Buddha rådde munkar: ”Munkar, när ni samlats skall ni göra en av två saker: diskutera  dhamma eller iaktta nobel tystnad.”

Nobel tystnad är tillståndet hos ett sinne utan tankar. Sinnet är fullständigt tyst. Tankarna kan hejdas bara om vi tränar vårt sinne till det genom att praktisera meditation på rätt sätt.

En meditatör skall börja med att ägna uppmärksamheten åt ett enda objekt utan att ge ord åt det som sinnet upplever. När du ger ord åt och gör dig en föreställning om saker och ting avbryter du för det första din uppmärksamhet, och för det andra håller du kvar dina tankar.

När du ger ord åt något lägger du till fler och fler begrepp och idéer. Verkligheten är inte ord. Verkligheten är vad du erfar. När du erfar värk och smärta eller behag och lycka vare sig du mediterar eller inte, erfar du erfarenheten precis som den är. Du behöver inte en begreppsmässig bro mellan din erfarenhet och direkta förståelse. När du är hungrig, känner du hungern utan att säga: ”Jag är hungrig, jag är hungrig”.

Du behöver substantiv och verb bara för att prata om din erfarenhet. När du mediterar iakttar du fullständig tystnad utan att försöka att prata med någon om din erfarenhet. Du skall uppleva dig själv precis som du är. Du skall känna dig själv precis som du är.

Från barndomen genom skolan lär vi oss att använda ord, begrepp och idéer för att få andra att förstå oss. Men under meditationen försöker du inte att förklara din erfarenhet för någon annan. Genom att träna sinnet att stanna kvar i tystnad gör du det tyst. Om du då lägger till ord till sinnet, blir sinnet lätt kvar i aktivitet.

Alla har vi sett folk som sitter någonstans eller går omkring på stan och pratar för sig själva. De kan inte få tyst på sina sinnen. Detta är ett extremt exempel på att inte kunna tysta sina tankar. Men även vi kämpar med detta i vardagsliv och meditation. Det är så att om du inte försöker kan du aldrig stoppa det här tänkandet. Du stoppar tankarna bara när du beslutar att göra det.

Ägna fullständig uppmärksamhet åt vad du erfar genom de sex sinnena utan att sätta etiketter på det som kommer upp. Det finns vissa saker som du erfar som du inte behöver uttrycka i ord. Du känner lätt igen dem. Ditt sinne känner igen dem. Denna ingående kännedom finns kvar. När du känner kyla är det normalt att säga till sig själv: ”Usch, jag fryser.” När du känner värme tänker du automatiskt: ”Himmel vad det är varmt!” Stanna bara kvar i denna känsla av kylan du känner utan dessa extra tankar. Känn bara värmen utan att uttrycka erfarenheten i ord. När du erinrar dig en plats du besökt, något du sagt till någon eller när du ätit en glass eller hållit någon i handen, var bara uppmärksam på dessa objekt i ditt sinne.

Du måste uppnå fullständig koncentration för att stoppa dina tankar. Det gör du genom att vara helt uppmärksam på ett objekt i taget. Om du börjar praktisera att inrikta ditt sinne bara på ett enda objekt medför det efter hand att ditt sinne vinner över avvikande tankar genom kontakt med grundobjektet.

När du lyssnar till dina hjärtslag behöver du inget begrepp för att känna denna subtila företeelse. På samma sätt kan du, när du under meditation ägnar full uppmärksamhet åt din in-och utandning, märka början, mitten och slutet på varje inandning och utandning. Du kan lägga märke till dessa naturliga företeelser i andningen om du ägnar full uppmärksamhet åt dem.

Även om sinnet rör sig snabbt kan vi träna det att lägga märke till precis när dessa företeelser äger rum eftersom de kommer i tur och ordning. Om du gör dig en föreställning om dessa företeelser blir det omöjligt för dig att lägga märke till dem. I stället fastnar du vid orden och missar den verkliga erfarenheten. Du skall inte säga: ” Detta är början på inandningen ” eller ”Detta är mitten” eller ”Detta är slutet.” Lägg bara märke till dessa faser. Du behöver inte tankar för att notera dem. Allt du behöver är uppmärksamhet.

I ingen mening blir vi slöa och oföretagsamma när vi tystar våra tankar. Ett tyst sinne är mottagligt för insikt. Och du kan stoppa tankeprocessen genom att systematiskt träna sinnet.

Jag använder frasen ”stoppa sinnet” eller ”tysta sinnet” i meningen att inte ha tankar i sinnet, men det betyder inte att förslöa sinnet så som det händer när ämnesomsättningen sänks hos en kropp i dvala. Meningen är helt enkelt att inte skapa tankevanor i sinnet.

Hjärnan skapar inte tankar om vi inte stimulerar den att vanemässigt verbalisera, hjärnan kan erfara ting som de är. Genom att tysta sinnet kan vi erfara verklig frid. Så länge som olika skiftande tankar rör hjärnan erfar vi inte frid till hundra procent.

Frid är inte en tanke, det är en icke-verbal erfarenhet. Man kan förbli i detta tillstånd i upp till sju dagar. Men innan man når ett sådant helt fridfullt sinnestillstånd måste man gradvis träna sig att sakta in tankar. Så snart man saktat in bleknar tankarna bort och inga nya tankar hålls vid liv i hjärnan.

Även när vi inte mediterar erfar vi ofta många ting djupt utan att ha ord för dem. Om vi vill försöka hitta ett ord för sådan erfarenhet kan vi kalla den intuition. Också ingivelser kan kanske uppstå utan att vara kopplade till ord eller idéer. Du kan också lyssna till musik utan att ord kommer upp i sinnet. Det sägs att det bästa sättet att glädjas åt musik är att lyssna till musik. När du lyssnar till musik, hör du ljudet utan att försöka förklara det. Eller tänk på hur du lyssnar på en fågel som sjunger. Du tänker inte på ljudet med ord. Du säger kanske ”koltrasten sjunger så här”, men det är din egen fantasi.

Det betyder att även när du inte mediterar kan du erfara många mycket subtila ting bara genom att ägna total uppmärksamhet åt dina sinnesförnimmelser. För det mesta verbaliserar vi ting efter det att vi har erfarit dem inte medan vi erfar dem. Men när du ägnar total, icke-verbal uppmärksamhet åt något når du en koncentration som inte är möjlig när du verbaliserar. Ord stimulerar sinnet. Därför fortsätter sinnet att skapa fler och fler ord och vi uttrycker dem i tankar. I icke-verbal uppmärksamhet kan du minska antalet ord som du använder. När orden minskat har tankarna minskat. Till slut medverkar denna process till att du blir verkligt fri från tankar i sinnet. Men om du inte minskar på orden kan inte sinnet bli befriat från tankar.

Om du när du erfar någonting inte försöker att översätta erfarenheten till ord, får du bara erfarenheten, inte tankar. Syner, ljud, dofter, smaker, känsel kan erfaras direkt utan ord. När du använder ord hindrar du den direkta erfarenheten av sinnesobjekt.

Alltså, det är inte orden som skapar din erfarenhet av vad du erfar. Antag att en färg ”vit” visar sig framför dina ögon. Vitheten reflekteras i dina ögon. Sinnet erfar det som det är. Bara om du vill uttrycka det du sett behöver du verkligen ord.  Det vill säga, vithet är inte ett ord utan det är vad det är. Det är precis det samma för sött, bittert, surt, segt och vad helst som du känner.

Hjärnan skapar inte tankar från ingenting. Det måste tillföras något att använda som råmaterial för att skapa tankar. Råmaterialet är det som du tillfört i det förflutna. Om du inte tillför det ord, om du har tränat att undvika att verbalisera, kan hjärnan inte skapa tankar från ett tomrum.