ADITTA SUTTA
Samyutta Nikaya I.41

När huset står i lågor

Detta har jag hört. Vid ett tillfälle vistades Den Välsignade i Anathapindikas kloster nära Savatthi i Jetalunden. Då kom en speciell deva i den sena natten, hans väldiga strålglans lyste upp hela jetalunden, och han gick till Den Välsignade och när han kom fram, bugade han sig inför honom och ställde sig vid hans sida. När han stod där reciterade han följande verser i Den Välsignades närvaro :

När ett hus står i lågor
är det kärl som räddats
det enda som är till gagn
inte det som lämnats att brinna

Så när världen brinner
med åldrandets och döden lågor
ens skänker blir räddning.
att ge är att bli räddad

Att ge skänker välbefinnande
Att undanhålla gåvor gör det icke:
Tjuvar kan ta ägodelar, eller kungars påbud,
de kan brinna upp eller förloras

Till slut
lämnar man kroppen
tillika sina ägodelar.
Den visa vet det
gläder sig åt sina ägodelar och ger.

Sedan hon njutit och gett,
genom givandets kraft
utan tadel når hon
de himmelska världarna.

(Svensk översättning Kerstin Jönhagen. Från engelsk översättning från pali av Thanissaro Bhikkhu från 
www. accesstoinsight.org)