Buddha verkade på samma sätt som en läkare när han behandlade mänsklighetens andliga lidanden. Den träningsväg som han visade, fungerade som terapi för pinade hjärtan och sinnen. Att förstå Buddhas undervisning på detta sätt, går tillbaka till de tidigaste texterna, och den är fortfarande mycket aktuell. Buddhistisk meditationsträning uppges ofta som en läkningsmetod, och inte så få psykoterapeuter föreslår numera att deras patienter ska pröva meditation som en del av behandlingen.

 Efter att i åtskilliga år ha undervisat om meditation och använt den som terapi, har många av oss funnit att enbart meditation inte är tillräckligt. Av egen erfarenhet har jag funnit att meditatörer i Väst tenderar att drabbas av mer stränghet mot sig själv och brist på självkänsla än någon asiat som jag någonsin undervisat. Deras psyken är så skadade av det moderna samhället att de saknar den spänst och uthållighet som krävs inför koncentration och insiktsövningar för att kunna bli verkligt terapeutiska. Andra lärare har också lagt märke till detta problem och därför har många av dem ansett att Buddhas väg inte är tillräcklig för våra speciella behov. För att fylla ut denna otillräcklighet har de testat metoder med kompletterande meditationsträning som kombinerats med till exempel myter, poesi, psykoterapi, sociala aktiviteter, bastu, morgonritualer och kvällstrummor.
 Problemet består emellertid inte i att det saknas något i Buddhas väg, men att vi helt enkelt inte har följt hela Buddhas terapeutiska metod.

Buddhas väg består inte bara av uppmärksamhet, koncentration och insiktsträning, utan också av god moral som börjar med de fem levnadsreglerna. I själva verket innebär levnadsreglerna det första steget på vägen. Det finns en benägenhet i Väst att avfärda de fem levnadsreglerna som söndagssskoleregler som hör ihop med gamla kulturella normer som inte längre är gångbara i vårt moderna samhälle. Men då missar man det Buddha avsåg med dem: De är en del av terapeutisk metod för plågade sinnen. Speciellt är de ämnade för att bota de två sjukdomar, som låg självkänsla bottnar i, saknad och förnekande.

När våra handlingar inte når upp till en speciell behovsnivå, så  beklagar vi oss antingen A) över saker och ting eller B) ägnar oss åt två slagsförnekanden. Vi förnekar 1) att saker och ting egentligen hänt, 2) att behovsnivån verkligen är värdefull. Dessa reaktioner utvecklas till sår i sinnet. Beklagande är som ett öppet sår medan förnekande liknar ett hårt ärr över ett ömmande ställe. När sinnet plågas så här kan det inte bekvämt slå sig till ro i nuet, för det känner sig fullt av smärta, utsatt för kroppens eller och ledernas stelhet. Även om det tvingas att stanna i nuet, befinner det sig där endast på ett spänt, förvridet och ofullständigt sätt. Bara om sinnet är fritt från plåga och ärr kan det förväntas att slå sig ner lätt och fritt i nuet och ge uppkomst till ostörd insikt.

Det är här de fem levnadsreglerna kommer in. De är ämnade att hela dessa sår och ärr. Sund självkänsla uppstår genom att leva upp till bestämda normer som är praktiska, tydliga, vänliga och värda respekt. De fem levnadsreglerna är fungerar så.

Praktiska:
Normerna i de fem levnadsreglerna är enkla – att inte döda avsiktligt, inte stjäla, ljuga, och inte missbruka sexualitet eller alkohol. Det är helt möjligt att leva i linje med dessa normer. Inte alltid lätt eller angenämt, men alltid möjligt. Jag har sett strävan att översätta reglerna till normer som låter mer högtidliga eller förfinade – som till exempel låtit den andra regeln kunna tolkas som att inte missbruka jordens resurser – men även de som formulerar om reglerna på det sättet, medger att det är omöjligt att leva upp till dem. Alla som har kommit i kontakt med psykiskt skadade människor vet att de mycket ofta fått skadorna för att de fått normer som varit omöjliga att följa. Om man kan ge människor normer som inte fordrar stor ansträngning eller medvetenhet, men är rimliga att uppfylla, växer deras självkänsla dramatiskt när de upptäcker att de faktiskt förmår följa dessa normer. De kan sedan möta mer krävande uppgifter med gott mod.

Tydliga:
Levnadsreglerna är avfattade utan några om eller men. Det betyder att de ger mycket klar vägledning utan svamlande ordalag eller mer eller mindre riktiga bortförklaringar. En handling överensstämmer antingen med reglerna eller inte. Som sagt, normer av detta slag är mycket sunda att leva med. Alla som uppfostrat barn har upptäckt att även om de har klagat på hårda och fasta normer så har de faktiskt känt sig mer trygga med dem än med vaga regler som alltid är förhandlingsbara. Tydliga regler tillåter inte outtalade idéer att smyga in genom sinnets bakdörr. För om till exempel regeln om att inte döda tillät dig att döda levande varelser när de irriterar dig, skulle det prioritera din bekvämlighet framför din medkänsla med liv. Bekvämlighet skulle bli din outtalade norm – och som vi vet ger outtalade normer ett stort och växande utrymme för hyckleri och förnekande. Om du däremot håller fast vid levnadsreglernas normer, då ger du, som Buddha säger, obegränsad trygghet åt allt liv. Inga omständigheter ger dig frihet att ta någon levande varelses liv, oavsett hur olämpligt det tycks vara. Genom att följa de andra levnadsreglerna utgör du ingen fara för andras ägodelar och sexualitet. Det ger obegränsat förtroende och medvetenhet i dina kontakter med dem. När du ser att du kan lite på dig själv när det gäller sådana saker, vinner du en ofrånkomlig känsla av självrespekt.

Vänliga:
Levnadsreglerna är vänliga både för den som tillämpar dem och för dem som berörs av hans eller hennes uppträdande. Om du tillämpar dem är du i samklang med karmadoktrinen, som lär att de viktigaste krafterna som skapar din erfarenhet av världen är de avsiktliga tankar, ord och gärningar du väljer i detta ögonblick. Det innebär att du inte är betydelselös. Varje gång du gör ett val - hemma, på arbetet, när du är igång – utövar du din kraft i den pågående utformningen av världen. Samtidigt tillåter denna princip dig att mäta din förmåga beträffande det som ligger helt under din kontroll, dina avsiktliga handlingar i detta ögonblick. Med andra ord, de tvingar dig inte att tävla med dig själv i fråga om utseende, styrka, begåvning, ekonomisk framgång eller någon annan egenskap som beror mindre på din nuvarande karma än de gör på karma från det förflutna. Inte heller spelar de på skuldkänslor eller tvingar dig att gräma dig över dina tidigare misstag. I stället fäster de din uppmärksamhet på de möjligheter som alltid är närvarande för att leva upp till dina normer här och nu. Om du lever med människor som tillämpar levnadsreglerna så upptäcker du att ditt beteende mot dem inte baseras på misstro eller rädsla. De betraktar din önskan om lycka jämbördig med deras. Deras värde som individer beror inte på situationer där de framstår som vinnare och förlorare. När de talar om allomfattande kärlek och medvetenhet i sin meditation, kan du se det speglas i deras handlingar. På så sätt utvecklar reglerna inte bara sunda individer utan också ett sunt samhälle – ett samhälle där själrespekt och ömsesidig respekt inte står i motsats till varandra.

Många människor finner klen tröst att ansluta sig till en sådan grupp, särskilt som de ännu inte mött en ädel personligen. Det är svårt att vara godhjärtad och generös i ett samhälle som skrattar öppet åt dessa inre kvaliteter och som i stället värderar sådant som sexuell framgång eller vinningslysten affärsskicklighet. Det är här som buddhistiska grupper kan bidra. Det skulle vara mycket värdefullt om buddhistgrupper frimodigt kunde avstå från vår kulturs rådande oetiska inställning och på ett vänligt sätt göra känt att deras medlemmar värderar välvillighet och behärskning. Om de gör det skulle världen bli en sund miljö och kunna ta emot Buddhas terapeutiska metod, nämligen träning av koncentration och insikt i ett liv med etiskt handlande. Om vi har en sådan miljö behövs det inte någon myt eller trosakt för att stödja den därför att den är grundad i en verklighet av liv som levs väl. Du kan betrakta normerna som du lever efter och sen behagligt andas in och ut – inte som en blomma, men som en mogen, ansvarsfull människa. För det är det du är.