Meditation är bara ett ord och det används på olika sätt av olika talare. Detta kan tyckas vara ett banalt påpekande, men det är det inte. Det är mycket viktigt att exakt veta vad en talare menar med orden han använder. Varje kultur har till exempel utövat den andliga träning som kallas meditation. Sen växlar definitionen av detta ord. Teknikerna är enormt varierande, och det är inte meningen att ge någon översikt över dem här, utan bara beskriva de metoder som är bäst kända för publiken i väst och som förmodligen förknippas med termen meditation.

I den judisk-kristna traditionen finns två metoder, bön och kontemplation, som delvis täcker varandra.  Bön är direkt riktad till något andligt väsen. Kontemplation är medvetet tänkande koncentrerat till något speciellt ämne, vanligtvis en religiös förebild eller en religiös text. Sett ur andligt perspektiv är båda dessa aktiviteter träning i koncentration. Den vanliga störtfloden av medvetna tankar begränsas och sinnet riktas mot ett enda medvetet område. Resultaten är de samma som man finner i vilken koncentrationsmetod som helst: djup stillhet, minskad ämnesomsättning och en känsla av frid och välbefinnande. Från hindutraditionen kommer yogameditationen som också är ren koncentration. De traditionella grundläggande övningarna består i att fokusera sinnet på ett enda objekt, en sten, en ljuslåga, en stavelse eller vad som helst och inte tillåta det att irra omkring. Efter en grundläggande teknik fortsätter yogin att gå vidare i sin träning genom att ta till mer invecklade meditationsobjekt, recitation, färggranna religiösa bilder, energikanaler i kroppen och så vidare. Men det spelar ingen roll hur invecklade meditationsobjekten är, meditationen i sig är fortfarande en träning i koncentration.

I den buddhistiska traditionen värderas också koncentrationen högt. Men den har dessutom en annan viktigare beståndsdel: medvetenhet. All buddhistisk meditation strävar efter att utveckla medvetenhet med koncentration som hjälpmedel. Den buddhistiska traditionen är dock mycket rik och har många vägar för att nå målet. Zenmeditation använder två olika metoder. Den ena leder raka vägen till medvetenhet genom ren viljekraft. Du sitter ner och du bara sitter, vilket innebär att du tränger bort allting ur ditt sinne utom den rena medvetenheten om sittningen. Det verkar mycket enkelt. Men det är det inte. Om du försöker kan du se hur svårt det verkligen är. Den andra zenmetoden som används i rinzaiskolan lurar sinnet att i stället för medvetet tänkande gå in i ren medvetenhet. Meditatören får en olöslig gåta som måste lösas på något sätt och sittställningen är inte lätt. Eftersom man inte kan fly från smärtan måste man fly in ren upplevelse av stunden. Det finns ingen annanstans att gå. Zen är tufft.  Effektivt för många människor, men verkligen tufft.

En annan teknik, tantrisk buddhism, är nära nog motsatsen. Medvetet tänkande, åtminstone på det vanliga sättet är egots uttryck för det ”jag” som du vanligtvis tänker är du. Medvetet tänkande är starkt förenat med idén om ett jag. Jaget, eller egot är ingenting annat än en rad reaktioner och mentala föreställningar, som man inbillar sig hör ihop med den flödande processen av ren medvetenhet. Tantra försöker att nå ren medvetenhet genom att förgöra denna föreställning om egot. Det utförs genom en visualiseringsprocess. Meditatören får en speciell religiös bild att meditera över, till exempel en gud från den tantriska gudavärlden. Man gör det på ett sådant sätt att man blir ett med guden. Man lägger bort sin egen identitet och lägger över den på någon annan. Detta tar förstås en stund, men det fungerar. Under detta förlopp kan meditatören se hur egot är uppbyggt och sätta det på plats. Han kommer att känna igen alla egons nyckfulla natur, även hos sig själv, och han lämnar egots slaveri. Han befinner sig i ett tillstånd där han har ett ego om han så vill, sitt eget eller vilket annat han önskar, eller han kan var utan. Resultat: ren medvetenhet.

Vipassana är den äldsta av de buddhistiska meditationsmetoderna. Metoden härstammar direkt från Satipatthana Sutta, ett tal som tillskrivs Buddha själv. Vipassana är en direkt och gradvis utveckling av uppmärksamhet och medvetenhet. Det utvecklas bit för bit under många år. Meditatörens uppmärksamhet är bestämt inriktat på en intensiv undersökning av speciella sidor av hans egen existens. Han tränas att märka mer och mer av sina egna flödande erfarenheter. Vipassana är en mild teknik. Men den är också mycket, mycket genomgripande. Det är ett gammalt och utprövat system av sensiträning, en rad övningar som mer och mer påverkar dina egna upplevelser. Det är uppmärksamt lyssnande, totalt seende och noggrann undersökning. Vi lär oss att utveckla luktsinne och känsel och verkligen ge akt på vad vi känner. Vi lär oss att lyssna till våra egna tankar utan att fastna i dem. 

Vipassanas träningsobjekt är att lära uppmärksamhet. Vi tror att vi redan kan det, men det är en illusion. Det beror på att vi ägnar så lite uppmärksamhet åt det som håller på att ske i vårt eget liv precis som om vi sov. Vi är enkelt inte tillräcklig uppmärksamma på att vi inte är uppmärksamma. Det är en paradox.

I uppmärksamhetsprocessen blir vi sakta medvetna om vad som finns bakom föreställningen om egot. Vi vaknar upp till det som är verkligt liv. Det är inte bara en uppvisning av upp- och nergångar, godis och handkyssar. Det är en illusion. Livet har ett mycket djupare mönster än så om vi besvärar oss med att titta efter och om vi tittar på rätt sätt.

Vipassana är en form av mental träning som vill lära oss att känna världen på ett helt nytt sätt. För första gången kommer du att uppleva exakt vad som sker med dig, runt dig och inom dig. Det är en process av självkännedom, där du medverkar i att undersöka och iaktta dina egna upplevelser när de uppstår och medan de pågår. Denna inställning måste finnas i  träningen.

"Glöm vad jag har lärt. Glöm teorier, förutfattade meningar och slentrian. Jag vill förstå livets sanna natur. Jag vill veta vad livet verkligen är. Jag vill förstå livets sanna och djupa beskaffenhet och jag vill inte acceptera någon annans förklaring. Jag vill upptäcka det själv.”  Om du fortsätter din meditationsträning med denna inställning kommer du att lyckas. Du kommer att upptäcka att du betraktar företeelser mer objektivt, precis som de är – ständigt strömmande och föränderliga, från ögonblick till ögonblick. Livet får en rikedom som inte går att beskriva, utan måste upplevas.

Palitermen för insiktsmeditation är Vipassana Bhavana. ”Bhavana” kommer från roten ”Bhu” som betyder gro eller uppkomst. Bhavana betyder att kultivera och ordet används alltid med syftning på sinnet. Vipassana härleder från två rötter. ”Passana” som betyder seende eller varseblivning. ”Vi” är ett prefix till en rad bibetydelser. Den grundläggande betydelsen är ”på ett speciellt sätt”. Men det finns också bibetydelsen av både ”in” och ”genom”. Hela betydelsen av ordet blir ”att titta in i någonting med klarhet och exakthet, att se varje del som välavgränsad och enskild och att på alla sätt tränga igenom tinget för att varsebli dess mest fundamentala verklighet”.  Denna process leder till insikt om den grundläggande verkligheten i vad som än granskas. Lägg ihop allt och ”Vipassana Bhavana” får betydelsen att kultivera sinnet med målet att se på ett särskilt sätt som leder till insikt och till total förståelse.

Vipassanameditation utvecklar detta speciella sätt att betrakta livet. Vi tränar oss att se verkligheten exakt som den är och vi kan kalla detta speciella sätt av varseblivning för ”medvetenhet”. Medvetenhetsprocessen är ganska annorlunda än vad vi är vana vid. Vi brukar inte se in i vad som är verkligheten i det som finns framför oss. Vi betraktar livet genom en slöja av tankar och föreställningar, och vi misstolkar dessa mentala objekt som verkligheten. Vi är fångade av denna ändlösa tankeström som i verkligheten flyter obemärkt. Vi tillbringar vår tid upptagna av aktivitet, fångas i en evig jakt efter njutning och tillfredsställelse och en ständig flykt från smärta och otillfredsställelse. Vi använder all vår energi för att försöka må bättre, försöka att dölja vår rädsla. Vårt liv är ett ändlöst sökande efter trygghet. Under tiden flyter världen av verklig upplevelse lugnt och oberört förbi. I vipassanmeditationen tränar vi oss att inte bry oss om den alltid närvarande impulsen att få det ännu bättre och vi dyker i stället ner i verkligheten. Ironiskt nog infinner sig den verkliga friden endast när vi slutar att jaga efter den.

När du slappnar av från att jaga välbefinnande, uppstår sant förvekligande. När du släpper ditt hektiska begär efter tillfredsställelse, framträder livets skönhet.  När du försöker att lära känna verkligheten utan illusioner, komplett med smärta och risker, så är det då som verklig frihet och trygghet kommer till dig. Det är inte någon doktrin som vi måste plugga in. Detta är en verklig iakttagelse, något du både kan och skall se själv.

Buddhismen är 2500 år gammal och vilket tankesystem som helst med denna ålder har tid att utveckla lager på lager av doktriner och ritualer. Trots detta bygger den grundläggande inställningen i buddhismen på erfarenheter och inte på auktoritet. Gotama, buddhan, följde verkligen inte dogmer eller traditioner. Hans undervisning bestod inte av en massa dogmer utan var snarare en rad förslag till var och en att själv utforska. Hans inbjudan till alla och envar var ”Kom och se”. En av de uttryck som han använde var ”Sätt inget huvud högre än ditt eget”. Med det menade han att inte acceptera någon annans ord. Se och förstå själv.

Denna handledning vill tillämpa samma inställning. Den påstår inget som du ska acceptera bara för att någon är en auktoritet i ämnet. Blind tro hör inte hemma här. Här är det fråga om verklig undersökning. Lär dig att anpassa ditt sätt att varsebli med hjälp av instruktionerna i denna bok och du kommer att förstå. Det och bara det ger grund för din tillit. Insiktsmeditation är i hög grad en träning i att undersöka och göra egna upptäckter.

En mycket kort sammanfattning av huvuddragen i buddhistisk filosofi behövs. Den blir inte djuplodande eftersom det finns så många andra bra böcker om det. Men det är viktigt för att förstå vipassana, så därför måste en viss presentation göras.

Ur buddhistisk synvinkel lever vi människor på ett mycket egendomligt sätt. Vi ser obeständiga saker som beständiga trots att allting runt oss är i förändring. Denna process av förändring är konstant och evig. Medan du läser detta åldras din kropp. Men du lägger inte märke till det. Boken du håller i handen faller sönder. Trycket bleknar och sidorna blir sköra. Väggarna runt dig åldras. Molekylerna inuti dessa väggar vibrerar med en enorm hastighet och allting förändras, faller sakta i bitar och upplöses. Du lägger inte märke till detta heller. Så en dag ser du dig omkring. Din kropp håller på att bli rynkig, den krånglar och gör ont. Denna bok blir sakta en gulaktig värdelös klump, hus rasar ihop. Så du trånar efter din förlorade ungdom och du gråter när ägodelar upphör att finnas till. Varifrån kommer denna smärta? Den kommer från din egen ouppmärksamhet. Du försummade att betrakta livet grundligt. Du försummade att observera världens konstant skiftande flöde när det pågick. Du byggde upp en massa mentala konstruktioner, ”jag”, ”boken”, ”huset” och du förutsätter att världen består för evigt. Så blir det inte. Men du kan komma i samklang med denna oavbrutna förändring. Du kan lära dig att betrakta ditt liv som en alltid flytande rörelse, vacker som en dans eller symfoni. Du kan lära dig att glädjas åt alla fenomens eviga försvinnanden. Du kan lära dig att leva med livets flöde hellre än kämpa mot strömmen. Du kan lära dig detta. Det är bara fråga om tid och träning.

På sätt och vis är våra mänskliga vanor att se rent dumma. Vi förbiser 99 % av alla sinnesstimulanser som vi faktiskt tar emot och resten förstärker vi i olika mentala objekt. Sedan reagerar vi på dessa mentala objekt på vanligt inprogrammerat sätt. Ett exempel: Du sitter där i kvällens stillhet. En hund skäller långt borta. Iakttagelsen i sig är obeskrivligt vacker om du inte bryr dig om att granska den. I tystnaden strömmar vågor av ljudvibrationer. Du börjar höra det underbara mönstret och de förändras till gnistrande elektroniska stimuli i nervsystemet. Processen är vacker och fulländad i sig. Men vi människor tenderar att helt ignorera detta. I stället förstärker vi i ett mentalt objekt. Vi klistrar upp en mental bild och vi sätter igång en serie emotionella och begreppsmässiga reaktioner på det. ”Där är hunden igen. Han skäller alltid på kvällen. Vilken plåga. Varje kväll är ren tortyr. Någon måste göra något. Jag skulle kanske kalla på polis. Nej, någon som tar hand om bortsprungna hundar. Jag ringer någon sådan. Nej, jag ska kanske skriva ett verkligt otrevligt brev till figuren som äger hunden. Nej, alltför mycket besvär. Jag skaffar öronproppar.” Detta är just perceptuella och mentala vanor. Du lär dig att reagera på detta sätt som barn genom att härma din omgivning. Dessa perceptuella reaktioner finns inte inbyggda i vårt nervsystem. Processen sätts igång. Men detta är inte det enda sätt som vår mentala mekanism kan användas på. För det som har lärts in kan också avprogrammeras. Det första steget är att inse vad du håller på med, hur du utför det och dra dig tillbaka och betrakta det noga.

Ur buddhistisk synpunkt har vi människor en bakvänd syn på livet. Vi letar efter den egentliga orsaken till lidande och vi finner att det är lycka. Orsaken till lidande är detta begär – ogillandesyndrom som nämnts tidigare. En varseblivning dyker upp. Det kan vara vad som helst – en vacker flicka, en snygg kille, en snabb båt, en ligist med gevär, affärer som tynger ner dig, vad som helst. Vad det än är, så är nästa steg att vi reagerar på dessa varseblivningar med en känsla.

Ta till exempel ängslan. Vi ängslas över mycket. Ängslan är en process. Den har nivåer. Ängslan är inte bara ett tillstånd utan en process. Vad du måste göra är att titta på själva början av processen, dessa första etapper innan processen byggts upp till sin fulla kraft. Den allra första länken i den kedja som bygger upp ängslan är reaktionen av begär/ogillande. Så snart som ett fenomen dyker upp i sinnet, försöker vi mentalt att ta tag i det eller stöta bort det. Det sätter igång ett gensvar i form av ängslan. Som väl är finns det ett litet verktyg nära till hands, vipassanameditation, som du kan använda för att förkorta hela proceduren.

I vipassanameditationen lär vi oss att granska vår egen varseblivningsprocess mycket exakt. Vi lär oss att vakta på uppkomsten av tankar och varseblivningar med en klar, objektiv känsla. Vi lär oss att se lugnt och klart på våra egna reaktioner på varseblivningar. Vi börjar betrakta oss själva och se hur vi reagerar utan att gå upp i själva reaktionerna. Den tvångsmässiga tanken dör långsamt. Vi kan fortfarande gifta oss. Vi kan fortfarande ge upp saker och ting. Men vi behöver inte gå över lik för det.

Denna flykt från tankens tvångsmässiga processer ger en helt ny bild av verkligheten. Det är ett helt paradigmskifte, en total förändring i varseblivningsprocessen. Det ger en känsla av frid och redbarhet, ny livsglädje och en känsla av helhet i varje handling. Därför betraktar buddhismen detta sätt att se på saker som en riktig livssyn och buddhistiska texter kallar det att se verkligheten så som den är.

Vipassanameditation har en rad olika träningsmetoder som gradvis öppnar oss för denna nya syn på verkligheten så som den är. Förutom denna nya verklighet kommer en ny syn på den mest dominerande synen på verkligheten, nämligen ett ”jag”. När vi undersöker närmare inser vi att vi reagerat på samma sätt inför ”jag” som vi gjort inför alla andra varseblivningar. Vi har tagit en ström av tankar, känslor och förnimmelser och överfört till en mental skapelse. Sedan har vi satt en etikett på det, ”Jag”. Och till slut har vi bundit ihop alltihop till en oföränderlig och bestående enhet. Vi ser det som någonting skilt från allt annat. Vi skär bort oss själva från universums eviga förändringsprocess. Och sedan sörjer vi över hur ensamma vi känner oss. Vi bortser från vår naturliga samhörighet med alla andra varelser och vi bestämmer att ”Jag” ska ha mer av ”jag”. Sedan förundrar vi oss över hur giriga och okänsliga människor är. Och så håller det på. Varje ond handling, varje exempel på hjärtlöshet i världen stammar direkt från denna falska känsla av ett ”jag” skilt från alla andra där ute.

Avfärda illusionen i denna föreställning och hela ditt universum förändras. Men förvänta dig dock inte att det sker över en natt. Du har tillbringat hela ditt liv med att bygga upp denna föreställning och förstärkt den i varje tanke, ord och handling under alla dessa år. Den kommer inte att försvinna med det samma. Men om du ger tid och uppmärksamhet åt denna föreställning kommer den att försvinna. Vipassanameditation är en process som gör detta. Så småningom bryter du ner inställningen bara genom att bevaka den.

Föreställningen om ett ”Jag” är en process. Det är något vi skapar. I vipassana lär vi oss att se vad vi gör och hur vi gör det. Då försvinner det och bleknar bort liksom ett moln som försvinner på en klar himmel. Vi befinner oss i ett läge där vi kan göra det eller låta bli alltefter som det passar med situationen. Det tvångsmässiga har försvunnit. Vi har ett val.

Detta är naturligtvis betydelsefulla insikter. Var och en av dem är en djup förståelse av en av mänsklighetens grundläggande frågor. De inträffar inte snabbt och de kräver betydande kraft. Men deras effekt är stor. De leder till en total förändring av ditt liv. Varje sekund i din tillvaro ändras hädanefter. Varje meditatör som framhärdar på detta sätt når perfekt mental hälsa, en sann kärlek för allt som lever och totalt upphörande av lidande. Det är inte ett litet mål. Men du behöver inte gå hela vägen för att få nytta av meditationen. Fördelarna börjar genast och de samlas och växer under åren. Ju mer du sitter, desto mer lär du dig om den verkliga naturen i ditt liv. Ju fler timmar du tillbringar i meditation, desto större blir din förmåga att lugnt iaktta varje impuls och avsikt, varje tanke och känsla just när de uppstår i ditt sinne. Din utveckling till frihet mäts i meditationstimmar. Men du kan stoppa när som helst när du fått nog. Du har ingen piska över dig utan bara din egen önskan att förstå livets verkliga kvalitet och att öka din egen livskvalitet.

Vipassanameditation är undersökande. Den är inte teoretisk. När du tillämpar meditation blir du känslig för livets verkliga erfarenheter, för hur saker upplevs. Du sitter inte och utvecklar subtila och estetiska tankar om livet. Du lever. Vipassanameditation är mer än något annat en kunskap om att leva.