ABHAYARAJAKUMARA SUTTA
Majjima Nikaya 58

Till prins Abhaya, rätt tal

Detta har jag hört:

Vid ett tillfälle vistades Den Upphöjde i bambudungen, Ekorrarnas Plats, nära Rajagaha.

Då begav sig prins Abhaya till Nigantha Nataputta ¹ och när han anlänt och bugat satte han sig vid ena sidan. Och när han satt där sade Nigantha Nataputta till honom:
- Kom nu, prins. Vederlägg orden från den asketiske Gotama och denna beundransvärda rapport om dig kommer att spridas lång väg: ”Orden från den asketiske Gotama – så mäktig, så kraftfull – vederlades av prins Abhaya!”

- Men hur, vördade, skall jag vederlägga orden från den asketiske Gotama – så mäktig, så kraftfull?
- Kom nu, prins. Gå till den asketiske Gotama och säg detta till honom när du anlänt: ”Herre, skulle Tathagata säga ord som inte är omtyckta och obehagliga för andra?” Om den asketiske Gotama som tillfrågats så, svarar: ”Tathagata skulle säga ord som inte är omtyckta och obehagliga för andra”, då skall du säga: ”Hur kan det då vara någon skillnad mellan er, Herre, och vanligt folk? För även vanligt folk säger ord som inte är omtyckta och obehagliga för andra” Men om den asketiske Gotama som tillfrågats så, svarar: ”Tathagata skulle inte säga ord som inte är omtyckta och obehagliga för andra”, då skall du säga: ”Hur sade du, Herre, då om Devadatta att Devadatta är på väg mot nöd, Devadatta är på väg mot helvetet, Devadatta kommer att koka i en eon, Devatatta är obotlig? För Devadatta var upprörd och missnöjd med dessa dina ord” När den asketiske Gotama tillfrågas om dessa tvåuddade frågor av dig, kan han inte svälja ner eller spotta upp dem. Precis som om en tvåhornad kastanj (frukt från ett träd i södra och sydöstra Asien) stacks in i en mans mun, kan han inte svälja ner eller spotta upp den. På samma sätt kan den asketiske Gotama när han tillfrågas om dessa tvåuddade frågor av dig, inte svälja ner eller spotta upp dem.
- Så må det bli, vördade.

När han svarat detta steg prins Abhaya upp från sin plats, bugade sig för Nigntha Nataputta, gick runt honom och begav sig sedan till Den Välsignade. När han anlänt och bugat satte han sig vid ena sidan. Och när han satt där tittade han upp på solen och tänkte: ”Idag är det inte tid att vederlägga Den Välsignades ord. I morgon skall jag, i mitt eget hem, kullkasta Den Välsignades ord” Så han sade till Den Välsignade:
- Må Den Välsignade tillsammans med tre andra samtycka till min gåva av morgondagens måltid.

Den Välsignade samtyckte med tystnad.

Sedan steg prins Abhya, när han förstått Den Välsignades samtycke, upp från sin plats, bugade sig för Den Välsignade, gick runt honom och begav sig sedan iväg.

Sedan när natten passerat, tog Den Välsignade tidigt på morgonen på sig munkdräkten, tog sin allmoseskål och ytterklädnad och begav sig till prins Abhyas hem.

Vid ankomsten satte han sig på den plats som förberetts åt honom. Prins Abhaya serverade själv och tillgodosåg Den Välsignade med fina vanliga maträtter och ovanliga. Sedan när Den Välsignade hade ätit och tagit bort handen från sin allmoseskål satte sig prins Abhaya på en lägre plats och satte sig vid hans sida. Och när han satt där sade han till Den Välsignade:
- Herre, skulle Tathagata säga ord som inte är omtyckta och obehagliga för andra?
- Prins, det finns inget bestämt ja- eller- nej-svar på detta.
- Då, Herre, är niganthafolket förlorade.
- Men prins, varför säger du: ”Då, Herre, är niganthafolket förlorade”?
- Just idag, Herre, begav jag mig till Nigantha Nataputta och ... han sade till mig ... ”Gå till den asketiske Gotama och säg detta till honom när du anlänt: `Herre, skulle Tathagata säga ord som inte är omtyckta och obehagliga för andra?´ Precis som om en tvåhornad kastanj stacks in i en mans mun, kan han inte svälja ner eller spotta upp den. På samma sätt kan den asketiske Gotama när han tillfrågas om dessa tvåuddade frågor av dig, inte svälja ner eller spotta upp dem.”

Nu vid detta tillfälle, lade sig en liten pojke i prinsens knä. Så Den Välsignade sade till prinsen:
- Vad tror du, prins? Om denne unge pojke genom din egen försumlighet eller genom sköterskans skulle taga en pinne eller grus i sin mun, vad skulle du göra?
- Jag skulle ta bort det, Herre. Om jag inte kunde ta bort det rätt, då skulle jag hålla hans huvud i min vänstra hand och kröka ett finger på min högra och ta bort det även om det skulle leda till blod. Varför då? På grund av medkänsla för den unge pojken.

- På samma sätt, prins:
(1) Om ord som Tathagata vet skulle vara osakliga, osanna, icke till gagn (eller: inte förenade med målet) inte omtyckta och obehagliga för andra, skulle han inte säga dem.
(2) Om ord som Tathagata vet skulle vara sakliga, sanna, icke till gagn, inte omtyckta och obehagliga för andra, skulle han inte säga dem.
(3) Om ord som Tathagata vet skulle vara sakliga, sanna, till gagn men inte omtyckta och obehagliga för andra, skulle han ha känsla för det rätta tillfället att säga dem.
(4) Om ord som Tathagata vet skulle vara osakliga, osanna, icke till gagn men omtyckta och behagliga för andra, skulle han inte säga dem.
(5) Om ord som Tathagata vet skulle vara sakliga, sanna, icke till gagn men omtyckta och behagliga för andra, skulle han inte säga dem.
(6) Om ord som Tathagata vet skulle vara sakliga, sanna, till gagn och omtyckta och behagliga för andra, skulle han ha känsla för det rätta tillfället att säga dem. Varför då? På grund av Tathagatas medkänsla för levande varelser.

- Herre, när visa ädla eller präster, lekmän eller asketer efter att de har formulerat frågor, kommer till Tathagata och frågar honom, kommer denna rad av tankegångar till hans medvetenhet i förväg - ”Om de som närmar sig frågar detta, kommer jag – tillfrågad på detta sätt – att svara på detta sätt” eller kommer Tathagata fram till svaret genast?
- I så fall, prins vill jag ställa en motfråga till dig. Svara som det passar dig. Vad tror du, är du kunnig om en stridsvagns delar?
- Ja Herre, jag är kunnig om en stridsvagns delar.
- Och vad tror du: När folk kommer och frågar dig ”Vad är namnet på denna del av stridsvagnen?” kommer denna rad av tankegångar till din medvetenhet i förväg - ”Om de som närmar sig frågar detta, kommer jag – tillfrågad på detta sätt – att svara på detta sätt” eller kommer du fram till svaret genast?
- Herre, jag är känd för att vara kunnig om en stridsvagns delar. Alla stridsvagnens delar är välkända för mig. Jag kommer fram till svaret genast.
- På samma sätt prins, när visa ädla eller präster, lekmän eller asketer efter att de har formulerat frågor, kommer till Tathagata och frågar honom kommer han fram till svaret genast. Varför då? Eftersom Dhammas egenskap grundligt har genomträngts av Tathagata. Från hans grundliga genomträngande av Dhammas egenskap, kommer han fram till svaret genast

När detta sagts, sade prins Abhaya till Den Välsignade:
- Ypperligt, Herre, det mest ypperliga, o Herre! Det är, Herre, som om man satt upprätt det som varit kastat omkull, eller visat det som varit dolt, eller att visa vägen för någon som gått vilse, eller tänt en lampa i mörkret så att de som har ögon må se – och så har Den Välsignade - rad av tankegångar gjort Dhamma klar. Och, Herre, jag tar min tillflykt till Den Välsignade, Dhamma och munkförsamlingen. Må Den Välsignade ta emot mig som sin lärjunge, en som tagit tillflykt till livets slut.

¹ Kommentar: Nigantha Nataputta = Jainismens (nigantha) grundare