- Vördade, Girimânanda är sjuk, smärtsamt och allvarligt sjuk. Det vore bra om Den Välsignade i sin medkänsla kunde gå till munken Girimânanda.

- Om du Ananda går till munken Girimânanda och talar med honom om de tio varseblivningarna kommer kanske, när han hör om de tio varseblivningarna, hans sjukdom att lindras.

Vilka tio? Det är varseblivningen av förgänglighet, varseblivningen av icke-jag, varseblivningen av orenhet, varseblivningen av svårigheter, varseblivningen av avstående, varseblivningen av lugn, varseblivningen av upphörande, varseblivningen av motvilja mot alla världar, varseblivningen av det icke önskvärda i all uppbyggnad (sankhâras/de fem uppbygggnaderna), medvetenhet om in- och utandning.

Och vad innebär varseblivningen av förgänglighet? Här har vi en munk som har gått till en skog till foten av ett träd eller som har gått till ett tomt rum för att tänka: Form är förgängligt, känsla är förgängligt, varseblivning är förgängligt, uppbyggnad är förgängligt, medvetande är förgängligt. Så återstår att begrunda förgänglighet i fråga om de fem uppbyggnaderna. Detta kallas varseblivningen av förgänglighet.

Och vad innebär varseblivningen av icke-jag? Här har vi en munk som har gått till en skog till foten av ett träd eller som har gått till en tomt rum för att tänka: Ögat är icke-jag, formerna är icke-jag, örat är icke-jag, ljud är icke-jag, näsan är icke-jag, dofter är icke-jag, tungan är icke-jag, smaker är icke-jag, kroppen är icke-jag, känslor är icke-jag, sinnet är icke-jag, tankar är icke-jag. Så återstår att begrunda icke-jag i fråga om dessa sex inre och  yttre sinnesgrunderna. Detta kallas varseblivningen av icke-jag.

Och vad innebär varseblivningen av orenhet?

Här har vi en munk som begrundar orenheter från fotsulorna och uppåt och från huvudtoppen och neråt och som är  inneslutet av huden och fyllt med alla sorters orenheter. I denna kropp finns det: hår på huvudet, hår på kroppen, naglar, tänder, hud, kött, senor, ben, märg, njurar, hjärta, lever, lungsäck, mjälte, lungor, tunntarm, tjocktarm, mage, exkrementer, galla, slem, var, blod, svett, fett, tårar, talg, spott, snor, ledvätska, urin. Så återstår att begrunda orenheter i fråga om denna kropp. Detta kallas varseblivningen av orenheter.

Och vad innebär varseblivningen av svårigheter? Här har vi en munk som har gått till en skog till foten av ett träd eller som har gått till en tomt rum för att tänka: Denna kropp är full av lidande, den har många svårigheter. I denna kropp uppstår olika åkommor, som till exempel: ögonsjukdom, öronsjukdom, sjukdom i näsan och tungan, sjukdom i kroppen, huvud, mun, tänder, hosta, astma, katarr, feber, åldrande, magsjukdom, svimning, dysenteri, kolik, kolera, spetälska, bölder, revorm, lungsot, epilepsi, hudsjukdomar, klåda, sårskorpor, psoriasis, gulsot, diabetes, hemorrojder, fistlar, magsår, plågor som uppstår från gallan, slem, gaser, från kroppens sinnesstämningar, årstidsväxlingar, och från ojämn vård av kroppen, från attacker, plågor som uppkommer som ett resultat av kamma; kyla, hetta, hunger, törst, avföring och urin. Så återstår att begrunda varseblivningen av svårigheter. Detta kallas varseblivningen av svårigheter.

Och vad innebär varseblivningen av avstående? Här har vi en munk som inte uthärdar en tanke på sinnlig njutning som uppstår, och som överger, utplånar och befriar sig från den och lämnar den. Han uthärdar inte en tanke på att skada, överger, utplånar och befriar sig från den och lämnar den. Han uthärdar inte vare sig någon syndfull eller okunnig tanke som uppkommer, överger, utplånar och befriar sig från den och lämnar den. Detta kallas varseblivningen av avstående.

Och vad innebär varseblivningen av lugn? Här har vi en munk som har gått till en skog till foten av ett träd eller som har gått till en tomt rum för att tänka: Detta är frid, detta är förträffligt - att låta alla uppbyggnader upphöra, att avstå från ägande, slutet på begär, lugn, frigörelse. Detta kallas varseblivningen av lugn.

Och vad innebär varseblivningen av upphörande? 

Här har vi en munk som har gått till en skog till foten av ett träd eller som har gått till en tomt rum för att tänka: Detta är frid, detta är förträffligt - att låta alla uppbyggnader upphöra, att avstå från ägande, slutet på begär, lugn, frigörelse. Detta kallas varseblivningen av upphörande.

Och vad innebär varseblivningen av motvilja mot alla världar? Här har vi en munk som lösgjort sig från fasthållande, fastklängande, koncentrerad på medvetenhet, böjelser eller dold strävan efter någon värld, han avstår från dem och dras inte med av dem. Detta kallas varseblivningen av motvilja mot alla världar.

Och vad innebär varseblivningen av det icke önskvärda i all uppbyggnad. Här har vi en munk som är skräckslagen, förödmjukad och äcklad av alla uppbyggnader. Detta kallas  varseblivningen av det icke önskvärda i all uppbyggnad.

Och vad innebär varseblivningen av medvetenhet om in- och utandning?

Här har vi en munk som har gått till en skog till foten av ett träd eller som har gått till en tomt rum och sitter med korslagda ben och med kroppen rak med uppmärksamhet på det som är fullt synligt. Han andas in medvetet, andas ut medvetet. 

När han gör en lång inandning varseblir han att andningen är lång. Eller när han gör en kort inandning varseblir han att andningen är kort. Han tränar sig att andas in med känsla för hela kroppen och att andas ut med känsla för hela kroppen. Han tränar sig att andas in och lugna kroppsprocesserna och att andas ut och lugna kroppsprocesserna.

Han tränar sig att andas in med känsla för glädje och att andas ut med känsla för glädje. Han tränar sig att andas in med känsla för njutning och att andas ut med känsla för njutning. Han tränar sig att andas in med känsla för mentala processer och att andas ut med känsla för mentala processer. Han tränar sig att andas in för att lugna mentala processer och att andas ut för att lugna mentala processer.

Han tränar sig att andas in med känsla för sinnet och att andas ut med känsla för sinnet. Han tränar sig att andas in för att tillfredsställa sinnet och han tränar sig att andas ut för att tillfredsställa sinnet. Han tränar sig att andas in för att göra sinnet stabilt och han tränar sig att andas ut för att göra sinnet stabilt. Han tränar sig att andas in för att befria sinnet och han tränar sig att andas ut för att befria sinnet.

Han tränar sig att andas in för att rikta in sig på förgänglighet och han tränar sig att andas ut för att rikta in sig på förgänglighet. Han tränar sig att andas in för att rikta in sig på lugn och han tränar sig att andas ut för att rikta in sig på lugn. Han tränar sig att andas in för att rikta in sig på upphörande och han tränar sig att andas ut för att rikta in sig på upphörande. Han tränar sig att andas in för att rikta in sig på att släppa fasthållande och han tränar sig att andas ut för att rikta in sig på att släppa fasthållande.

Detta, Ananda, kallas varseblivningen av medvetenhet om in- och utandning

Och nu, Ananda om du går till munken Girimânanda och talar med honom om de tio varseblivningarna kommer kanske, när han hör om de tio varseblivningarna, hans sjukdom att lindras.

Och då, när Ananda hade lärt sig dessa tio varseblivningar i Buddhas närvaro, gick han dit Girimânda var. När Girimânanda  hört om dessa tio varseblivningar blev han omedelbart botad från sin sjukdom. Och Girimândana tillfrisknade från sin sjukdom. På så sätt försvann munken Girimânandas sjukdom.