ANAPANASATI SUTTA
Majjhima Nikaya 118

Uppmärksamhet på andning

Jag har hört att Den Välsignade vid ett tillfälle vistades i Savatthi i det östra klostret, Migaras moders palats, tillsammans med många kända äldre lärjungar – med Bhante Sariputta, Bhante Maha Moggallana, Bhante Maha Kassapa, Bhante Maha Kaccana, Bhante Maha Kotthita, Bhante Maha Kappina, Bhante Maha Cunda, Bhante Revata, Bhante Ananda och andra kända äldre lärjungar. Vid detta tillfälle undervisade och handledde äldre munkar. Några äldre munkar undervisade och handledde tio munkar, somliga undervisade och handledde tjugo munkar, somliga undervisade och handledde trettio munkar, somliga undervisade och handledde fyrtio munkar. De nya munkarna, som undervisades och handleddes av de äldre munkarna, blev mycket insiktsfulla och efter hand briljanta.

Då, vid detta tillfälle – Uposathadagen den femtonde, fullmånenatten med Pavaranaceremonin  – satt Den Välsignade ute i det fria omgiven av munkförsamlingen. Han såg ut över den tysta munkförsamlingen och talade till dem.

-Munkar, jag är nöjd med denna träning. Jag är synnerligen nöjd med denna träning. Så uppväcks också mer stark uthållighet för att nå det ännu icke nådda, uppnåendet av det ännu icke uppnådda, förverkligandet av det ännu icke förverkligade. Jag skall stanna här i Savatthi under ”Vita Näckrosmånaden”, den fjärde regnperiodmånaden.

Munkarna i trakten hörde: ”Den Välsignade, säger man, skall stanna här i Savatthi under `Vita Näckrosmånaden´, den fjärde regnmånaden”. Så de gav sig iväg till Savatthi för att besöka Den Välsignade.

Sedan undervisade och handledde de äldre munkarna ännu ivrigare. Några äldre munkar undervisade och handledde tio munkar, somliga undervisade och handledde tjugo munkar, somliga undervisade och handledde trettio munkar, somliga undervisade och handledde fyrtio munkar. De nya munkarna, som undervisades och handleddes av de äldre munkarna, blev mycket insiktsfulla och efter hand briljanta.

Då, vid detta tillfälle – Uposathadagen den femtonde, fullmånenatten med Pavaranaceremonin - satt Den Välsignade ute i det fria omgiven av munkförsamlingen. Han såg ut över den tysta munkförsamlingen och talade till dem:

- Munkar, denna sammankomst är fri från fåfängt pladder, utan fåfängt prat, och det grundar sig på friskt kärnvirke: sådan är denna munkförsamling, sådan är denna sammankomst. Denna slags sammankomst som är värd gåvor, värd gästfrihet, värd offer, värd respekt, en ojämförlig grund för merit för världen: sådan är denna munkförsamling, sådan är denna sammankomst. Denna sammankomst för vilken en ringa gåva som när den skänks blir stor och en stor gåva större: sådan är denna munkförsamling, sådan är denna sammankomst. Denna slags sammankomst som är sällsynt att se i världen: sådan är denna munkförsamling, sådan är denna sammankomst - Denna slags sammankomst som är värd miltals resa, medtagande förnödenheter, med avsikt att besöka.

I denna munkförsamling finns det munkar, som är arahanter, vars mentala ström har upphört, som har nått förverkligande, gjort uppgiften, lagt ner bördan, nått målet, helt brutit återfödelsens boja och som befriats genom rätt kunskap: sådana är munkarna i denna munkförsamling.

I denna munkförsamling finns det munkar, som fullständigt brutit de första fem bojorna, som skall återfödas (i den rena Vistelsen) och där bli helt obundna, och aldrig återvända från den världen: sådana är munkarna i denna munkförsamling.

I denna munkförsamling finns det munkar, som fullständigt brutit de första tre bojorna, som med försvagad lidelse, motvilja och okunnighet är icke-återvändare, som – återvändande endast ännu en gång till denna värld – skall göra slut på påfrestningar: sådana är munkarna i denna munkförsamling.

I denna munkförsamling finns det munkar, som fullständigt brutit de första tre bojorna, som övervunnit strömmarna, orubbliga, aldrig mer påtänkta för lidande, på väg mot självuppvaknande: sådana är munkarna i denna munkförsamling.

I denna munkförsamling finns det munkar, som förblir hängivna utvecklingen av de fyra grunderna för medvetenhet – de fyra rätta utövningarna – de fyra grunderna för kraft – de fyra förmågorna – de fem krafterna – de sju Upplysningsfaktorerna – den ädla åttafaldiga vägen: sådana är munkarna i denna munkförsamling.

I denna munkförsamling finns det munkar, som förblir hängivna utvecklingen av allomfattande kärlek – medkänsla - förståelse - jämnmod - /uppfattning av/ kroppens/ orenhet - uppfattning av förgänglighet: sådana är munkarna i denna munkförsamling.

I denna munkförsamling finns det munkar, som förblir hängivna uppmärksamhet på in – och utandning.

Uppmärksamhet på in – och utandning är, utvecklad och fullföljd, en ädel frukt, en stor välsignelse. Uppmärksamhet på in – och utandning, utvecklad och fullföljd leder till höjdpunkten av de fyra grunderna för medvetenhet. De fyra grunderna för medvetenhet, utvecklade och fullföljda leder till höjdpunkten av de sju Upplysningsfaktorerna. De sju Upplysningsfaktorerna, utvecklade och fullföljda leder till höjdpunkten av klar förståelse och förverkligande av de sju Upplysningsfaktorerna.

Uppmärksamhet på in – och utandning

Hur leder uppmärksamhet på in – och utandning, utvecklad och fullföljd till höjdpunkten av de fyra grunderna för medvetenhet?

Det förhåller sig så att en munk har begett sig till skogen, till foten av ett träd eller till en enslig plats, sitter med korslagda ben, håller kroppen upprätt och inriktar sin medvetenhet på det som finns där nära i hans sinne. Hela tiden uppmärksam andas han in, uppmärksam andas han ut.

1. När han andas in ett långt andetag lägger han märke till att andetaget är långt, eller när han andas ut ett långt andetag. 2. Eller när han andas in ett kort andetag, lägger han märke till att han andas in ett kort andetag eller när han andas ut ett kort andetag. 3. Han tränar att andas in medveten om hela kroppen och att andas ut medveten om hela kroppen. 4. Han tränar att andas in och lugna kroppens aktivitet, (andningen) och att andas ut och lugna kroppens aktivitet.

5. Han tränar att andas in medveten om osjälvisk glädje och att andas ut medveten om osjälvisk glädje. 6. Han tränar att andas in medveten om välbehag och att andas ut medveten om välbehag. 7. Han tränar att andas in medveten om mentala formationer (känslor och varseblivningar) och att andas ut medveten om mentala formationer. 8. Han tränar att andas in och lugna mentala formationer och att andas ut och lugna mentala formationer.

9. Han tränar att andas in medveten om sinnet och att andas ut medveten om sinnet. 10. Han tränar att andas in tillfredsställd i sinnet och att andas ut tillfredsställd i sinnet. 11. Han tränar att andas in lugn i sinnet och att andas ut lugn i sinnet. 12. Han tränar att andas med befriat  sinne och att andas ut med befriat sinne.

13. Han tränar att andas in uppmärksam på förgänglighet och andas ut uppmärksam på förgänglighet. 14. Han tränar att andas in uppmärksam på lidelsefrihet och andas ut uppmärksam på lidelsefrihet. 15. Han tränar att andas in uppmärksam på upphörande och andas ut uppmärksam på upphörande. Han tränar att andas in uppmärksam på avstående och andas ut uppmärksam på avstående.

De fyra grunderna för medvetenhet

1. Så, vid vilket tillfälle som helst märker en munk när han andas in ett långt andetag att han andas in ett långt andetag, eller när han andas ut ett kort att han andas ut ett kort, tränar att andas ut och in medveten om hela kroppen, tränar att andas ut och in och lugna kroppens aktivitet. Vid detta tillfälle fortsätter munken att vara uppmärksam på kroppen såsom en kropp – ivrig, vaken och medveten – och kuvar begär och plåga i fråga om världen. Jag säger er munkar, att detta – in –och utandningen- räknas som en kropp bland kroppar, vilket är varför munken vid de Vid detta tillfälle fortsätter munken att vara uppmärksam på kroppen som en kropp – ivrig, vaken och medveten – och kuvar begär och plåga i fråga om världen. Jag säger er munkar, att detta – in –och utandningen- räknas som en kropp bland kroppar, vilket är varför munken vid detta tillfälle fortsätter att vara uppmärksam på kroppen som en kropp – ivrig, vaken och medveten – och gör slut på begär och plåga i fråga om världen.

2. Så, vid vilket tillfälle som helst tränar en munk att andas in medveten om osjälvisk glädje och att andas ut medveten om osjälvisk glädje, tränar att andas in medveten om välbehag och att andas ut medveten om välbehag, tränar att andas in medveten om mentala formationer och att andas ut medveten om mentala formationer, tränar att andas in och lugna mentala formationer och att andas ut och lugna mentala formationer. Vid detta tillfälle fortsätter munken att vara uppmärksam på känslor bland känslor – ivrig, vaken och medveten – och kuvar begär och plåga i fråga om världen. Jag säger er munkar, att detta, stor uppmärksamhet på – in –och utandningen räknas som en känsla bland känslor, vilket är varför munken vid detta tillfälle fortsätter att vara uppmärksam på känslorna som en känsla – ivrig, vaken och medveten – och gör slut på begär och plåga i fråga om världen.

3. Så, vid vilket tillfälle som helst tränar en munk att andas in medveten om sinnet och att andas ut medveten om sinnet, tränar att andas in medveten om tillfredsställt sinne och att andas ut medveten om tillfredsställt sinne, tränar att andas in medveten om lugn i sinnet och att andas ut medveten om lugn i sinnet, tränar att andas in medveten om befriat sinne och att andas ut medveten om befriat sinne. Vid detta tillfälle fortsätter munken att vara uppmärksam på sinnet bland känslor – ivrig, vaken och medveten – och kuvar begär och plåga i fråga om världen. Jag säger inte att det finns uppmärksamhet i in –och utandning i en förvirrad medvetenhet och utan iver, vilket är varför munken vid detta tillfälle fortsätter att vara uppmärksam på sinnet i sinnet – ivrig, vaken och medveten – och gör slut på begär och plåga i fråga om världen.

4. Så, vid vilket tillfälle som helst tränar en munk att att andas in uppmärksam på förgänglighet och andas ut uppmärksam på förgänglighet, tränar att andas in uppmärksam på lidelsefrihet och andas ut uppmärksam på lidelsefrihet, tränar att andas in uppmärksam på upphörande och andas ut uppmärksam på upphörande, tränar att andas in uppmärksam på avstående och andas ut uppmärksam på avstående. Vid detta tillfälle fortsätter munken att vara uppmärksam på sinnesobjekt såsom sinnesobjekt – ivrig, vaken och medveten – och kuvar begär och plåga i fråga om världen. Han som klart med insikt förstår kuvandet av begär och plåga är en som har uppsikt med jämnmod vilket är varför munken vid detta tillfälle fortsätter att vara uppmärksam på sinnesobjekten som sinnesobjekt – ivrig, vaken och medveten – och gör slut på begär och plåga i fråga om världen.

Detta är hur uppmärksamhet på in – och utandning, utvecklad och fullföljd leder till höjdpunkten av de fyra grunderna för medvetenhet? Hur leder uppmärksamhet på in – och utandning, utvecklad och fullföljd till höjdpunkten av de fyra grunderna för medvetenhet?

De sju upplysningsfaktorerna

Och hur leder de fyra grunderna för medvetenhet, utvecklade och fullföljda till höjdpunkten av de sju Upplysningsfaktorerna?

1. Vid vilket tillfälle som helst fortsätter munken att vara uppmärksam på kroppen som en kropp – ivrig, vaken och medveten – och kuvar begär och plåga i fråga om världen, vid detta tillfälle är hans uppmärksamhet oavbruten och utan uppehåll. När hans uppmärksamhet är oavbruten och utan uppehåll, då framträder uppmärksamhet som en Upplysningsfaktor. Han utvecklar den och det för honom till utvecklingens höjdpunkt.

2. Fortsatt uppmärksam på detta sätt, undersöker, utforskar han och kommer till insikt om förståelse för detta. När han är fortsatt uppmärksam på detta sätt, undersökande, utforskande och kommen till insikt om förståelse för detta, då framträder detta utforskande som en Upplysningsfaktor. Han utvecklar det och det för honom till utvecklingens höjdpunkt.

3. Hos en som utforskar och kommer med insikt om förståelse framträder outtröttlig uthållighet. När outtröttlig uthållighet framträder hos en som utforskar och kommer med insikt om förståelse för detta, då framträder uthållighet som en Upplysningsfaktor. Han utvecklar den och det för honom till utvecklingens höjdpunkt.

4. Hos en vars uthållighet framträder, framträder icke-världslig osjälvisk glädje. När icke-världslig osjälvisk glädje framträder hos en vars uthållighet framträder, då framträder osjälvisk glädje som en Upplysningsfaktor. Han utvecklar den och det för honom till utvecklingens höjdpunkt.

5. Hos en som är är osjälviskt glad, utvecklar kroppen lugn och sinnet utvecklar lugn. När kroppen och sinnet hos en osjälviskt glad munk utvecklar lugn, då framträder stillhet som en Upplysningsfaktor. Han utvecklar den och det för honom till utvecklingens höjdpunkt.

6. Hos en som är lugn – med lugnad kropp - blir sinnet koncentrerat. När sinnet hos en som är lugn – med lugnad kropp – är koncentrerad, framträder koncentrationen som en Upplysningsfaktor. Han utvecklar den och det för honom till utvecklingens höjdpunkt.

7. Han iakttar detta koncentrerade sinne med jämnmod. När han iakttar detta koncentrerade sinne med jämnmod, framträder jämnmod som en Upplysningsfaktor Han utvecklar det och det för honom till utvecklingens höjdpunkt.

[På samma sätt med de tre andra grunderna för medvetenhet: känslor, sinne och sinnesobjekt]

Detta är hur de fyra grunderna för medvetenhet, utvecklade och fullföljda leder till höjdpunkten av de sju Upplysningsfaktorerna.

Klar förståelse och förverkligande

Och hur leder de sju Upplysningsfaktorerna, utvecklade och fullföljda till höjdpunkten av klar förståelse och förverkligande? Det förhåller sig så att en munk utvecklar uppmärksamhet som en Upplysningsfaktor, beroende på avskildhet, upphörande, som resulterar i avstående. Han utvecklar utforskande som en Upplysningsfaktor …uthållighet som en Upplysningsfaktor … osjälvisk glädje som en Upplysningsfaktor … lugn som en Upplysningsfaktor … koncentration som en Upplysningsfaktor … jämnmod som en Upplysningsfaktor beroende på avskildhet, upphörande, som resulterar i avstående.

Detta är hur de sju Upplysningsfaktorerna, utvecklade och fullföljda leder till höjdpunkten av klar förståelse och förverkligande.

Detta är vad Den Välsignade sade. Belåtna gladde sig munkarna åt Den Välsignades ord.