Utmärkande egenskap hos lobha

Cittas är av olika slag. De kan klassificeras som akusala cittas (ogynnsamma cittas), kusala cittas (gynnsamma cittas), vipaka cittas (cittas som är resultat) och kiriyacittas (cittas som varken är orsak eller resultat).Dessa slags cittas uppstår på en dag, ändå vet vi så lite om dem. För det mesta vet vi inte om citta är akusla, kusala, vipaka eller kiriya.Om vi lär oss att systematisera vårt sinne kommer vi att förstå oss själva och andra bättre. Vi kommer att ha större medkänsla och mer allomfattande kärlek mot andra även när de beter sig otrevligt. Vi tycker inte om andras akusala cittas, vi tycker att det är obehagligt när de är snåla eller talar hårt. Men inser vi vi själva när har akusala cittas? När vi ogillar andras hårda ord, har vi själva i det ögonblicket akusala cittas med motvilja  I stället för att ägna uppmärksamhet åt andras akusala cittas bör vi vara uppmärksamma på våra egna akusala cittas. Om man inte studerat Abidhamma som förklarar realiteterna i detalj, kanske man inte vet vad som är akusala. Man tar kanske det som är ogynnsamt för gynnsamt och detta samlar ogynnsamheter utan vetskap. Om vi vet mer om olika slag av citta kan vi för egen del se vilka slags cittas som oftare och på så sätt kommer vi att känna oss själva bättre.

Vi bör känna till skillnaden mellan kusala och akusala. Atthasalini (bok I, del I, kap 1.38) talar om betydelsen av ordet kusala. Ordet har många betydelser, det kan betyda god sundhet, felfrihet, skicklighet eller glädjande resultat.

När vi utövar dana (generositet), sila (etik), och bhavana (andlig utveckling), är det citta kusala. Alla slags gynnsamhet som uppskattning av andras goda handlingar, att hjälpa andra, visa hövlighet och respekt, tillämpa levnadsreglerna, studera och undervisa om Dhamma, praktisera samatha (utveckla lugn genom meditation) och vipssana (utveckling av insikt) innefattas i dana, sila eller bhavana. Kusala är fruktbart för glädjande resultat, varje god handling kommer att ge behagligt resultat.

Atthasalini (bok I, del I, kap 1.39) förklarar akusala:

Med akusala menas icke-kusala. Precis som motsatsen till vänskap är fiendskap är motsatsen till snikenhet etc osjälviskhet etc, så är akusala motsats till kusala....

Ogynnsamma handlingar ger olyckliga resultat. Ingen önskar uppleva ett olyckligt resultat, men många människor är okunniga om orsaken till ett olyckligt resultat, om akusala. De känner inte till när citta är ogynnsamt och de känner inte alltid till när de utför ogynnsamma handlingar.

När vi studerar Abhidhamma lär vi att det finns tre grupper av akusala cittas. De är:

1. Lobha-mula-cittas, eller cittas grundade i fastklamrande (lobha)
2. Dosa-mula-cittas, eller cittas grundade i motvilja (dosa)
3. Moha-mula-cittas eller cittas grundade i okunnighet (moha)

Moha (okunnighet) uppstår med varje akusala citta. Akusala cittas grundade i lobha (fastklamrande) har egentligen två rötter: moha och lobha. De kallas lobha-mula-cittas eftersom det inte bara finns moha som uppstår med varje akusala citta utan även lobha. Lobha-mula-cittas benämns alltså efter roten som är lobha. Akusala cittas grundade i dosa (illvilja) har också två rötter: moha och dosa. De benämns alltså Dosa-mula-cittas efter roten som är dosa. Det finns mer än ett slags citta i var och en av dessa tre grupper eftersom det är en så stor variation av cittas.

Vad beträffar lobha-mula-cittas så finns det åtta olika slag. När vi vet mer om det som utmärker lobha och inser när de uppstår kan vi märka att vi har olika slags lobha-mula-cittas. Lobha är den paramattha dhamma (fullständig realitet) vilket är cetasika (mental faktor som uppstår med citta), det är en realitet och kan alltså upplevas.

Lobha är fastklamrande. Visuddhimagga (XIV, 162, förklarar:

... lobha utmärks av fastklamrande vid ett objekt, som fågellim. Dess funktion liknar kött som fastnar när det läggs i en het panna. Det utmärks av att inte ge upp som färg på ett karbonpapper. Dess mest näraliggande orsak är att se njutning i ting som leder till slaveri. Fylld av det aktuella begäret, skall det betraktas som att drabbas av ett tillstånd av förlust, som en snabbt rinnande flod gör till det stora havet.

Lobha översätts ibland med glupskhet eller längtan. Det kan översättas med olika ord eftersom det finns många grader av lobha. Lobha kan vara grov, medelmåttig eller subtil. De flesta människor kan känna igen lobha när det är mycket tydligt, men inte när det är av lägre grad. Till exempel kan vi känna igen lobha när vi vill äta för mycket av en läcker måltid eller när vi blir benägna på alkohol eller cigaretter. Vi binder oss vid människor och vi lider när vi genom döden förlorar dem som vi älskar. Sålunda kan vi se hur bindning ger sorg. Ibland är bindning mycket tydlig, men det finns många grader av lobha och ofta vet vi kanske inte om att vi har lobha. Cittas uppstår och försvinner mycket snabbt, och vi kanske inte förstår det när lobha uppstår på grund av vad vi upplever i dagligt liv genom de sex sinnesdörrarna, särskilt om graden av lobha inte är så stark som glupskhet eller begär. Varje gång det finns syn, ljud, doft, smak eller intryck genom kroppskänslan som är behagligt, uppstår lobha på samma sätt. Det uppstår oräkneliga gånger om dagen.

Lobha uppstår när det finns betingelse för att det skall göra det. Det är utom kontroll. Buddha talar i många suttor om lobha, visar på farorna i det och sätt att övervinna lobha. De behagliga objekten som vi kan erfara genom de fem sinnena kallas i flera suttor för ”sinnesnjutningarnas fem trådar”. Vi läser i Maha-dukkhakkhandha-sutta (Längre samtal om ”Strömmen av kval” Medellånga yttranden 1. nummer 13) att Buddha när han vistades i Jetaskogen nära Savatthi, sade till munkarna:

Och vad, munkar, vad är tillfredsställelsen i njutning av dessa känslor? Dessa fem, munkar, är sinnesnjutningarnas trådar. Vilka fem? Materiella former, ögats förmåga att känna igen, angenäma, behagliga, omtyckta, lockande, förenade med sinnesnjutningar, snärjande. Ljud, örats förmåga att känna igen.... Smaker tungans förmåga att känna igen... Beröringar. kroppens förmåga att känna igen, angenäma, behagliga, omtyckta, lockande, förenade med sinnesnjutningar, snärjande. Detta. munkar, är de fem sinnesnjutningarnas trådar. Närhelst njutning, närhelst lycka uppstår till följd av dessa fem sinnesnjutningarnas trådar är detta tillfredsställelse i sinnesnjutningar.

Tillfredsställelsen i sinnesnjutningar är inte verklig lycka. De som inte känner till Buddhas undervisning kanske tror att fastklamrande är gynnsamt särskilt när det uppstår med en angenäm känsla. De kanske inte känner till skillnaden mellan fastklamrande och allomfattande kärlek (metta), fenomen som kanske båda uppstår från en angenäm känsla. Emellertid är en citta förenad med angenäm känsla inte nödvändigtvis kusala citta. När vi lär mer om akusala citta och kusala cittas och när vi är medvetna om deras egenskaper, kommer vi att märka att den angenäma känslan som kanske uppstår med lobha-mula-citta (citta grundad i fastklamrande) är skild från den angenäma känsla som kanske uppstår med kusala citta. Känsla (vedana) är en cetasika som uppstår med varje citta. När citta är akusala är känslan också akusala och när citta är kusala är också känslan kusala. Vi kan kanske känna igen skillnaden mellan egenskapen hos den angenäm känsla som uppstår när vi klamrar fast vid en syn eller ett ljud som vi tycker om och egenskapen hos den angenäma känsla som uppstår när vi är generösa.

Buddha betonade att lobha bringar sorg. När vi måste skiljas från människor som vi tycker om eller när vi förlorar saker som vi gläder oss åt, sörjer vi. Vi klamrar oss fast vid ett bekvämt liv, vi kanske tycker illa om när vi måste uthärda vedermödor eller när saker inte går den väg vi önskar. Vi läser i ”Den större samtalet om strömmen av kval” som citerades ovan, att Buddha talade till munkarna om sorgen som beror på sinnesnjutningarna:

Och vad, munkar, är faran i sinnesnjutningar? I det här fallet, munkar, tjänar en ung familjeman sitt uppehälle genom något hantverk. Han drabbas av kylan, han drabbas av hettan, han lider av stick från bromsar och myggor, han lider av vind, sol, krypande saker, och dör av hunger och törst. Detta, munkar är faran i sinnesnjutningar som är närvarande, en ström av motgångar...

Och munkar, denna unge familjeman rycker upp sig, bemödar sig, strävar alltså, men om detta ägande inte kommer i hans hand, blir han bedrövad, sörjer klagar, slår sitt bröst och klagar, han blir besviken och tänker: ”Mitt bemödande är verkligen förgäves, min strävan är fruktlös”. Detta munkar är faran i sinnesnjutningar som är närvarande, en ström av motgångar...

Och vidare, munkar, när sinnesnjutningar är orsaken... kungar tvistar med kungar, ädla tvistar med ädla, brahmaner tvistar med brahmaner, familjefäder tvistar med familjefäder, en moder tvistar med sin son, en son tvistar med sin moder, en fader tvistar med sin son, en son tvistar med sin fader, en broder tvistar med en broder, en broder tvistar med sin syster, en syster tvistar med en broder, en vän tvistar med en vän. Dessa som ger sig in i gräl, strid, tvist och angriper en annan med sin hand och med stenar och med käppar och vapen, dessa lider döende sedan och lider smärta som i döende. Detta munkar är faran i sinnesnjutningar som är närvarande, en ström av motgångar...

Vi läser sedan om fler faror i sinnesnjutningar och om det dåliga resultat de kommer att orsaka i framtiden. Buddha förklarade också tillfredsställelsen och faran i ”materiella former”. Vi läser:

Och vad munkar, är tillfredsställelsen i materiella former? Munkar, det är som en flicka i en ädel familj eller brahminfamilj eller lekmans familj som vid fjortån eller sexton års ålder inte är alltför lång, inte alltför kort, inte alltför mager, inte alltför fet, inte alltför mörk, inte alltför blond, är hon, munkar, på höjdpunkten av växt och skönhet och älsklighet vid denna tid?

Ja, Herre!

Munkar, varhelst lycka och njutning uppstår på grund av skönhet och älsklighet, är detta en tillfredsställelse i materiella former.

Och vad, munkar, är faran i i materiella former? På samma sätt, munkar, bör man se denna samma kvinna efter en tid, åttio eller nittio eller hundra år gammal, krokig, böjd, smal som en sticka. som fortsätter leva skakande, eländig, med förgången ungdom, trasiga tänder, tunt hår, rynkigt skinn, stapplande med bleka armar och ben...

Och vidare, munkar, bör man se denna samma kvinna, hennes kropp avsides på en kyrkogård – död sedan en eller två eller tre dagar, uppsvälld, blek, som håller på att upplösas. Vad skulle ni tänka, munkar? Att det som tidigare var skönhet och älsklighet har försvunnit, en fara har visat sig?

Ja, Herre!

Detta, munkar är faran i materiella former...

Det som Buddha sade till munkarna kan verka grymt men det är verklighet. Vi finner det svårt att acceptera livet som det verkligen är: födelse, åldrande, sjukdom och död. Vi kan inte uthärda tanken om vår egen kropp eller kroppen hos någon vi tycker om som ett blivande lik. Vi accepterar att födas, men vi har svårt att acceptera födelsens konsekvenser som är åldrande, sjukdom och död. Vi vill inte låtsas om förgängligheten i villkorliga ting. När vi ser oss i spegeln och när vi sköter vår kropp är vi benägna att taga den för något som fortsätter att finnas till och som tillhör oss själva. Men kroppen är bara rupa, element som dör så snart som de uppstått. Det finns ingen kroppens grundbeståndsdel som fortsätter att finnas kvar.

Att ta kroppen för jag är en form av fel förståelse, på pali ditthi. Ditthi är cetasika som kan uppstå tillsammans med lobha-mula-cittas (cittas grundade i fastklamrande). Det finns åtta slags lobha-mula-citta och av dessa åtföljs fyra av ditthi. När lobha-mula-citta uppstår tillsammans med ditthi är det fel förståelse i detta ögonblick.

Det finns fyra slags ditthi. Tron på ”jag” är ett slags ditthi. När vi tar mentala eller fysiska fenomen som ”jag” är dessa ditthi. En del människor tror att det finns ett jag som finns i detta livet och som kommer att fortsätta att finnas när denna livsperiod är över. Detta är ”tron-på evigt liv”. Andra tror på ett jag som finns bara i detta livet och som kommer att förintas när denna livsperiod är över. Detta är ”tron-på-förintelse”. En annan form av ditthi är tron att det inte finns någon kamma som som skapar vipaka, att handlingar inte får följder. Det har alltid funnits människor i olika länder som tror att de kan bli renade från sina brister bara genom rituell tvagning eller böner. De tror att följderna av illdåd de gjort kan avvärjas på detta sätt. De vet inte att varje handling kan orsaka sina egna följder. Vi kan endast rena oss själva från brister om visdomen har utvecklats. Om man tror att handlingar inte orsakar sina egna beskärda följder kan man lätt visa tendens att det är onödigt att utveckla gynnsamheter. Denna slags tro kan leda till illdåd och samhällets fördärv.

Från de åtta slagen av lobha-mula-citta uppstår fyra slag av fel förståelse (ditthi), på pali kallas de ditthigata-sampayutta (sampayutta betyder förenad med). Fyra slags lobha-mula-citta uppstår utan fel förståelse, de är ditthigata-vippayutta (vippaytutta betyder skild från).

Beträffande känslan som följer med lobha-mula-citta, kan lobha-mula-cittas uppstå antingen med angenäm känsla eller med neutral känsla, aldrig med obehaglig känsla. Lobha är starkare när det uppstår med angenäm känsla. Av de fyra slags lobha-mula-citta som följs av ditthi, uppstår två slag med angenäm känsla (somanassa), de är somanassa-sahagata (som följs av angenäm känsla). Två slag uppstår med neutral känsla, (upekkha) som är upekkha-sahagata. När till exempel någon klamrar fast vid tanken på att det finns ett jag som kommer att fortsätta att finnas till, kan citta följas av angenäm känsla eller av neutral känsla. Om de fyra lobha-mula-cittas uppstår utan ditthi, följer två slag av behaglig känsla (somanassa-sahagata) och två slag följs av neutral känsla (upekkha-sagata). Alltså från de åtta slagen av lobha-mula-citta uppstår fyra med behaglig känsla och fyra uppstår med neutral känsla,

När lobha-mula-cittas klassificeras finns ännu en åtskillnad. Lobha-mula-cittas kan vara ”asankharika” (icke omedelbar) eller sasankharika (omedelbar). Asankharika översätts ibland med ”inte orsakad”, ”icke omedelbar” eller spontan”. Sasankharika översätts som ”orsakad” eller ”omedelbar”. Visuddhimagga förklarar lobha-mula-citta så att det är sasankarika ”när det finns trögt medvetande som driver på”. Lobha-mula-cittas som är sankarika kan påskyndas av yttrande eller önskemål från någon, eller kan föranledas av eget tidigare skäl. Även när de ”påskyndas” av eget skäl, är de sasankharika, är cittas ”trögt och pådrivande”. Alltså är lobha när det är asankharika starkare än när det är sasankharika.

Av de fyra lobha-mula-cittas som uppstår med ditthi är två slag asankharika och två är sasankharika. Beträffande lobha-mula-cittas som uppstår utan ditthi, är två slag asankharika och två är sasankharika, Alltså, av de åtta lobha-mula-cittas är fyra slag asankharika och fyra är sasankharika.

Det är lämpligt att lära palitermerna och deras betydelse eftersom varken engelsk eller svensk översättning framställer den verkliga betydelsen tillräckligt tydligt.

De åtta slagen av lobha-mula-citta är:

1. Åtföljt av angenäm känsla, med fel förståelse, icke omedelbar
(somanassa-sahagatam ditthigata-sampayuttam, asankharikam ekam)
2. Åtföljt av angenäm känsla, med fel förståelse,omedelbar
(somanassa-sahagatam ditthigata-sampayuttam, sasankharikam ekam)
3. Åtföljt av angenäm känsla, utan fel förståelse, icke omedelbar
(somanassa-sahagatam ditthigata-vippayuttam, asankharikam ekam)
4. Åtföljt av angenäm känsla, utan fel förståelse, omedelbar
(somanassa-sahagatam ditthigata-vippayuttam, sasankharikam ekam)
5. Åtföljt av neutral känsla, med fel förståelse, icke omedelbar
(upekha-sahagatam ditthigata-sampayuttam, asankharikam ekam)
6. Åtföljt av neutral känsla, med fel förståelse, omedelbar
(upekha-sahagatam ditthigata-sampayuttam, sasankharikam ekam)
7. Åtföljt av neutral känsla, utan fel förståelse, icke omedelbar
(upekha-sahagatam ditthigata-vippayuttam, asankharikam ekam)
8. Åtföljt av neutral känsla, utan fel förståelse, omedelbar
(upekha-sahagatam ditthigata-vippayuttam, sasankharikam ekam)

Som vi sett kan lobha-mula-cittas kan vara asankharika (icke omedelbara) eller sasankharika (omedelbara) ”Atthasalini 225” ger ett exempel på lobha-mula-cittas följda av ditthi, som är sasankhrika (omedelbara). En son från en bra familj gifter sig med en kvinna som har fel förståelse och blir på så sätt förknippad med människor som har fel förståelse. Gradvis accepterar han denna felaktiga förståelse och sedan är de nöjda med honom.

Lobha-mula-cittas utan ditthi som är sasankhrika uppstår till exempel när någon efter att först inte ha varit förknippad med alkohol, finner det angenämt efter att någon annan intalat denne att dricka.

Som vi sett kan lobha-mula-cittas åtföljas av behaglig känsla eller neutral känsla. Lobha-mula-cittas utan ditthi åtföljt av angenäm känsla kan till exempel uppstå när vi gläds över att se en vacker färg eller hör ett angenämt ljud. I sådana ögonblick kan vi tycka om utan att taga det vi ser eller hör för ”jag”. När vi gläds över vackra kläder, går på bio eller skrattar och pratar med andra om trevliga saker kan det finnas många stunder av glädje utan en åsikten om ”jag” men det kan också var stunder med ditthi, ögonblick av fastklamrande till ett ”jag”.

Lobha-mula-cittas utan ditthi, följda av neutrala känslor kan uppstå till exempel när vi tycker om att stiga upp, eller tycker om att ta i olika föremål. Eftersom vi normalt inte har har lyckliga känslor beträffande dessa handlingar, kan det vara lobha med neutral känsla i sådana ögonblick. Alltså kan vi se att lobha ofta är drivkraften bakom vanliga handlingar i vårt dagliga liv.

Frågor:

1. Finns det samtidigt somanassa (angenäm känsla) när det finns lobha (fastklamrande)?

2. Uppstår ditthi (fel förståelse) endast med lobha-mula-citta?

3. Hur många slags lobha-mula-cittas finns det? Varför är det användbart att veta detta??