KOSALA SUTTA
Anguttara Nikaya V.49
Kosala

Detta har jag hört. Vid ett tillfälle vistades Den Välsignade i Anathapindikas kloster nära Savatthi i Jetalunden. Då begav sig kung Pasenadi av Kosala till Den Välsignade och när han anlänt och bugat sig ner, satte han sig vid ena sidan. Nu vid denna tid dog drottning Mallika. Då kom en en viss man till kungen och viskade i hans öra:- Ers Majestät, drottning Mallika har dött.
När detta sagts, satt kung Pasenadi av Kosala där förtvivlad, sjuk i hjärtat, hans axlar hängde, hans ansikte neråtvänt, grubblande, utan ord. Då såg Den Välsignade kungen sitta där förtvivlad, sjuk i hjärtat, hans axlar hängde, hans ansikte neråtvänt, grubblande, utan ord, och sade så till honom:
- Det finns dessa fem ting, min store kung, som man inte kan få av en begrundare, en präst, en deva, en Mara, en Brahma eller någon alls i världen. Vilka fem?

”Må det som är föremål för åldrande inte åldras”. Detta är något som man inte kan få av en begrundare, en präst, en deva, en Mara, en Brahma eller någon alls i världen.

”Må det som är föremål för sjukdom inte utveckla sjukdom”. Detta är något som man inte kan få av en begrundare, en präst, en deva, en Mara, en Brahma eller någon alls i världen.

”Må det som är föremål för död inte dö”. Detta är något som man inte kan få av en begrundare, en präst, en deva, en Mara, en Brahma eller någon alls i världen.

”Må det som är föremål för slut inte sluta”. Detta är något som man inte kan få av en begrundare, en präst, en deva, en Mara, en Brahma eller någon alls i världen.

”Må det som är föremål för förstörelse inte förstöras”. Detta är något som man inte kan få av en begrundare, en präst, en deva, en Mara, en Brahma eller någon alls i världen.

Nå, det händer för en vanlig människa som inte undervisats att något som är föremål för åldrande, åldras. Vid åldrandet av det som är föremål för åldrande, reflekterar hon inte: ”Det händer inte bara mig att det som är föremål för åldrande kommer att åldras. I den omfattning att det finns varelser – i det förflutna och framtiden, som dött och återkommit – det händer för alla av dem att det som är föremål för åldrande kommer att åldras. Och om, vid åldrandet av det som är föremål för åldrande, jag skulle sörja, bedrövas, klaga, slå mig för bröstet och bli utom mig, skulle födan inte vara överens med mig, min kropp skulle bli oattraktiv, mina affärer skulle inte skötas, mina fiender skulle bli tillfredsställda och mina vänner olyckliga”. Utan vid åldrandet av det som är föremål för åldrande, sörjer hon, bedrövas, klagar, slår sig för bröstet och bli utom sig, Detta kallas för en vanlig människa som inte undervisats, genomborrad av den förgiftade pilen av sorg plågar sig själv.

Vidare, det händer för en vanlig människa som inte undervisats att något som är föremål för sjukdom, utvecklar sjukdom... att något som är föremål för död, dör ... att något som är föremål för slut, slutar... att något som är föremål för förstörelse, förstörs. Vid det som är föremål för förstörelse, reflekterar hon inte: ”Det händer inte bara mig att det som är föremål för förstörelse kommer att förstöras. I den omfattning att det finns varelser – i det förflutna och framtiden, som dött och återkommit – det händer för alla av dem att det som är föremål för förstörelse kommer att förstöras. Och om, vid förstörelse av det som är föremål för förstörelse, jag skulle sörja, bedrövas, klaga, slå mig för bröstet och bli utom mig, skulle födan inte vara överens med mig, min kropp skulle bli oattraktiv, mina affärer skulle inte skötas, mina fiender skulle bli tillfredsställda och mina vänner olyckliga”. Utan vid förstörelse av det som är föremål för förstörelse, sörjer hon, bedrövas, klagar, slår sig för bröstet och bli utom sig, Detta kallas för en vanlig människa som inte undervisats. genomborrad av den förgiftade pilen av sorg plågar sig själv.

Nå, det händer för en lärjunge bland de nobla som undervisats att något som är föremål för åldrande, åldras. Vid åldrandet av det som är föremål för åldrande, reflekterar han: ”Det händer inte bara mig att det som är föremål för åldrande kommer att åldras. I den omfattning att det finns varelser – i det förflutna och framtiden, som dött och återkommit – det händer för alla av dem att det som är föremål för åldrande kommer att åldras. Och om, vid åldrandet av det som är föremål för åldrande, jag skulle sörja, bedrövas, klaga, slå mig för bröstet och bli utom mig, skulle födan inte vara överens med mig, min kropp skulle bli oattraktiv, mina affärer skulle inte skötas, mina fiender skulle bli tillfredsställda och mina vänner olyckliga”. Utan vid åldrandet av det som är föremål för åldrande, sörjer han inte, bedrövas inte, klagar inte, slår sig inte för bröstet och bli inte utom sig, Detta kallas för en lärjunge bland de nobla som dragit ut den förgiftade pilen av sorg med vilken den vanlig människa som inte undervisats plågar sig själv.

Vidare, det händer för en lärjunge bland de nobla som undervisats att något som är föremål för sjukdom, utvecklar sjukdom... att något som är föremål för död, dör ... att något som är föremål för slut, slutar... att något som är föremål för förstörelse, förstörs. Vid det som är föremål för förstörelse, reflekterar, reflekterar han: ”Det händer inte bara mig att det som är föremål för förstörelse kommer att förstöras. I den omfattning att det finns varelser – i det förflutna och framtiden, som dött och återkommit – det händer för alla av dem att det som är föremål för förstörelse kommer att förstöras. Och om, vid åldrandet av det som är föremål för åldrande, jag skulle sörja, bedrövas, klaga, slå mig för bröstet och bli utom mig, skulle födan inte vara överens med mig, min kropp skulle bli oattraktiv, mina affärer skulle inte skötas, mina fiender skulle bli tillfredsställda och mina vänner olyckliga”. Utan vid förstörelse av det som är föremål för förstörelse, sörjer han inte, bedrövas inte, klagar inte, slår sig inte för bröstet och bli inte utom sig, Detta kallas för en lärjunge bland de nobla som dragit ut den förgiftade pilen av sorg med vilken den vanlig människa som inte undervisats plågar sig själv. Utan sorg, utan pil är lärjunge bland de nobla helt obunden alldeles in i sig själv.

Dessa är de fem ting, min store kung, som man inte kan få av en begrundare, en präst, en deva, en Mara, en Brahma eller någon alls i världen.

Inte genom att sörja
inte genom att klaga
fullföljs något mål här
inte ens bit.
Genom att veta din sorg och smärta
dina fiender tillfredsställs.
Men när en vis
med sinne för att bestämma vad som är hans mål
inte vacklar inför olycka
hans fiender pinas,
ser hans ansikte oförändrat som förut.
Var och hur ett mål fullföljts
genom lovtal, sånger, goda ord
gåvor och familjevanor,
följer dem omsorgsfullt där och på det sätt.
Men om du märker att ditt eget mål
eller andras
inte nås på detta sätt,
foga dig (efter tingens natur)
utan att sörja med tanken:
Vilket viktigt arbete gör jag nu?