ABHAYA SUTTA
Anguttara Nikaya 4.184

Utan fruktan

Sedan gick Janussonin, brahmanen, till Den Välsignade och när han kom fram bytte han hövliga hälsningar med honom. Efter utbytet av vänliga hälsningar och hövlighet satte han sig vid ena sidan. Och när han satt där sade han till Den Välsignade:
- Jag är av den ståndpunkten och åsikten att det finns ingen, underkastad döden, som inte räds dödens fasa.

- Brahman, det finns sådana, underkastade döden, som räds dödens fasa. Och det finns sådana, underkastade döden, som inte räds dödens fasa.

Och vem är den människa, underkastad döden, som räds dödens fasa. Det är fallet med en människa som inte övergett begär, önskning, förkärlek, törst, feber och begär efter sinnlighet. Då drabbas hon av en allvarlig sjukdom. När hon drabbas av en allvarlig sjukdom kommer tanken till henne: ”O, dessa älskade sensuella njutningar kommer att tas från mig och jag kommer att tas från dem!” Hon sörjer och plågas, gråter, slår sig för bröstet och blir ifrån sig. Detta är en människa, underkastad döden, som räds dödens fasa.

Vidare är fallet med en människa som inte övergett begär, önskning, förkärlek, törst, feber och begär efter kroppen. Då drabbas hon av en allvarlig sjukdom. När hon drabbas av en allvarlig sjukdom kommer tanken till henne: ”O, min kropp kommer att tas från mig och jag kommer att tas från min kropp” Hon sörjer och plågas, gråter, slår sig för bröstet och blir ifrån sig. Detta är också en människa, underkastad döden, som räds dödens fasa.

Vidare är fallet med en människa som inte gjort vad som är gott, inte har gjort det som är skickligt, inte har gett beskydd till de i fruktan utan i stället har gjort det som är ont, hänsynslöst och grymt. Då drabbas hon av en allvarlig sjukdom. När hon drabbas av en allvarlig sjukdom kommer tanken till henne: ”Jag har inte gjort vad som är gott, har inte gjort det som är skickligt, har inte gett beskydd till de i fruktan utan har i stället gjort det som är ont, hänsynslöst och grymt. I den utsträckningen att det finns en bestämmelseort för dessa som inte gjort vad som är gott, inte har gjort det som är skickligt, inte har gett beskydd till de i fruktan utan i stället har gjort det som är ont, hänsynslöst och grymt, det är dit jag leds efter döden”. Hon sörjer och plågas, gråter, slår sig för bröstet och blir ifrån sig. Detta är också en människa, underkastad döden, som räds dödens fasa.

Vidare är fallet med en människa som har tvivel och är förvirrad, som inte har kommit till visshet beträffande den Sanna Dhamma. Då drabbas hon av en allvarlig sjukdom. När hon drabbas av en allvarlig sjukdom kommer tanken till henne: Hur tvivlande och förvirrad jag är. Jag har inte kommit till visshet beträffande den Sanna Dhamma”. Hon sörjer och plågas, gråter, slår sig för bröstet och blir ifrån sig. Detta är också en människa, underkastad döden, som räds dödens fasa.

Dessa brahman, är fyra människor underkastade döden, som räds dödens fasa.

Och vem är den människa, underkastad döden, som inte räds dödens fasa?

Det är fallet med en människa som övergett begär, önskning, förkärlek, törst, feber och begär efter sinnlighet. Då drabbas hon av en allvarlig sjukdom. När hon drabbas av en allvarlig sjukdom kommer inte tanken till henne: ”O, dessa älskade sensuella njutningar kommer att tas från mig och jag kommer att tas från dem!” Hon sörjer och plågas inte, gråter inte, slår sig inte för bröstet och blir inte ifrån sig. Detta är en människa, underkastad döden, som inte räds dödens fasa.

Vidare är fallet med en människa som övergett begär, önskning, förkärlek, törst, feber och begär efter kroppen. Då drabbas hon av en allvarlig sjukdom. När hon drabbas av en allvarlig sjukdom kommer inte tanken till henne: ”O, min kropp kommer att tas från mig och jag kommer att tas från min kropp” Hon sörjer och plågas inte, gråter inte, slår sig inte för bröstet och blir inte ifrån sig. Detta är också en människa, underkastad döden, som inte räds dödens fasa.

Vidare är fallet med en människa som gjort vad som är gott, har gjort det som är skickligt, har gett beskydd till de i fruktan och inte har gjort det som är ont, hänsynslöst och grymt. Då drabbas hon av en allvarlig sjukdom. När hon drabbas av en allvarlig sjukdom kommer tanken till henne: ”Jag har gjort vad som är gott, har gjort det som är skickligt, har gett beskydd till de i fruktan och har inte gjort det som är ont, hänsynslöst och grymt. I den utsträckningen att det finns en bestämmelseort för dessa som gjort vad som är gott, har gjort det som är skickligt, har gett beskydd till de i fruktan och inte har gjort det som är ont, hänsynslöst och grymt, det är dit jag leds efter döden” Hon sörjer och plågas inte, gråter inte, slår sig inte för bröstet och blir inte ifrån sig. Detta är också en människa, underkastad döden, som inte räds dödens fasa.

Vidare är fallet med en människa som inte har tvivel och inte är förvirrad, som har kommit till visshet beträffande den Sanna Dhamma. Då drabbas hon av en allvarlig sjukdom. När hon drabbas av en allvarlig sjukdom kommer tanken till henne: jag har inte tvivel och är inte förvirrad. Jag har kommit till visshet beträffande den Sanna Dhamma”. Hon sörjer och plågas inte, gråter inte, slår sig inte för bröstet och blir inte ifrån sig. Detta är också en människa, underkastad döden, som inte räds dödens fasa.

Dessa brahman, är fyra människor underkastade döden, som inte räds dödens fasa.

När detta sagts sade Janussonin brahmanen till Den Välsignade:

- Strålande, Mästare Gotama! Strålande! Just som om att placera upprätt det som var nervänt, att avslöja det som var gömt, att visa vägen för någon som gått vilse eller ta med en lampa i mörkret så att de med ögon skulle kunna se gestalter, på samma vis har Mästare Gotama - genom många slutledningar - gjort Dhamma tydlig. Jag tar min tillflykt till Buddha, Dhamma och Sanga. Låt mig hädanefter få vara nära Mästare Gotama, låt mig få inträde.