Dosas kännetecken

När vi är arga på andra skadar vi oss själva genom vår ilska. Buddha pekade på den motsatta effekten av ilska (dosa). Vi läser i Kodhana Sutta. Anguttara Nikaya VII.60 om ilska, om det onda en motståndare önskar sin fiende och vilka som verkligen innebär att det onda uppstår hos en ilsken kvinna eller man. Suttan fastslår:

Det finns fall när en fiende önskar sin fiende: ”Må denna person bli ful.” Vad menas med det? En fiende är inte tillfreds med en fiendes goda utseende. Nu, när en person är ilsken - utom sig av ilska, tyngd av ilska - blir han, trots att han kan tänkas vara nybadad, smord med olja, klädd i vita kläder, håret välkammat, ändå ful, allt eftersom han är utom sig av ilska. Detta är den första sak tilltalande för en fiende, som framkallas och riktas mot en fiende som drabbar en man eller kvinna som är ilsken.

Vidare, en fiende önskar sin fiende: ”Må denna person sova dåligt.” Vad menas med det? En fiende är inte tillfreds med en fiendes lugna sömn. Nu, när en person är ilsken - utom sig av ilska, tyngd av ilska - sover han, trots att han sover på en bädd med en vit filt, med ett ulltäcke, med ett blombroderat överkast, täckt med ett hjortskinn, med en sänghimmel ovanför eller en soffa med röda kuddar vid varje sida, ändå dåligt, allt eftersom han är utom sig av ilska. Detta är den andra sak tilltalande för en fiende, som framkallas och riktas mot en fiende som drabbar en man eller kvinna som är ilsken.

Vi läser sedan om om det onda en motståndare önskar sin fiende och vad det verkligen innebär att det onda uppstår hos en ilsken kvinna eller man. Vi läser att en motståndare önskar sin fiende att bli utan välgång, välfärd och berömmelse. Vidare att en motståndare önskar sin fiende att bli utan vänner och att detta händer den människa som är ilsken.

Texten säger:

När en person är ilsken - utom sig av ilska, tyngd av ilska - kommer hans vänner, kamrater och släktingar att hålla sig borta från honom, allt eftersom han är utom sig av ilska.

När en person är ilsken - utom sig av ilska, tyngd av ilska - kommer hans vänner, kamrater och släktingar att hålla sig borta från honom, allt eftersom han är utom sig av ilska.

Vi skulle tycka om att leva i en värld med harmoni och enighet bland nationerna och vi störs när människor begår våldsbrott. Vi bör betänka att det verkliga skälet till krig och split mellan människor är orenheterna som människor har lagrat. När vi känner motvilja tror vi att andra människor eller obehagliga situationer är orsaken till vår motvilja. Men det är vårt hopsamlade dosa som är den verkliga orsaken till att motvilja uppstår om och om igen. Om vi hade haft mindre dosa skulle vi förstått dosas egenskap och vi skulle bli uppmärksamma på det när det uppstår.

Dosa har många nivåer, det kan vara lätt motvilja eller mer grovt som hat. Vi kan känna igen dosa när det är grovt, men känner vi igen det när vi har dosa som är mer subtilt? Genom studie av Abbidhamma lär vi mer om dosas kännetecken. Dosa är en akusala cetasika (mental faktor) som uppstår tillsammans med ett akusala citta. Ett citta rotat i dosa kallas dosa-mula-citta på pali. Dosas kännetecken skiljer sig från lobhas utmärkande egenskap. När det finns lobha tycker sinnet om objekt som det erfar i det ögonblicket, medan när det finns dosa har sinnet motvilja mot det objekt det erfar. Vi kan känna igen dosa när vi är arga på någon och när vi tilltalar denne otrevligt. Men när vi är rädda får något är det också dosa eftersom man har ovilja mot objektet som skrämmer en. Det finns så mycket i livet som vi är rädda för, man är rädd för framtiden, för sjukdom, olyckshändelser, för döden. Man tittar efter många möjligheter att bli botad från ångest men det enda sättet är utvecklingen av visdomen som utrotar den dolda benägenheten för dosa. Dosa grundar sig på lobha, vi vill inte förlora vad som är kärt för oss och när det verkligen händer är vi sorgsna. Sorg är dosa, det är akusala. Om vi inte ser ting som de är, tror vi att människor och saker består. Men människor och saker är bara fenomen som uppstår och försvinner omedelbart. I nästa ögonblick har de redan förändrats. Om vi kan se ting som de verkligen är blir vi mindre övermannade av sorg. Det är inte någon mening att bli sorgsen över något som redan har hänt.

I ”Systrarnas pslmer”(Therigatha 3.5.51) läser vi att kungens hustru Ubbiri sörjde förlusten av sin dotter Jiva. Hon gick varje dag till begravningsplatsen. Hon mötte Buddha som sade henne att på den begravningsplatsen hade ungefär åttiofyratusen av hennes döttrar (i föregående liv) blivit kremerade.

Buddha sade till henne:

”O, Ubbiri, som klagar i skogen och
gråter: O, Jiva! O, min kära dotter!
Gå till dig själv! Förstå att på denna begravningsplats
Har kremerats många tusen döttrar kära.
Och alla hette likadant som hon.
Nå, vilken av alla dessa Jivas sörjer du?”

Sedan Ubbiri begrundat Dhamma så som den sades av Buddha, utvecklade hon insikt och såg tingen som de verkligen är, och hon blev också en arahant.

Det finns andra akusala cetasikas som kan uppstå med cittas som är rotade i dosa. Ånger eller plåga, kukkuca på pali, är en akusala cetasika som uppstår med dosa-mula-citta i det ögonblick vi ångrar något dåligt vi gjort eller något bra vi inte gjort. När det finns ånger tänker vi på det förflutna i stället för att förstå det innevarande ögonblicket. När vi gjort något fel är det meningslöst att känna motvilja.

Avund (issa) är en annan cetasika som kan uppstå med dosa-mula-ceta. Det finns avund när vi inte tycker om att någon annan gläder sig åt något trevligt. I det ögonblicket tycket citta inte om det objekt det erfar. Vi kommer att förstå hur ofta avund uppstår även när den är mera subtil. Detta är ett sätt att verkligen veta om vi verkligen bekymrar oss om någon annan eller om vi bara tänker på oss själva när vi umgås med andra.

Snålhet ( macchariya) är en annan akusala cetasika som händer med dosa-mula-citta. När vi är snåla finns det också dosa. I det ögonblick vi inte tycker om att någon annan delar vår goda tur, uppstår alltid dosa tillsammans med en obehagskänsla (domanassa vedana). De flesta tycker inte om att ha dosa eftersom de inte tycker om att ha en obehagskänsla. När vi utvecklar mer förståelse för verkligheter vill vi utrota dosa, inte så mycket för att vi tycker illa om obehagskänsla, utan snarare för att förstår den ogynnsamma effekten av akusala.

Dörrarna genom vilka dosa kan uppstå är de fem känslodörrarna och sinnesdörren. Dosa kan uppstå när vi ser något fult, hör obehagliga ljud, känner obehagliga dofter, smakar oaptitlig mat, får smärtsamma kroppsliga känslor och tänker på otrevliga saker. Varje gång finns det en känsla av olust. det spelar ingen roll hur lätt, det är ett tecken på på att det finns dosa. Dosa kan ofta uppstå när det finns obehagliga förnimmelser genom sinnna, till exempel när temperaturen är allför varm eller kall. Varje gång det finns en lätt obehagliga kroppslig känsla kan dosa uppstå, även om i lätt grad.

Dosa uppstår när det finns betingelse för det och så länge som det finns fasthållande till de objekt som kan upplevas genom de fem sinnena. Alla vill uppleva bara behagliga saker och när vi inte har tillgång till dem längre, kan dosa uppstå.

En annan betingelse för dosa är okunnighet om Dhamma. Om vi är okunniga om Dhamma och vipaka, orsak och följd, kan dosa uppstå mycket lätt genom en obehaglig upplevelse genom ett av sinnena och på så sätt samlas dosa gång på gång. En obehaglig upplevelse genom ett av sinnena är akusala vipaka orsakad av en ogynnsam handling som vi utför. När vi till exempel hör obehagliga ord från någon blir vi kanske arga på den personen. De som studerat Dhamma vet att höra något obehagligt är akusala vipaka, som inte orsakas av någon annan utan av en ogynnsam handling vi själva utfört. Ett ögonblick av vipaka försvinner omedelbart och stannar inte kvar. Är vi inte benägna att hålla kvar tanken på en obehaglig upplevelse? Om man har mer uppmärksamhet på det nuvarande ögonblicket, blir man mindre benägen att tänka på ens akusala vipaka med motvilja.

Abbidhamma lär att det finns två slags dosa-mula-citta, det ena är asarikharika (långsamt) och det andra är sasankharika (snabbt). Dosa är sasankharika (snabbt) när man till exempel blir arg efter att ha blivit påmind om oacceptabla handlingar från någon. När dosa är asarikharika (långsamt) är det intensivare än när det är sasankharika. Dosa-mula-cittas kallas patigha sampayutta eller följd av patigha, som är ett annat ord för dosa. Dosa-mula-cittas är alltid förknippade med domanassa (obehaglig känsla). De två slagen av dosa-mula-citta är:

1. Förknippade med obehaglig känsla uppstår med ilska långsamt dosa-mula-citta
(Domanassa- sahagatam, patigha-sampayuttam, asankharikam ekam)

2. Förknippade med obehaglig känsla uppstår med ilska snabbt dosa-mula-citta
(Domanassa- sahagatam, patigha-sampayuttam, sasankharikam ekam)

Vi har sett att det finns många nivåer av dosa, det kan vara grova eller mer subtila. När dosa är grovt orsakar det akusala kamma-patha (ogynnsamma handlingar) genom kropp, tal eller sinne. Två slags akusala kamma-patha genom kropp, tal eller sinne kan utföras med dosa-mula-citta, nämligen dödande och stöld. Om vi önskar mindre våld i världen borde vi försöka att inte döda. När vi dödar samlar vi en stor mängd dosa. Munkens liv är ett liv med icke-våld, han skadar ingen levande varelse. Men alla förmår inte leva som munkarna. Orenheter är anatta (icke-jag) och uppstår på grund av betingelser. Syftet med Buddhas undervisning är inte att lägga fram regler som förbjuder människor att föröva illdåd utan att hjälpa dem att utveckla den visdom som utplånar orenheter.

Vad beträffar stöld så kan det utföras med lobha-mula-dosa eller med dosa-mula-citta. Det görs med dosa-mula-citta när det finns vilja att skada någon. Skadegörelse på annans ägodelar är inbegripet i denna kamma-patha.

Fyra slags akusala kamma-patha genom tal kan utföras med dosa-mula-citta, nämligen genom lögn, förtal, ohyfsat tal och struntprat. Lögn, förtal, ohyfsat tal och struntprat kan antingen utföras med lobha-mula-dosa eller med dosa-mula-citta. Förtal utförs till exempel med dosa-mula-citta när det finns vilja att orsaka någon människa skada som att skada hennes goda rykte och som gör att andra ser ner på henne. De flesta anser att man ska undvika att använda vapen men de glömmer att tungan också kan vara ett vapen som kan såra svårt. Ont tal gör stor skada i världen, det orsakar missämja mellan människor. Med ont tal skadar vi oss själva eftersom akusala kamma i sådana ögonblick samlas och förmår skapa akusala vipaka. Vi läser i Sutta Niapata, Khudakka Nikaya:

Sannerligen vid varje människas födelse
Föds en yxa i hennes mun
Med vilken dåren hugger sig själv
När hon talar ont.

Beträffande akusala kamma-patha genom sinnet som utförs med dosa-mula-citta innebär detta viljan att skada någon.

Folk talar ofta om våld och olika sätt att råda bot på det. Vem av oss kan säga att han eller hon är fri från dosa och aldrig skulle döda? Vi vet inte hur mycket dosa vi har samlat under många liv. När betingelserna finns där utför vi kanske en våldsam handling som vi inte visste att vi var i stånd att göra. När vi förstår hur ful dosa är och vilka handlingar det kan leda till behöver vi utplåna det. Vi kan inte utplåna dosas dolda tendenser genom att utföra goda handlingar mot andra, men vi samlar åtminstone i dessa ögonblick inte mer dosa. Buddha uppmanade människor att utveckla allomfattande kärlek (metta). Vi läser i Karaniya Metta Sutta Sutta Nipata I.8

...
Var än levande varelser finns, svaga eller starka, alla ihågkomna
långa eller stora, medelstora, korta, obetydliga eller betydelsefulla

synliga eller osynliga, de som fjärran vistas eller nära
födda och de som kommer att födas - må alla varelser bli lyckliga

ingen får någon annan bedraga, ingen får förakta någon annan någonstans
Varken i ilska eller illvilja må någon någon annan människa önska lidande

Så som en moder gentemot sin son med sitt liv skulle skydda sin enfödde son
så också mot alla levande varelser må var och en utveckla ett obegränsat gott sinnelag

allomfattande kärlek till alla varelser må var och en utveckla ett obegränsat gott sinnelag
till de som lever ovan, under och runtom och inte hindras av hat eller fiendskap
....

Buddha undervisar oss att inte bli ilskna för sådant som vi tycker är obehagligt. Vi läser i Vinaya (Mahavagga X. 349, översättning av Nanamili Thera) att Buddha sade till munkarna:

De som (i tanken) hårt bemödar sig: Denna människa har skymfat mig, har sårat, har besegrat mig, har bestulet mig: i detta har inte vreden dämpats.

De som inte hårt bemödar sig: Denna människa har skymfat mig, har sårat, har besegrat mig, har bestulet mig: i detta har vreden dämpats.

Nej, inte genom vrede eller vredgad sinnesstämning hårt bemödad då (och) någonsin, utan genom icke-vrede har de hårt bemödat sig: Detta är en (tidlös) evig regel.

Ibland verkar det vara omöjligt för oss att hysa metta i stället för vrede. När människor till exempel behandlar oss illa, känner vi oss kanske olyckliga och vi fortsätter att grubbla över våra kval. När dosa inte utplånats finns det fortfarande betingelser för det att uppstå. Genom att vara medveten om alla verkligheter som uppträder utvecklas visdom som kan utplåna dosa.

Dosa kan bara utplånas steg för steg. En sotapanna (som har nått den första nivån mot upplysning) har ännu inte utplånat dosa. På den följande nivån mot upplysning, sakadagami (endast en återfödelse) är inte dosa fullständigt utplånad. En anagami (icke mer återfödelse) som har nått den tredje nivån mot upplysning har utplånad dosa fullständigt och har inte inga fler dolda dosatendenser.

Vi har inte utplånat dosa, men när dosa uppstår, kan vi vara uppmärksamma på dess egenskaper för att förstå att det är ett slags nama som uppstår på grund av betingelse. När medvetenhet om dosa inte finns när det uppstår, verkar dosa fortsätta och vi uppfattar det som ego. vi märker heller inte att andra namas och rupas visar sig. Genom att vara medvetna om namas och rupas när de framträder en åt gången kommer vi att lära oss att det finns olika egenskaper hos nama och rupa, inte något stannar kvar och vi kommer också att lära känna dosas egenskaper som endast ett slag av nama, inte ego.

När en klarare förståelse av verkligheter har utvecklats blir vi mindre böjda att en längre tid älta en obehaglig upplevelse, eftersom det endast är en form av nama som inte stannar kvar. Vi blir mer närvarande i det nuvarande ögonblicket i stället för att tänka på det förflutna eller framtiden. Vi kommer också att bli mindre benägna att berätta för andra om obehagliga saker som hänt oss, eftersom det kan bli en betingelse både för oss själva och andra att samla mer dosa. När någon är arg på oss kommer vi att ha större förståelse för dennes betingelser, han eller hon är kanske trött eller mår inte bra. De som behandlar oss illa förtjänar medkänsla eftersom de faktiskt gör sig själva olyckliga.

Rätt förståelse av verkligheter kommer att hjälpa oss mest av allt till omfattande kärlek och medkänsla med andra i stället för dosa.

Frågor:

1. Varför är lobha en betingelse för dosa?
2. Lögn, förtal, ohyfsat tal och struntprat är akusala kamma-patha genom tal som kan utföras antingen genom lobha.mula-citta eller dosa-mula-citta. När utförs de genom dosa-mula-citta?
3. Finns det kamma-patha genom sinnet utfört av dosa-mula-citta?