DEVADAHA SUTTA
Samyutta Nikaya 22.2

I Devadaha

Jag har hört att vid ett tillfälle vistades Den Välsignade bland sakyafolket i staden Sakya i Devadaha. Då begav sig ett stort antal munkar, på väg mot avlägsna distrikt, till Den Välsignade och när de anlänt och bugat satte de sig vid ena sidan. Och när de satt där sade de till Den Välsignade:
- Herre, vi vill bege oss till de avlägsna distriktens landsbygd och bosätta oss där.
- Har ni meddelat Sariputta?
- Nej, Herre, vi har inte meddelat Sariputta.
- Meddela Sariputta, munkar. Sariputta är vis, en stor hjälp för munkar som är följeslagare i det heliga livet.
- Så må det bli, Herre, svarade munkarna

Vid denna tidpunkt satt vördade Sariputta under ett särskilt cassiaträd inte långt från Den Välsignade. Då reste sig munkarna, som gladde sig åt och samtyckte till Den Välsignades ord, från sina platser och sedan de bugat sig för Den Välsignade och gått runt honom och hållit sig till höger om honom, gick de till vördade Sariputta. Efter utbytet av vänliga hälsningar och hövlighet satte de sig vid ena sidan. Och när de satt där sade de till vördade Sariputta:
- Vän Sariputta, vi vill bege oss till de avlägsna distriktens landsbygd och bosätta oss där. Vi har redan meddelat Läraren.

- Vänner, i främmande länder finns det visa nobla och präster, lekmän och de som mediterar – för människorna där är visa och skarpsinniga – som kommer att fråga en munk: ”Vilken är din lärares doktrin? Vad lär han?” Har ni lyssnat väl till undervisningen – satt er in i den väl, uppmärksammat den väl, reflekterat på den väl, trängt in i den väl genom insikt – så att när ni svarar kommer att tala i linje med vad Den Välsignade sagt, inte kommer att framställer Den Välsignade oriktigt med vad som är fel, blir svar i linje med Dhamma och ingen som tänker att det är i linje med Dhamma kommer att ha anledning att kritisera er.

- Vi ville komma långt ifrån för att höra tydligheten i dessa ord i vördade Sariputtas närvaro. Det skulle vara bra om vördade Sariputta själv ville upplysa oss om deras mening.
- I så fall, vänner, lyssna noga och uppmärksamt. Jag skall tala.
- Så må det bli, vän, svarade munkarna

Vördade Sariputta sade:
- Vänner, i främmande länder finns det visa nobla och präster, lekmän och de som mediterar – för människorna där är visa och skarpsinniga – som kommer att fråga en munk: ”Vilken är din lärares doktrin? Vad lär han?”

När man frågat så skall ni svara: ”Vår lärare undervisar om att besegra lidelse och begär”.

När man svarat så, finns det kanske visa nobla och präster, lekmän och de som mediterar ... som vill fråga er ytterligare: ” Och er lärare undervisar om att besegra lidelse och begär från vad?”

När man frågat så skall ni svara: ”Vår lärare undervisar om att besegra lidelse och begär efter form.... efter känsla... efter varseblivning ... efter gestaltningar. Vår lärare undervisar om att besegra lidelse och begär efter medvetande”.

När man svarat så, finns det kanske visa nobla och präster, lekmän och de som mediterar ... som vill fråga er ytterligare: Och vilken fara ser er lärare när han undervisar om att besegra lidelse och begär efter form.... efter känsla... efter varseblivning ... efter gestaltningar? Och vilken fara ser er lärare när han undervisar om att besegra lidelse och begär efter medvetande?”

När man frågat så skall ni svara: ”När någon inte är fri från lidelse, begär, kärlek, törst, feber, och begär efter form, då uppstår från varje förändring och ändring i den formen sorg, klagan, pina, sorg, bedrövelse och förtvivlan. När någon inte är fri från form.... från känsla... från varseblivning ... från gestaltningar ... När någon inte är fri från lidelse, begär, kärlek, törst, feber, och begär efter medvetenhet, då uppstår från varje förändring och ändring i det medvetandet sorg, klagan, pina, sorg, bedrövelse och förtvivlan. Och när vår lärare ser denna fara undervisar han om att besegra lidelse och begär efter form.... efter känsla... efter varseblivning ... efter gestaltningar Och när vår lärare ser denna fara undervisar han om att besegra lidelse och begär efter medvetande”.

När man svarat så, finns det kanske visa nobla och präster, lekmän och de som mediterar ... som vill fråga er ytterligare: Och vilket gagn ser er lärare när han undervisar om att besegra lidelse och begär efter form.... efter känsla... efter varseblivning ... efter gestaltningar? Och vilket gagn ser er lärare när han undervisar om att besegra lidelse och begär efter medvetande?”

När man frågat så skall ni svara: ”När någon är fri från lidelse, begär, kärlek, törst, feber, och begär efter form, då uppstår från varje förändring och ändring i den formen inte sorg, klagan, pina, sorg, bedrövelse och förtvivlan. När någon är fri från form.... från känsla... från varseblivning ... från gestaltningar .... När någon är fri från lidelse, begär, kärlek, törst, feber, och begär efter medvetande, då uppstår från varje förändring och ändring i det medvetandet inte sorg, klagan, pina, sorg, bedrövelse och förtvivlan. Och när vår lärare ser detta gagn undervisar han om att besegra lidelse och begär efter form.... efter känsla... efter varseblivning ... efter gestaltningar Och när vår lärare ser detta gagn undervisar han om att besegra lidelse och begär efter medvetande”.

Vänner, om någon, som trädde in i och stannade kvar i ogynnsamma mentala egenskaper skulle ha en behaglig fortlevnad här och nu – utan hot, utan förtvivlan, utan feber – och vid kroppens uppbrott, efter döden, kunde förvänta en god bestämmelseort, då skulle Den Välsignade inte förespråka att överge ogynnsamma mentala egenskaper. Men eftersom någon, som träder in i och stannar kvar i ogynnsamma mentala egenskaper har en lidande fortlevnad här och nu – med hot, med förtvivlan, med feber – och vid kroppens uppbrott, efter döden, kan förvänta en dålig bestämmelseort, så är det därför Den Välsignade förespråkar att överge ogynnsamma mentala egenskaper.

Om någon, som trädde in i och stannade kvar i gynnsamma mentala egenskaper skulle ha en lidande fortlevnad här och nu – med hot, med förtvivlan, med feber – och vid kroppens uppbrott, efter döden, kunde förvänta en god bestämmelseort, då skulle Den Välsignade inte förespråka att överge gynnsamma mentala egenskaper. Men eftersom någon, som träder in i och stannar kvar i gynnsamma mentala egenskaper har en behaglig fortlevnad här och nu – utan hot, utan förtvivlan, utan feber – och vid kroppens uppbrott, efter döden, kunde förvänta en god bestämmelseort, så är det därför Den Välsignade förespråkar att inträda i gynnsamma mentala egenskaper.

Detta är vad vördade Sariputta sade. Nöjda gladde sig munkarna åt vördade Sariputtas ord.