisat om kan jämföras med löven i min hand. Vad jag inte har undervisat om kan jämföras med mängden löv i skogen”. Han undervisade om det som han ansåg vara absolut nödvändigt för en människas rening genom att inte dra gränser mellan en mystisk och främmande lära. Utmärkande var att han var tyst när det ställdes frågor som inte var relevanta till hans uppgift. Buddhism tvivlar inte på vetenskap men skall behandlas som parallell undervisning eftersom den ena huvudsakligen behandlar materiella sanningar och den andra inskränker sig till etiska och andliga sanningar. De har var för sig sitt eget ämne. Buddhas lära, Dhamma, skall inte bara bevaras i böcker, inte heller studeras från historisk eller litterär utgångspunkt. Å andra sidan ska man lära sig den och använda den för att praktisa i sitt dagliga liv för utan träning kan man inte inse sanningen. Dhamma skall studeras och ännu mer praktiseras och framför allt förstås, omedelbar förståelse är det yttersta målet. På så sätt kan Dhamma jämföras med en flotte som är till hjälp med det enda syftet att fly från födelsens och dödens hav (samsara). Buddhism kan därför strängt taget mer kallas för filosofi, eftersom den inte bara är ”kärlek till och sökande efter visdom”. Buddhism i stort sett räknas som en filosofi, men är ännu mer omfattande.
Filosofi handlar huvudsakligen om kunskap och inte om träning, medan däremot buddhism lägger speciell vikt vid praktik och förverkligande. |
