Tidigt en morgon tog nunnan Upacala på sig sin nunnedräkt, tog sin skål och ytterklädnad och gick till Savatthi för att taga emot allmosor. När hon var på väg tillbaka från allmoserundan sedan hon intagit sin måltid, gick hon till Den Blindas skogsdunge för att tillbringa dagen där. När hon kommit djupt in i dungen, satte hon sig vid foten av ett träd för att sitta där.

Då ville Mara, den onde väcka upp fasa och skräck hos henne, ville dra henne ur avskildheten och han närmade sig henne och sade:
- Nunna, var vill du återfödas?
- Min vän, jag vill inte återfödas någonstans.

Mara:
Där finns Tavatimsa och Yama gudar
och där finns gudarna från Tusita världen
gudar som fröjdas i sitt skapande
och gudar som tränar herravälde.
Led ditt sinne dit
för att få fröjdas.

Nunnan Upacala:
Där finns Tavatimsa och Yama gudar
och där finns gudarna från Tusita världen
gudar som fröjdas i sitt skapande
och gudar som tränar herravälde.
De är fortfarande fångna i sinnesnjutningars bojor
de föds åter under Maras herravälde

Hela världen står i lågor.
Hela världen brinner.
Hela världen står i flammor.
Hela världen skälver.

Det som inte skälver eller står i lågor
dit de världsliga inte tar sin tillflykt
där det inte finns plats för Mara:
där vill mitt sinne fröjdas.

Då förstod Mara: "Nunnan Upacala känner mig". Ledsen och besviken försvann han helt och fullt.