NAKULAPITA SUTTA
Samyutta Nikaya 22.01

Till Nakulapita

Jag har hört att vid ett tillfälle vistades Den Välsignade bland bhaggafolket vid krokodilstället i Bhesakadungen i rådjursparken. Då begav sig lekmannen Nakulapita till Den Välsignade och när han anlänt och bugat satte han sig vid ena sidan. Och när han satt där sade han till Den Välsignade:
- Herre, jag är en klen gammal man, åldrad, ålderstigen som kommit till livets sista skede. Jag plågas i kroppen och är sjuk varenda minut. Och det är bara sällan som jag gått för att se Den Välsignade och munkarna som ger näring åt hjärtat. Må Den Välsignade undervisa mig, må Den Välsignade leda mig för min långsiktiga gagn och lycka.

- Så är det. lekman. Så är det. Kroppen är plågad, vek och nertyngd. Ty skulle den, som sköter denna kropp trots det ändå kräva ett ögonblick av ren hälsa vore det inte ren dårskap? Så du skall träna: ”Även om jag må plågas i kroppen kommer mitt sinne inte att plågas”. Detta är hur du ska träna.

Sedan reste sig lekmannen Nakulapita som gladdes och samtyckte till Den Välsignades ord, från sin plats och begav sig efter att ha bugat sig ner för Den Välsignade och gått runt honom och hållit sig på hans högra sida, till Vördade Sariputta. Och när han anlänt och bugat satte han sig vid ena sidan. Och när han satt där sade Vördade Sariputta:
- Ditt förstånd är klart och lugnt, lekman, ditt sinne rent. Har du fått tillfälle idag att lyssna till ett dhammatal i närheten av Den Välsignade?
- Hur kunde det vara annorledes, min herre? Jag har just nu blivit bestänkt av Den Välsignade med ett dhammatals odödliga ambrosia.
- Och hur blev du blivit bestänkt av Den Välsignade med ett dhammatals odödliga ambrosia?
- Just nu begav jag mig till Den Välsignade och när jag anlänt och bugat satte jag mig vid ena sidan. Och när jag satt där sade jag till Den Välsignade: ” Herre, jag är en klen gammal man, åldrad, ålderstigen som kommit till livets sista skede. Jag plågas i kroppen och är sjuk varenda minut. Och det är bara sällan som jag gått för att se Den Välsignade och munkarna som ger näring åt hjärtat. Må Den Välsignade undervisa mig, må Den Välsignade leda mig för min långsiktiga gagn och lycka”.

När detta sagts sade Den Välsignade till mig: ” Så är det. lekman. Så är det. Kroppen är plågad, vek och nertyngd. Ty skulle den, som sköter denna kropp trots det ändå kräva ett ögonblick av fullkomlig hälsa vore det inte ren dårskap? Så du skall träna: ”Även om jag må plågas i kroppen kommer mitt sinne inte att plågas”. Detta är hur du ska träna”. Detta är hur jag blev bestänkt av Den Välsignade med ett dhammatals odödliga ambrosia.

- Men varför föll det dig inte in att fråga Den Välsignade vidare: ”På vilket sätt plågas man i kropp och plågas i sinne?”
- Jag ville komma långt ifrån för att höra förklaringen av dessa ord i Vördade Sariputtas närvaro. Det skulle vara bra om Vördade Sariputta själv ville upplysa mig om deras betydelse.
- Då, i detta fall, lekman, lyssna noga och uppmärksamt, jag vill tala.
- Så må det bli, svarade lekmannen Nakulapita.

Vördade Sariputta sade:
- Nå, hur plågas man i kropp och plågas i sinne?
Det händer för en vanlig människa som inte undervisats – som inte hyser aktning för de nobla - inte är välbevandrad eller skolad i deras dhamma; som inte hyser aktning för redbara människor, inte är välbevandrad eller skolad i deras dhamma – att han förutsätter form (kroppen) som sitt jag. eller att jaget är i kroppen. Han är gripen av idén att ”Jag är kropp” eller ”Kroppen är min” Även om han är gripen av dessa idéer, skiftar och förändras hans kropp, och han försjunker i sorg, klagan, smärta, bedrövelse och förtvivlan över dess skiftning och förändring.

Han förutsätter känsla som sitt jag. eller att jaget är i känslan. Han är gripen av idén att ”Jag är känsla” eller ”Känslan är min. Även om han är gripen av dessa idéer, skiftar och förändras hans känsla, och han försjunker i sorg, klagan, smärta, bedrövelse och förtvivlan över dess skiftning och förändring.

Han förutsätter sinnesintryck som sitt jag. eller att jaget är i sinnesintrycken. Han är gripen av idén att ”Jag är sinnesintryck” eller ”Sinnesintrycket är mitt. Även om han är gripen av dessa idéer, skiftar och förändras hans sinnesintryck, och han försjunker i sorg, klagan, smärta, bedrövelse och förtvivlan över dess skiftning och förändring.

Han förutsätter reaktion som sitt jag. eller att jaget är i reaktionen. Han är gripen av idén att ”Jag är reaktion” eller ”Reaktionen är min. Även om han är gripen av dessa idéer, skiftar och förändras hans reaktion, och han försjunker i sorg, klagan, smärta, bedrövelse och förtvivlan över dess skiftning och förändring.

Han förutsätter medvetande som sitt jag. eller att jaget är i medvetandet. Han är gripen av idén att ”Jag är medvetande” eller ”Medvetandet är mitt. Även om han är gripen av dessa idéer, skiftar och förändras hans medvetande, och han försjunker i sorg, klagan, smärta, bedrövelse och förtvivlan över dess skiftning och förändring.

Detta, lekman är hur man plågas i kropp och plågas i sinne.
Och hur plågas man i kropp men inte plågas i sinne?

Det händer för en vanlig människa som undervisats – som hyser aktning för de nobla - är välbevandrad eller skolad i deras dhamma; som hyser aktning för redbara människor, är välbevandrad eller skolad i deras dhamma – att han inte förutsätter form (kroppen) som sitt jag. eller att jaget är i kroppen. Han är inte gripen av idén att ”Jag är kropp” eller ”Kroppen är min” Även om han inte är gripen av dessa idéer, skiftar och förändras hans kropp, men han försjunker inte i sorg, klagan, smärta, bedrövelse och förtvivlan över dess skiftning och förändring.

Han förutsätter inte känsla som sitt jag...
Han förutsätter inte sinnesintryck som sitt jag...
Han förutsätter inte reaktion som sitt jag...

Han förutsätter inte medvetande som sitt jag. eller att jaget är i medvetandet. Han är inte gripen av idén att ”Jag är medvetande” eller ”Medvetandet är mitt” Även om han inte är gripen av dessa idéer, skiftar och förändras hans medvetande, men han försjunker inte i sorg, klagan, smärta, bedrövelse och förtvivlan över dess skiftning och förändring.

Detta, lekman är hur man plågas i kropp men inte plågas i sinne

Detta är vad Vördade Sariputta sade. Tillfredsställd gladdes lekmannen Nakulapita åt Vördade Sariputtas ord.