kap 16

Du kan få mycket nytta av din meditation. I början blir det praktiska, prosaiska företeelser, som senare är oöverträffade. Det går från det enkla till det sublima. Och det är dina upplevelser som räknas

Det som vi kallar hinder eller orenheter är mer än obehagliga mentala vanor, de är egoprocessens grundyttringar. Egokänslan i sig är huvudsakligen en känsla av separation - ett intryck av distans mellan det vi kallar ”jag” och det vi kallar ”de”. Detta intryck stannar kvar bara om det ständigt hålls vid liv och hindren bidrar till detta.

Begär och lust är försök att själv få lite av detta, hat och motvilja är försök att få större distans mellan ”mig” och ”det”. All orenhet beror på intrycket av en barriär mellan mig själv och andra och alla utvecklar detta varje gång som det praktiseras. Medvetenhet uppfattar saker djupt och med stor klarhet. Det riktar din uppmärksamhet på roten av orenheterna och avslöjar deras mekanism. Uppmärksamheten ser frukterna av orenheter och hur de påverkar oss och de lurar oss inte. Så snart som du klart har sett vad begär egentligen är och vad det verkligen gör med dig och andra slutar du helt naturligt att inlåta dig i det. När ett barn bränner handen på en het ugn, talar du inte om för barnet att dra tillbaka den, det gör barnet naturligt utan medveten tanke och utan beslut. De finns en reflex i nervsystemet för just för detta och det fungerar snabbare än tanken. Inom ett ögonblick uppfattar barnet hettan och börjar gråta, men handen har redan ryckts bort från det som orsakar smärtan. Medvetenhet fungerar till stor del på samma sätt, den är ordlös, spontan och mycket effektiv. Klar medvetenhet hämmar tillväxt av hindren, oavbruten medvetenhet utplånar dem. Så när äkta medvetenhet har byggts upp har egots murar brutits ner, begären försvagats, försvar och rigiditet har förlorats och du blir mer öppen, accepterande och flexibel. Du lär dig att dela med dig av din allomfattande kärlek. Traditionellt sett talar buddhister motvilligt om människans grundläggande natur. Men de som är villiga att överhuvudtaget göra uttalanden säger vanligtvis att vårt grundläggande inre väsen till sin natur är buddhanatur eller ren, helig och god. Det enda skälet till att människor verkar vara annorlunda är att de upplever att detta grundläggande inre väsen har hindrats, hindrats som vatten framför en damm. Hindren är den cement som dammen är byggd av. När medvetenhet löser upp cementen, uppstår hål till dammen och medkänsla och osjälvisk glädje flödar fram. När den meditativa medvetenheten utvecklas förändras hela din upplevelse av livet. Din upplevelse av att leva, den verkliga känslan av att vara medveten blir tydlig och exakt, inte längre bara en ouppmärksammad bakgrund för dina sysselsättningar. Den blir ständigt närvarande.

Varje ögonblick som passerar framträder för sig, ögonblicken blandas inte längre med varandra i ett ouppmärksamt töcken. Ingenting slätas över eller tas för givet, inga upplevelser etiketteras som bara ”vanliga”. Allting verkar lysande och speciellt. Du avstår från att sortera dina upplevelser i mentala fack. Beskrivningar och förklaringar har slängts iväg och varje ögonblick tillåts tala för sig själv. Du bara lyssnar till vad det har att säga och du lyssnar som om det var första gången du hörde det. När din meditation blir verkligt kraftfull blir den också beständig. Du noterar ständigt med ren uppmärksamhet både din andning och varje mentalt fenomen. Du känner dig mer och mer stabil, allt mer förankrad vid den fullständiga och enkla upplevelsen av ”stund för stund-tillvaro”.

När ditt sinne är fritt från tankar blir det klart vaksamt och lugnt i uppmärksamheten. Denna uppmärksamhet kan inte beskrivas rättvist. Ord är inte tillräckligt. Det kan bara upplevas. Andning upphör att bara vara andning. Den är inte längre begränsad till den bestående och vanliga syn som du haft på den. Du ser inte andningen som en följd av bara inandning och utandning, den är inte längre någon obetydlig enformig upplevelse. Andningen blir en levande och fascinerande, föränderlig process. Den är inte länge något som äger rum med tiden, den märks i själva det närvarande ögonblicket. Tid upplevs som ett begrepp, inte en upplevd verklighet.

Detta är grundläggande uppmärksamhet som blivit enklare, avskalad alla yttre oväsentligheter och som bygger på levande flöde i det närvarande och som kännetecknas av en bestämd känsla av verklighet. Du vet förvisso att detta är verkligt, mer verkligt än något annat du någonsin upplevt. När du fått denna iakttagelseförmåga förfogar du över en ny gynnsam egenskap, en ny bedömningsgrund mot vilken du kan mäta alla dina upplevelser. Efter detta kan du klart se dessa ögonblick när du uteslutande tar del av rena fenomen och när du störs av fenomen tillsammans med mentala attityder. Du ser dig själv förvränga verkligheten med mentala förklaringar, med förlegade framställningar och personliga åsikter. Du vet vad du gör när du gör det. Du blir mer och mer känslig för hur du går miste om den sanna verkligheten, och du dras till det enkla objektiva perspektiv som inte lägger till eller drar ifrån det som är. Du blir en mycket klarsynt person. Med hjälp av denna gynnsamma egenskap ses allt med klarhet. Sinnets och kroppens oräkneliga aktiviteter framstår i skarpa detaljer. Din medvetenhet observerar andningens ständiga uppkomst och slut. Du ser en ändlös ström av kroppsliga förnimmelser och beteenden. Du granskar en snabb följd av tankar och känslor och du känner rytmen som genljuder från tidens jämna gång. Och mitt i dessa aldrig upphörande rörelser finns ingen som noterar, det finns bara notering.

I denna varseblivningsform dröjer inte samma sak kvar två ögonblick i följd. Allting synes befinna sig i konstant förändring. Allting föds, åldras och dör. Det finns inga undantag. Du blir medveten om oavbrutna förändringar i ditt eget liv. Vi ser oss omkring och ser allting i förändring, allting, allting, allting. Allt uppstår och försvinner, stegras och försvagas, bli till och dö. Allt liv, varje del av det från det oändligt lilla till Indiska Oceanen, är i ständig rörelse. Du uppfattar universum som en väldig strömmande flod av upplevelse. Men denna föränderlighet är ingen orsak till bedrövelse. Du står där fastnaglad och stirrar på denna oavbrutna aktivitet och ditt svar är förunderlig glädje. Allt är rörelse, dans och fullt av liv.

När du fortsätter att betrakta dessa förändringar och ser hur allt passar ihop blir du medveten om det djupa sammanhanget mellan alla mentala sinnesfenomen och känslofenomen. Du ser hur en tanke leder till en annan, du ser hur förintelse ger upphov till emotionella reaktioner och känslor som ger upphov till fler tankar. Handlingar, tankar, känslor - du ser dem alla djupt länkade med varandra i en fin väv av orsak och verkan. Du ser behagliga upplevelser uppstå och försvinna och du ser att de aldrig varar. Du ser smärta komma utan inbjudan och du ser dig själv ängsligt kämpa för att bli av med den, du ser dig själv misslyckas. Det händer om och om igen medan du tyst går åt sidan och bara ser hur det fungerar.

Från detta levande laboratorium kommer en inre slutsats. Du ser att ditt liv kännetecknas av besvikelse och frustration Och du ser tydligt upphovet. Dessa reaktioner uppstår på grund av din egen oförmåga att få vad du vill ha, din rädsla för att förlora det du redan har fått och din vana att aldrig vara nöjd med det du har. Detta är inte längre teoretiska begrepp - du har själv sett dessa företeelser och du vet att de är verkliga. De förstår din egen rädsla, din egen grundläggande osäkerhet inför livet och döden. Det är en djup spänning som går hela vägen till tankens ursprung och gör hela livet till en kamp. Du ser dig själv ängsligt leta, skräckfylld gripa tag i något, vad som helst, att hålla fast vid mitt i alla dessa oberäkneliga sandrev och du ser att det inte finns något att hålla fast vid, ingenting som inte förändras.

De ser smärtan av förlust och bedrövelse, du ser hur du tvingas att anpassa dig till din smärta dag efter dag i din egen vardag. Du bevittnar varje dag de spänningar och konflikter som ingår i livsprocessen, och du ser hur ytliga de flesta av dessa bekymmer verkligen är. Du ser förloppet av smärta, sjukdom, åldrande och död. Du lär dig att förundra dig över att alla dessa hemska saker inte alls är så hemska. De är helt enkelt verklighet.

Genom detta intensiva studium av de negativa aspekterna på ditt liv blir du grundligt förtrogen med dukkha, den otillfredsställda naturen hos allt levande. Du börjar förstå dukkha som finns i det mänskliga livets alla nivåer från det mest påtagliga ner till det mest subtila. Du ser hur lidande oundvikligt följer i fastklamrandets spår, så snart du får tag i något följer oundviklig smärta. Så snart som du blir helt förtrogen med den fulla dynamiken hos begär blir du medveten om den. Du ser hur begäret uppstår, när det uppstår och hur det påverkar dig. Du ser hur det verkar, gång på gång, hur det visar sig i varje sinnesförbindelse och tar kontroll över sinnet och gör medvetandet till sin slav.

Mitt i varje behaglig upplevelse ser du att ditt begär och ditt fastklamrande finns där. Mitt i varje obehaglig upplevelse ser du ett verkligt kraftigt motstånd mot det. Du hindrar inte dessa fenomen, du bara betraktar dem, du ser dem som själva innehållet i mänskligt tänkande. Du söker efter detta som du kallar ”jag”, men det du hittar är en fysisk kropp och hur du identifierat din känsla av ”jag” med denna säck av skinn och ben. Du söker vidare och du hittar beteendet hos alla mentala fenomen som känslor, tankemönster och åsikter och ser hur du identifierar känslan av ”jag” med vart och ett av dessa fenomen. Du ser hur du blir girig, beskyddande och defensiv i förhållande till dessa ynkliga ting och du ser hur galet det är. Ditt ursinniga sökande bland dessa olika företeelser, ditt ständiga sökande efter ett ”jag” - fysisk substans, kroppsliga förnimmelser - allt virvlar runt, runt när du rotar omkring och kikar in i vartenda skrymsle i ett ändlöst jagande efter ”jag”.

Du hittar ingenting. I hela denna samling av mentala produkter i denna ändlösa ström av föränderligt skiftande upplevelse är allt du kan finna ett otal opersonliga processer som orsakats och betingats av föregående processer. Det finns inget bestående ”jag” att hitta. Du finner tankar men ingen som tänker, du hittar känslor och begär men ingen som känner eller begär. Huset är tomt. Det finns ingen hemma.

Hela din syn på ”jag” ändras. Du börjar se på dig själv som om du vore tidningsfotograf. När du ser med nakna ögon är fotografiet du ser en absolut bild. När man ser på det genom ett förstoringsglas ser man hur det löses upp i en invecklad form av prickar. På samma sätt löses den solida känslan av ”jag” eller ”innersta väsen” upp genom medvetenhetens intensiva betraktande. Det finns en punkt i meditationen där existensen tre kännetecken - förgänglighet, lidande och icke-jag - upplevs starkt. Det är din vakna upplevelse av livets föränderlighet, lidandet i den mänskliga tillvaron och sanningen om icke-jag. Du upplever detta så åskådligt att du plötsligt vaknar upp till futtigheten i begär, girighet och motvärn. I detta djupgående ögonblicks klarhet och renhet förvandlas ditt medvetande. Begreppet ”jag” försvinner. Allt som finns kvar är ändlösa personliga fenomen nära förbundna med varandra, betingade och ständigt föränderliga. Begär har utplånats och en stor börda lyfts bort. Bara ett lätt flöde utan ett spår av motstånd eller spänning finns kvar. Bara frid finns kvar och den högsta lycka - Nibbana, oskapad, är förverkligad.