Nibbana och Sutta Nibbana
Thanissaro Bikkhu

http://www.accesstoinsight.org/
Översättning Kerstin Jönhagen
 

NIBBANA

Nibbana
Thanissaro Bhikkhu

Vi vet alla vad som händer när en eld slocknar. Flammorna dör och elden försvinner för gott. Så när vi först lär oss att ordet för målet i den buddhistiska träningen, nibbana (nirvana), bokstavligt betyder eldens utsläckande är det svårt att föreställa sig en dödligare bild för ett andligt nål: fullständig förintelse. Det visar sig dock att denna läsning av begreppet är ett misstag i översättningen, inte så mycket i ord som i bild. Vad representerade ett utslocknande för indierna i Buddhas dagar? Allt annat än förintelse.

Enligt de gamla brahminerna övergick elden, när den kvävts, till ett bundet tillstånd. Snarare än att upphöra att existera, blev den slumrande och i detta tillstånd – fri från just bränsle – blev den utspridd i kosmos. När Buddha använde denna bild för att förklara nibbana för de indiska brahminerna på den tiden, undvek han frågan om en släckt eld fortsatte att finnas till eller inte och fokuserade i stället på det omöjliga att bestämma betydelsen av en eld som inte brann: det är alltså hans förklaring till att det inte går att beskriva en människa som har ”slocknat”.

Men när Buddha undervisade sina egna efterföljare använde han termen nibbana mer som en frihetssymbol. Uppenbarligen såg alla indier på den tiden brinnande eld som aktiv, en eld som var beroende och snärjd både av att inte släppa taget och att hålla fast vid bränslet när den brann. Det är därför palipoem hela tiden använder denna bild att släcka elden som symbol för frihet. Faktiskt är denna symbol en del av eldbilden som också innefattar två andra relaterade termer. Upadana eller fastklamrande refererar också till näringen som elden tar från sitt bränsle. Khanda betyder inte bara en av de fem grupperna av fastklamranden (form, känsla, gestaltning, tankeprocesser och medvetande) som definierar alla villkorliga upplevelser men också existensens tre kännetecken. Precis som en eld slocknar när den slutar att släppa taget från veden så befrias sinnet när det slutar att klamra fast vid khandas.

Alltså är bilden som ligger bakom bilden av nibbana en frihetssymbol. Palikommentarerna understödjer det genom att följa ordet nibbana till dess språkliga rot som är ”obunden”. Vilket slags obundenhet? Texterna beskriver två nivåer. Den ena är betydelsen obunden i denna livstid, symboliserad av en eld som släckts men vars glöd fortfarande är varm. Detta står för den upplyste arahanten som är medveten om syner och ljud, mottaglig för njutning och smärta, men fri från passion, illvilja och villfarelse. Den andra nivån av betydelsen obunden symboliserad av en eld som släckts totalt så att dess glöd har kallnat och som är den nivå som en arahant upplever efter detta liv. Allt som tas in från sinnena har kylts ner och han eller hon är helt fri från både lidande och existensens gränser i tid och rum.

Buddha vidhåller att denna nivå är omöjlig att beskriva både i termer av existens och icke-existens, eftersom ord bara fungerar för saker som har gränser. Allt han verkligen säger om det – utanför bilder och symboler – är att man kan ha försmak av upplevelse av den i denna livstid, och det är den högsta lycka, något som sannerligen är värt att förstå.

Så nästa gång du ser en eld släckas, se det inte som en förintelse utan som en lärdom i hur frihet kan ligga i att släppa.

 

NIBBANA SUTTA
Udana VIII.1
Totalt obunden
1

Detta har jag hört. Vid ett tillfälle vistades Den Välsignade i Anathapindikas kloster nära Savatthi i Jetalunden. Nu undervisade Den Välsignade enträget, väckande och uppmuntrande munkarna med dhammatal vad gällde Obundenhet. Munkarna – mottagliga, uppmärksamma, koncentrerade med hela sin medvetenhet, hörde – lyssnade på Dhamma.

Sedan, medan han förklarade innebörden, talade Den Välsignade vid detta tillfälle:

Det finns den dimension där det varken finns jord eller vatten, ingen eld, ingen vind; varken ändlös rymd eller medvetande, varken intighet eller gestaltning eller icke-gestaltning; varken denna värld eller nästa värld, varken sol eller måne. Och där, säger jag, finns varken något som uppkommer eller något som som försvinner; varken död eller uppkomst: inget fastslaget, inget frambringat utan upprätthållande (mentalt objekt). Detta är således lidandets upphörande.

NIBBANA SUTTA
Udana VIII.2
Totalt obunden
2

Detta har jag hört. Vid ett tillfälle vistades Den Välsignade i Anathapindikas kloster nära Savatthi i Jetalunden. Nu undervisade Den Välsignade enträget, väckande och uppmuntrande munkarna med dhammatal vad gällde Obundenhet. Munkarna – mottagliga, uppmärksamma, koncentrerade med hela sin medvetenhet, hörde – lyssnade på Dhamma.

Sedan, medan han förklarade innebörden, talade Den Välsignade vid detta tillfälle:

Det är svårt att se det opåverkade,
ty sanningen är inte lätt att se
Begär är genomträngande
hos den som inser
finns det inget

NIBBANA SUTTA
Udana VIII.3
Totalt obunden
3

Detta har jag hört. Vid ett tillfälle vistades Den Välsignade i Anathapindikas kloster nära Savatthi i Jetalunden. Nu undervisade Den Välsignade enträget, väckande och uppmuntrande munkarna med dhammatal vad gällde Obundenhet. Munkarna – mottagliga, uppmärksamma, koncentrerade med hela sin medvetenhet, hörde – lyssnade på Dhamma.

Sedan, medan han förklarade innebörden, talade Den Välsignade vid detta tillfälle:

Det finns, munkar något icke-fött, icke-tillblivelse, icke-gjort, icke-uppbyggt, om det inte fanns detta icke-fött, icke-tillblivelse, icke-gjort, icke-uppbyggt skulle frågan om frigörelse från födelse, tillblivelse, gjort, uppbyggt inte kunna märkas. Men just eftersom det finns något icke-fött, icke-tillblivelse, icke-gjort, icke-uppbyggt, kan frigörelse från födelse, tillblivelse, gjort, uppbyggt, uppbyggnad märkas.

NIBBANA SUTTA
Udana VIII.4
Totalt obunden
4

Den som är beroende har vankelmod. Den som är oberoende har inget vankelmod. Där det inte finns vankelmod finns det lugn. Där det finns lugn finns inget begär. Där det inte finns begär finns inget som uppstår eller försvinner. Där det inte finns något som uppstår eller försvinner finns ingen död eller uppkomst. Där det inte finns död eller uppkomst där finns varken ett här eller ett där eller något mellan dessa två. Detta är alltså lidandets upphörande.