Olika aspekter på citta

Buddha talade om allting som är verkligt. Det han lärde ut kan bevisas av vår egen erfarenhet. Ändå känner vi inte ens till vardagslivets vanligaste verkligheter, de mentala fenomen och fysiska fenomen som visar sig genom ögon, öron, näsa, tunga, kroppskänsla och sinne. Det verkar som om vi är mest intresserade av det förgångna eller framtiden. Men vi kommer att få reda på vad livet verkligen är om vi vet mer om det närvarande ögonblickets realiteter och är medvetna om dem när de visar sig.

Buddha förklarade att citta (medvetande) är verkligt. Vi kanske tvekar om citta är verkligt. Hur kan vi bevisa att medvetande finns? Kan det endast finnas fysiska fenomen och inte mentala? Det finns många saker i våra liv som vi tar som självklara så som vårt hem, mat, kläder eller verktyg som vi använder varje dag. Dessa saker har inte uppkommit av sig själva. De har kommit till stånd av ett tänkande sinne, citta. Citta är ett mentalt fenomen, det känner till och upplever någonting. Vi lyssnar till musik som skrivits av en kompositör. Det var citta som hade idén om musiken, det var citta som förde kompositörens hand för att skriva ner noterna. Hans hand hade inte kunnat röra sig utan citta.

Citta kan få många olika effekter. Vi läser i Atthasalini (en kommentar av Dhammasangani som är den första boken i Abbhidhamma) bok I,2, Analys av termer, 64:

Hur är medvetenhet (det vill säga sinne) i handling i stånd till mångfald eller olikhet? Det finns ingen konst i världen som är mer färgrik än målning. I målning är målarens mästerverk mer konstnärligt än resten av hans eller hennes bilder. Mästerverkets målare ser hur en konstnärlig form uppstår, hur bilderna skall ritas och på vilket sätt. På grund av denna konstnärliga form uppkommer sinnets verksamhet (eller konstnärliga verksamhet och åstadkommer sådana saker som att skissa konturen, lägga på färg, finputsa och försköna... Alla dessa konstkategorier i världen, speciella eller allmänna åstadkoms av sinnet. Och beroende på dess förmåga att i handling få till stånd mångfald eller olikhet är sinnet, som åstadkommer alla dess konstverk, själv konstnärligt precis som konstverken själva. För att inte säga att det till och med är mer konstnärligt än konsten själv eftersom konsten inte kan utföra varje form perfekt. På grund av detta har Buddha sagt ”Munkar, har ni sett mästerverk i målning?” ”Ja, Herre.” ” Munkar, Detta mästerverk i målning har formats av sinnet, Sinnet, munkar, är verkligen mer konstnärligt än det mästerverket”.

Vi läser sedan om allt som utförs av citta: goda handlingar som givmildhet och dåliga handlingar som är grymma och falska och som utförs av sinnet. Och dessa handlingar leder till olika resultat. Det finns inte bara en form av citta utan många olika sorter.

Olika människor reagerar olika på vad de upplever, således uppstår olika slags citta. Vad en person tycker om ogillar en annan. Vi kan också märka hur olika människor är när de gör eller tillverkar något. Även om två människor planerar att göra samma sak blir resultatet olika. När till exempel två personer gör en målning av samma träd blir målningarna inte alls likadana. Människor har olika fallenhet och förmågor, en del har inga svårigheter i sina studier medan andra är oförmögna att studera. Cittas är utom kontroll, de har var och en sina egna betingelser för sin uppkomst.

Varför är människor så olika varandra? Skälet är att de har olika erfarenheter och alltså lagrar de olika tendenser. När ett barn lärt sig från tidig ålder att vara givmild lagrar det givmildhet. Människor som är arga ofta lagrar åtskilligt av hat. Alla har vi lagrat olika tendenser, intressen och skicklighet.

Varje citta som uppstår försvinner helt och följs av nästa citta. Hur kan då erfarenheter lagras, och goda och dåliga böjelser lagras? Skälet är att varje citta som uppstår och försvinner, följs av nästa citta. Vårt liv är en oavbruten seria av cittas och varje citta betingar nästa citta och så vidare och således kan det förflutna betinga det nuvarande. Det är därför som våra goda cittas och dåliga cittas i i det förflutna betingar våra tendenser i dag. På så sätt lagras goda och dåliga tendenser.

Alla har vi lagrat många orena tendenser och orenheter (kilesa på pali). Kilesa är till exempel begär (lobha), hat (dosa), och okunnighet (moha). Det finns olika grader av orenheter, det finns subtila orenheter eller tendenser och grova orenheter. Subtila orenheter framträder inte med citta utan de är dolda tendenser som lagrats i citta. När vi sover och inte drömmer finns det inga akusala cittas utan ogynnsamma dolda tendenser. När vi vaknar uppstår akusala cittas igen. Hur skulle de kunna visa sig om de inte fanns i varje citta som lagrat ogynnsamma dolda tendenser? Även när citta inte är ogynnsamt finns där ogynnsamma dolda tendenser så länge som de inte har utrotats genom visdom. Mildare orenheter skiljer sig från subtila eftersom de framträder med citta. Mildare som uppstår med cittas och är rotade i lobha, dosa och moha. Mildare orenheter är till exempel fastklamrande vid vad man ser eller hör eller upplever genom kroppskänslan, eller motvilja mot objekt som man upplever. Mildare orenheter betingar inte onda handlingar. Grova orenheter betingar ogynnsamma handlingar (akusala kamma) genom kropp, tal och sinne som att döda, förtala eller önskan att ta andras ägodelar. Kamma (syfte) är ett mentalt fenomen och kan således lagras. Människor lagrar olika orenheter och olika kammas.

Allt olikartat som lagrats av kamma är betingelse för olika resultat i livet. Det är lagen om kamma och vipaka, om orsak och verkan. Vi ser att människor är födda till olika omständigheter. En del lever i angenäma miljöer och de har många behagliga erfarenheter i sina liv. Andra är fattiga eller lider av dålig hälsa. När vi hör om barn som lider av svält undrar vi varför de måste lida när andra barn får allt de behöver. Buddha sade att varje människa tar emot resultatet av sina egna handlingar. En handling eller kamma från det förflutna kan ge resultat senare därför att akusala kamma och kusala kamma har samlats. När rätt betingelse finns kan resultatet orsakas i form av vipaka. När man använder ordet ”resultat” tänker man kanske på de konsekvenser som drabbar de andra på grund av deras handlingar, men ”resultat” i betydelsen vipaka har en annan mening. Vipakacitta är ett citta som upplever något obehagligt eller något behagligt och detta citta är resultatet av en handling vi själva utfört. Vi är vana vid ett tänka på ett ”jag” som upplever obehagliga och behagliga saker. Men det finns inget jag, det finns bara cittas som upplever olika objekt. Några cittas är orsak, de kan motivera goda eller onda handlingar, som förorsakar vederbörligt resultat. Några cittas är resultat eller vipaka. När vi ser något obehagligt finns det inget ”jag” som ser, det är citta, seendemedvetandet, som är resultatet av en ogynnsam handling (akusala kamma) som vi utfört antingen i detta liv eller i ett föregående. Detta slags citta är akusala vipaka. När vi ser något behagligt är det ett citta som är kusala vipaka, resultatet av en gynnsam handling som vi utfört. Varje gång vi upplever ett obehagligt objekt genom ett av de fem sinnena är det akusala vipaka. Varje gång vi upplever ett behagligt objekt genom ett av de fem sinnena är det kusala vipaka.

Om man blir slagen av någon annan, är smärtan man känner inte vipaka (resultat) av handlingen som utförts av den andra personen. Personen som blir slagen tar emot resultatet av en dålig handling som han eller hon utfört själv. För honom eller henne är det akusala vipaka genom kroppskänslan. Den andra personens handling är bara den omedelbara orsaken till hans eller hennes smärta. Beträffande den andra personen som utför den onda handlingen är det hans eller hennes akusala citta som motiverar den handlingen. Förr eller senare kommer han eller hon att ta emot resultatet av sin egen dåliga handling. När vi har större förståelse av kamma och vipaka kommer vi att se många händelser i vårt liv klarare.

Atthasalini (bok I, Analys av termer, Del II.65) förklarar att kamma hos olika människor orsakar olika resultat i födelse och hela livet igenom. Även kroppsliga drag är från kamma. Vi läser:

Beroende på olikhet i kamma visar sig skillnaden i ödet hos varelser utan ben, med två ben, fyra ben, många ben, overksamma, andliga, med uppfattningsförmåga, utan uppfattningsförmåga, med varken uppfattningsförmåga eller utan uppfattningsförmåga. Beroende på olikhet i kamma visar sig skillnaden i varelsers födelse, hög och låg, tarvlig och förädlad, lycklig och olycklig. Beroende på olikhet i kamma visar sig skillnaden i varelsers kroppsliga drag som vacker eller ful, högbördig eller lågbördig, välbyggd eller vanskapt. Beroende på olikhet i kamma visar sig skillnaden i världslig ställning som gynnad och förlorare, berömd och vanärad, klandrad eller prisad, lycka eller olycka.

Vidare läser vi:

Genom kamma rör sig världen, genom sitt kamma lever
människor, och genom sitt kamma är alla varelser bundna
som med sin eker den rullande vagnens hjul.

Buddha lärde att allting uppstår på grund av villkor. Det är inte av en slump som människor är så olika i kroppsliga drag och karaktärer. Även olikheter i djurs drag beror på olika kamma. Djur har också cittas, dåliga eller bra. På så sätt samlar de olika kammas som skapar olika resultat. Om vi förstår att varje kamma framkallar sitt eget resultat, kommer vi att förstå att det inte finns orsak att vara stolt för att man är född i en rik familj eller för att man prisas, hedras eller annat trevligt. När vi lider skall vi förstå att detta lidande är orsakat av våra egna handlingar. Därför kommer vi att bli mindre benägna att skylla vår olycka på andra eller att bli avundsjuka när andra får något behagligt. När vi förstår verkligheten förstår vi att det inte finns något jag som tar emot något, varken något behagligt eller något som ger lidande. Det är endast vipaka citta som uppstår på grund av villkor och som omedelbart försvinner.

Vi ser att människor som föds under samma omständigheter ändå beter sig olika. Så finns det till exempel bland människor som fötts i rika familjer några som är snåla, andra som inte är det. Omständigheten att man är född i en rik familj är resultatet av kamma, Snålhet orsakas av ens samlade orenheter. Det finns många olika slag av villkor som spelar in i varje människas liv. Kamma är orsaken till att bli född i speciella omständigheter och ens samlade tendenser orsakar ens karaktär.

Man kan ha tvivel beträffande föregående och kommande liv, eftersom man bara upplever det nuvarande livet. Men i det nuvarande livet märker vi ändå att olika människor upplever olika resultat. Dessa resultat måste ha sina orsaker i det förflutna. Det förflutna betingar det nuvarande och handlingar vi utför nu kommer att ge sina resultat i framtiden. Genom att förstå det nuvarande kommer vi att bättre kunna förstå förflutna och framtiden.

Föregående, nuvarande och framtida liv är en obruten serie av cittas. Varje citta som uppstår försvinner omedelbart för att följas av nästa citta. Cittas stannar inte men inget ögonblick är utan citta. Om det fanns ögonblick utan citta skulle kroppen vara en död kropp. Även när vi sover finns citta. Varje citta som uppstår försvinner men betingar nästa citta och också livets sista citta betingar nästa livs första citta, återfödelse-medvetandet. Så ser vi att livet fortsätter och fortsätter. Vi rör oss i ett kretslopp, födelsens och dödens kretslopp.

Nästa citta kan inte uppstå förrän det föregående citta har försvunnit. Det kan bara finnas ett citta samtidigt, men cittas uppkommer och försvinner så snabbt att man har intrycket att det finns mer än ett citta samtidigt. Vi tror kanske att vi kan se och höra samtidigt, men i verkligheten uppstår dessa cittas i skilda ögonblick. Genom vår egen erfarenhet kan vi verifiera att seende är ett sorts citta som är skilt från hörande. Dessa cittas uppstår på grund av olika betingelser och upplever olika objekt.

Ett citta är det som upplever något, det upplever ett objekt. Varje citta måste uppleva ett objekt, det kan inte finnas något citta utan ett objekt. Cittas upplever olika objekt genom de sex sinnesdörrarna, ögon, öron, näsa, tunga, kroppskänsla och sinne. Seende är ett citta som upplever det som framträder genom ögonen. Vi kan använda ordet ”synliga objekt” för objekt som ses, men det är inte nödvändigt att kalla det så. När synliga objekt kontaktar synsinnet finns det betingelser för att se. Seende är skilt från tanke om vad vi ser, tanke är ett slags citta som upplever något genom sinnesdörren. Hörande är ett citta som är skilt från seende, det har olika betingelser och det upplever olika objekt. När ljud kontaktar hörselsinnet finns det betingelser för ljud. Det måste finnas rätta betingelser för uppkomst av varje citta. Vi kan inte lukta genom öronen och inte smaka med ögonen. Ett citta som luktar upplever doft genom näsan. Ett citta som smakar upplever smak genom tungan. Ett citta som upplever ett kroppsintryck gör det genom kroppskänslan. Genom sinnesdörren kan citta uppleva alla slags objekt. Det kan bara finnas ett citta samtidigt och citta kan bara uppleva ett objekt samtidigt.

Vi förstår kanske i teorin att ett citta som ser har en egenskap som är skild från ett citta som hör, och att citta är skilt från ett mentalt fenomen som inte upplever något. Att förstå det kan synas var enkelt, men teoretisk kunskap är annorlunda än att förstå sanningen genom egen upplevelse. Teoretisk förståelse är inte särskilt djup, det kan inte utrota idén om ett jag. Bara genom att vara uppmärksam på fenomen när de framträder genom de sex dörrarna, kommer vi att förstå sanningen genom vår egen upplevelse. Detta slags förståelse kan utrota idén om ett jag.

Objekten som vi upplever är världen som vi lever i. Just då vi ser, är världen ett synligt objekt. Världen av synliga objekt stannar inte kvar, den försvinner omedelbart. När vi hör, är världen ljud, men den försvinner igen. Vi är fängslade och förblindade av objekten som vi upplever genom ögon, öron, näsa, tunga, kroppskänsla och sinnesdörren. men inget av dessa objekt stannar kvar. Det som är föränderligt får inte betraktas som ”jag”.

I ”Gradvis räddning” (Boken av de fyra, kap V.5, Rohitassa) läser vi att Rohitassa, en deva, frågade Buddha om att nå till världens ände. Han sade till Buddha:

- Jag bönfaller, Herre, är det möjligt för oss, genom att färdas, att känna igen, att se, att nå världens ände, där det inte finns mer tillblivelse till födelse eller åldrande, ingen mer död, inget mer försvinnande (från en existens) och uppkomst (i en annan)?

- Vördnadsvärde, platsen där det inte finns mer tillblivelse till födelse eller åldrande, ingen mer död, inget mer försvinnande (från en existens) och uppkomst (i en annan), förklarar jag, den världens ände kan inte nås genom att färdas, att känna igen, bli sedd.

- Det är fantastiskt, det är underbart, Herre, hur bra det sades av Den Upphöjde: ”Platsen där det inte finns mer tillblivelse till födelse eller åldrande, ingen mer död, inget mer försvinnande (från en existens) och uppkomst (i en annan), förklarar jag, den världens ände kan inte nås genom att färdas, genom att känna igen, bli sedd.

Förut, Herre, var jag enstöringen, kallad Rohitassa, Bhojas son, en med psykisk kraft, en vandare i skyn... Utsträckningen av mitt steg var som avståndet mellan det östra och västra havet. Till mig, Herre, i besittning av en sådan hastighet och av ett sådant steg uppstod sålunda en längtan: Jag vill nå världens ände genom att färdas.

Men, Herre, för att inte tala om föda och dryck, ätande, smakande och naturkrav, för att inte tala om strid för att bekämpa sömn och vekhet; fastän mitt levnadslopp var hundra år, fastän jag levt i hundra år, fastän jag färdats under hundra år, nådde jag ändå inte världens ände, utan dog dessförinnan. Verkligen fantastiskt, Herre! Det är underbart, Herre, hur bra det sades av Den Upphöjde: ”Vördnadsvärde, där det inte finns mer tillblivelse till födelse ... den världens ände kan inte nås genom att färdas, genom att känna igen, bli sedd”.

- Men vördnadsvärde, jag förklarar, det finns inget slut på lidande förutom att nå världens ände. Dock, vördnadsvärde, i denna mätbara kropp jämte dess varseblivningar och tankar, förklarar jag att där finns världen, världens uppkomst och världens upphörande och träningens väg som leder till världens upphörande.

Inte kan världens ände nås genom att färdas.
Däruti finns inte befrielse från människans lidande.
Om hon inte når världens ände – låt henne
Bli en kännare av världen, en vis, som vet världens upphörande,
Låt henne bli en som lever det heliga livet.
Som lugnad vet världens upphörande.
Hon längtar inte efter denna värld eller andra.

(På pali: brahmacariya)

Buddha undervisade människor om ”världen” och om vägen för att nå världens slut, vilket är slutet på lidande. Vägen att förverkliga detta är att känna världen, det är att känna denna ”mätbara kropp jämte dess varseblivningar och tankar”, att känna sig själv.

Frågor

1. Människor föds under olika omständigheter: en del föds rika, andra föds fattiga. Vad är orsaken till det?

2. Människor uppför sig olika: en del är snåla, andra är givmilda. Av vad är det betingat?

3. Varje citta som uppstår, försvinner helt. Hur är det möjligt att föroreningar (kilesa) kan lagras?