Ett porträtt av

ANANDA

Tre månader efter Buddhas död (543 f Kr) hölls ett första kyrkomöte där Ananda
inför församlingen reciterade alla de tal han hört under Buddhas 45 års undervisning

I Maha Parinibbana Sutta, ” Buddhas sista dagar” kommer man mycket nära Buddha och hans trogne följeslagare Ananda. Det är så man nästan känner sig som en extra osynlig följeslagare på deras vandringar. Särskilt intressant är det att man får en så levande bild av Ananda, denne osjälviske, hjälpsamme munk som också hade den svåra uppgiften att bevara Dhamma.

Ananda är själva sinnebilden för en trogen, hängiven tjänare. Han finns ständigt vid Buddhas sida när de går från stad till stad. Som det uttrycks i suttan varje gång de lämnar en plats:

”När Den Välsignade hade stannat kvar vid R... så länge som han önskade, vände han sig till Vördade Ananda och sade så:
- Kom, Ananda, låt oss fara till A...”

Ananda hjälper Buddha på alla slags vis, han fläktar honom, viker ihop hans mantel för att hans Mästare skall vila på den på marken, han samlar ihop munkarna på de nya platser de kommer till. Ibland har Ananda svårt att uppfylla sin Mästares önskningar. Han blir mycket orolig när Buddha vill dricka vatten från en flod:

”Och Den Välsignade satte sig ner på platsen som förberetts för honom och sade till Vördade Ananda:
- Var vänlig, Ananda, och ge mig vatten, Jag är törstig, Ananda, och vill dricka.
Och Vördade Ananda svarade Den Välsignade:
- Men just nu, Herre, har ett stort antal vagnar, fem hundra vagnar, passerat över och det grunda vattnet har trängts genom av hjulen så att det flyter oroligt och gyttjigt. Men Kakutthafloden, Herre, ligger helt nära och dess vatten är rent, behagligt, kallt och kristallklart. Det är ligger nära och vackert. Där kan Den Välsignade släcka sin törst och vila sina lemmar.
Men en andra gång framställde Den Välsignade sin önskan och Ananda svarade honom som förut. Och för tredje gången sade Den Välsignade:
- Var vänlig, Ananda , och ge mig vatten, Jag är törstig, Ananda, och vill dricka.
Då svarade Vördade Ananda och sade:
- Så må det bli, Herre.
Och han tog skålen och gick till vattnet. Och det grunda vattnet som hade trängts igenom av hjulen så att det flöt oroligt och gyttjigt, blev klart och lugnt, rent och behagligt när Vördade Ananda närmade sig.”

Ananda hade också som uppgift att ta emot de som ville träffa Buddha. Ananda var vänlig och hjälpsam. Men han bekymrar sig över att Buddha verkar avvisa munken Upavana och undrar:

”- Denna Vördade Upavana har betjänat Den Välsignade under lång tid, följt honom nära och hjälpt honom. Ändå, nu precis vid slutet, tillrättavisar Den Välsignade honom. Vad är då skälet, vad är orsaken för Den Välsignade att tillrättavisa Vördade Upavana och säga: ”Gå åt sidan, munk, och stå inte framför mig”.

Ananda är inte rädd för att framföra sina tankar till Buddha och får också en förklaring om varför det inte är en tillrättavisning.

Strax före Buddhas död kommer en asket, Subbadda, och vill träffa Buddha, men Ananda ingriper:
”- Nog, min vän Subbadda! Stör inte Tathagatha. Den Välsignade är trött.”
Och en gång till avvisade Anada honom, men:
”Den Välsignade hörde talet mellan dem och han kallade på Vördade Ananda och sade:
- Stopp, Ananda ! Avvisa inte Subbadda. Subbadda, Ananda, må visa sig för Tathagatha. För vad han än vill fråga mig, kommer han att fråga för kunskaps skull och inte som förolämpning. Och det svar jag ger honom, kommer att förstås med lätthet.
Därpå sade Vördade Ananda till den vandrande asketen Subbadda:
- Gå då, min vän Subbadda, Den Välsignade ger dig lov.”

Ananda blir också tillrättavisad när han i sin beundran och vördnad för Mästaren säger:
”- Låt detta nu inte hända, Herre, att Den Välsignade skulle dö på denna tarvliga plats, denna ociviliserade lilla stad mitt i skogen, bara en utpost i provinsen.”
”- Säg inte så, Ananda, Säg inte: ”Denna tarvliga plats...”

Men Ananda och hans Mästare samtalar också mycket och Ananda frågar om det han inte förstått i undervisningen. Men tycker inte Mästaren att hans elev ibland blir lite tjatig?
” - Sant är, Ananda, att det är inte obekant att alla människor skall dö. Men om det varje gång det händer du skall komma till Tathagatha och fråga om dem på detta sätt, blir det mödosamt för honom. Därför Ananda skall jag undervisa dig om det som kallas Dhammas spegel.” Och Buddha undervisade Ananda.

Men Buddha har stort förtroende för Ananda. När Ananda oroar sig för hur det skulle bli för munkförsamlingen efter Mästarens död talar Buddha om hur reglerna skall följas och hur hans kropp skall tas om hand efter döden. Det är i detta sammanhang som också reglerna för hur munkarna skall tilltalas kommer till:
”Och nu, Ananda eftersom munkarna hälsar varandra som ”vän”, låt det inte vara så när jag är borta. De äldre munkarna, Ananda. må hälsa de yngre med deras namn. deras familjenamn eller som ”vän” (pali:avuso), men de yngre munkarna skall hälsa de äldre med ”Vördade” (pali: bhante eller ayasma). ” Och det är Ananda som sedan får i uppgift att meddela om Buddhas död.

När Buddha talat om hur man skulle ta hand om hans reliker, följer en gripande skildring av Anandas sorg.

”Då gick Vördade Ananda till viharan och lutade sig mot dörrposten och grät:
- Jag är fortfarande bara en lärjunge som övervunnit strömmen och måste fortfarande sträva efter min egen fullkomlighet. Men ack, min Mästare som hade sådan medkänsla med mig, håller på att dö!

Och Den Välsignade talade till munkarna och sade:
- Munkar, var är Ananda?
- Vördade Ananda , Herre, har gått till viharan och stod där lutad mot dörrposten och grät: ” Jag är fortfarande bara en lärjunge som övervunnit strömmen och måste fortfarande sträva efter min egen fullkomlighet. Men ack, min Mästare som hade sådan medkänsla med mig, håller på att dö!”

Då bad Den Välsignade en speciell munk att hämta Vördade Ananda till sig och sade:
- Gå, munk, och säg till Ananda: ”Min vän Ananda, Mästaren kallar på dig”.
- Så må det bli, Herre.
Och denne munk gick och talade till Vördade Ananda som Den Välsignade hade bett honom om. Och Vördade Ananda gick till Den Välsignade, böjde sig ner för honom och satte sig ner vid den ena sidan.

Då talade Den Välsignade till Vördade Ananda och sade:
- Nog så, Ananda! Sörj inte, klaga inte! För har jag inte undervisat från allra första början att allt som är kärt och älskat måste bli förändring, separation och avskiljande? Att det som är fött, kommit till, är sammansatt och underkastat förfall, hur kan man säga om det: ”Må det inte bli upplöst?” Det finns inte något sådant tillstånd för saker. Nu, Ananda, har du under lång tid hjälpt Tathagatha med allomfattande kärlek i handling, ord, vänligt, behagligt med hela hjärtat och övermåttan. Stor godhet har du samlat, Ananda! Nu skall du fortsätta lägga ner energi och snart kommer du att bli fri från fläckarna.”

Sedan vände sig Den Välsignade till munkarna och sade:
- Munkar, De Välsignade, Arahanterna, Fullt Upplysta från förfluten tid hade också utmärkta och hängivna munkar som följeslagare sådana som jag har i Ananda. Och så kommer också munkar, De Välsignade, Arahanterna, Fullt Upplysta att ha i framtiden.

Duglig och klok är Ananda, munkar, för han vet den lämpliga tiden för munkar att få företräde hos Tathagatha, och tiden för nunnor, tiden för lekman och lekkvinnor, tiden för kungar och för statens ministrar, tiden för andra sekters lärare och deras efterföljare.

Ananda, munkar, har fyra ovanliga och förträffliga egenskaper. Vilka är de fyra? Om, munkar, ett sällskap av munkar skulle gå för att se Ananda skulle de glädjas över att se honom, och om han då talade till dem om Dhamma skulle de bli glada av hans samtal, och när han blev tyst skulle de bli besvikna. Så är det också när nunnor, lekmän eller lekkvinnor går för att se Ananda att de blir glada över att se honom, och om han då talar till dem om Dhamma blir de glada av hans samtal, och när han blir tyst blir de besvikna.

En världslig härskare, munkar, har fyra ovanliga och förträffliga egenskaper. Vilka är de fyra? Om, munkar, ett sällskap av ädla skulle gå för att se den världslige härskaren skulle de glädjas över att se honom, och om han då talade till dem skulle de bli glada av hans tal, och när han blev tyst skulle de bli besvikna. Så är det också när ett sällskap av brahmaner, av husägare eller av asketer går för att se en världslig härskare.

Och precis på samma sätt, munkar, har Ananda dessa fyra ovanliga och förträffliga egenskaper.

Nu är Mästaren död och också många av Anandas vänner från munkförsamlingen. Och Ananda sörjer i följande verser:

Överallt är det mörkt,
Läran är inte tydlig för mig;
Med alla välvilliga vänner borta
Tycks allt vara mörker

För den vars vän är borta
Vars lärare är borta för alltid
Finns det ingen vän som kan jämföras
Med uppmärksamhet på kroppen

De gamla är alla borta
Jag passar inte in med de nya
Och idag grubblar jag därför ensam
Som en fågel som har gått till vila.

(Theragatha 17.3 1034-1036. Översättning från pali Andrew Olendzki,
till svenska K Jönhagen)

Ananda, var din egen ö, tag tillflykt till dig själv, sök ingen yttre tillflykt, var med Dhamma som din ö, tag Dhamma som din tillflykt, sök ingen annan tillflykt

Citat från Mahaparinibbana sutta
Text: Kerstin Jönhagen