Uppmärksamhet - helt enkelt Maindfulness In Plain English Bhante Henepola Gunaratana |
Kap 4
Förhållningssätt
För mindre än ett århundrade sedan gjorde västerländska vetenskapsforskare en uppseendeväckande upptäckt. Vi är en del av den värld vi ser. Själva processen i vår observation ändrar de ting vi observerar. Till exempel är en elektron en extremt liten partikel. Den kan inte ses utan instrument och detta redskap dikterar vad observatören kommer att se. Om du betraktar en elektron på ett sätt tycks den vara en partikel, en hård liten boll, som studsar åt alla håll i fina, raka spår. När du betraktar den på ett annat sätt tycks elektronen vara en våg utan någon soliditet. Den glöder och vrider sig över utrymmet. En elektron är en händelse mer än ett ting. Och observatören tar del i den händelsen genom själva processen i sin observation. Det går inte att undvika denna växelverkan. I Öst har man känt till denna grundprincip sedan lång tid. Sinnet utgör en rad av händelser och observatören tar del i dessa händelser varje gång han betraktar sitt inre. Meditation innebär att ta del av observation. Vad du betraktar svarar mot processen i betraktandet. Vad du betraktar är du och vad du ser beror på hur du ser. Denna process i meditationen är synnerligen fin och resultatet beror helt och hållet på sinnet hos den som mediterar. Följande förhållningssätt är nödvändiga för att lyckas med träningen. De flesta har presenterats förut, men nämns igen som riktlinjer.
Meditatörens arbete är att stoppa denna meningslösa vana genom att undersöka den noga och sedan ersätta den med en annan. Snarare än att notera skillnader mellan sig själv och andra, tränar du dig att lägga märke till likheter. Du inriktar din uppmärksamhet på de förhållanden som är gemensamma för allt levande, saker som för dig närmare andra. Denna jämförelse ger mer än något annat vänskapliga känslor i stället för känsla av främlingskap. Att andas är en allmängiltig process. Alla ryggradsdjur andas i stort sett på samma sätt. Alla levande varelser byter på ett eller annat sätt luft med sin omgivning. Detta är en av orsakerna till att andning har valts till meditationsobjekt. Meditatören råds att använda sin egen andningsprocess som ett redskap för att utforska och förverkliga sin egen medfödda känsla av sammanhang med resten av allt levande. Det betyder inte att vi ska blunda för alla skillnader runt oss. Skillnader finns. Det betyder helt enkelt bara att vi inte framhäver skillnaderna utan i stället betonar de allmängiltiga förhållandena. Den teknik som rekommenderas är denna: När du mediterar och förnimmer något sinnesintryck, skall du inte fastna i det på det vanliga självcentrerade sättet. Du skall i stället undersöka hela varseblivningsprocessen. Du skall betrakta de känslor som uppstår och de mentala aktiviteter som följer. Du skall uppfatta de förändringar som sker i ditt eget medvetande som ett resultat. När du betraktar alla dessa företeelser måste du vara uppmärksam på det allmängiltiga i vad du ser. Den första varseblivningen kommer att sätta igång behagliga, obehagliga eller neutrala känslor. Det är en generell företeelse. Detta sker i andras sinnen lika väl som i ditt eget och du kommer att se detta klart. När du följer dessa känslor uppstår olika reaktioner. Du kanske känner begär, lust eller avundsjuka. Du kanske känner rädsla, skräck, oro, rastlöshet eller känner dig uttråkad. Dessa reaktioner är allmängiltiga. Notera dem bara och bedöm dem alla lika. Du skall finna att dessa rektioner är normalt mänskliga som uppstår hos vem som helst. Träningen i att jämföra
på det här sättet kan kanske först kännas tvunget och onaturligt men
det är inte mer onaturligt än annat vi brukar göra. Det är bara mer
obekant. Med träning byter vi ut detta vanemönster att göra jämförelser och det känns i det långa loppet mer naturligt. Resultatet
blir att vi verkligen kommer att förstå människor och inte längre blir
upphetsade över andras fel. Vi utvecklar harmoni med allt levande. |