En ung man som jag träffade berättade att han inte hade några
begär alls. Det hade gått sex år sedan han känt ilska
senast. Han undrade om han nått Nibbana. Denne man hade en obalanserad
strävan. Även Buddha strävade hårt efter det han nått
Nibbana. Han mediterade. Han pratade både med devas (gudar) och
människor och med dem som hade problem. Han hade stark energi.
Ibland har vi stark strävan och ibland svag. Vi fungerar olika vid olika
tidpunkter. En bra egenskap hos en människa kan gå ner på
grund av brist på reflektion. Man behåller lättare en bra
egenskap om man reflekterar på den i meditationen. Om man inte begrundar
innebär det icke-uppkomst av upplysningsfaktorer. Om jag är stark,
kraftfull och modig blir en bra egenskap bättre. Vi kan bygga upp goda
egenskaper genom elva olika metoder.
I
Reflektera över rysligheter och bedrövelser, över hur farligt
det är att födas. Det finns fyra världar där människor
har det svårt, men en människa som kan använda sin strävan
kan gå ur dessa världar och födas i en bättre. I vår
egen värld kan en människa födas i ett bra land där
Dhamma finns. Hon kan också födas till en av de sex olika
deva-världarna, som det skrivits om i Deva-dutta sutta.
II
En lat människa uppnår aldrig Nibbana. En svag strävan kan
yttra sig på många sätt. Jag kan skylla på att det
är alldeles för tidigt. Eller att jag ätit för mycket
och inte orkar meditera. Jag får besök så idag hinner jag
inte. Idag har jag så mycket att göra så jag väntar
tills i morgon. Men "i morgon" kommer aldrig. Det blir katastrofalt för
den lata människan. Hon vill inte möta verkligheten. En människa
med stark strävan mediterar vid alla tillfällen. Om hon går
mediterar hon. När hon sitter känner hon hur kroppen fungerar.
Om man är lat ger man chans åt känslorna och blir
känslornas slav.
De visa som mediterar
och ständigt visar ihärdighet
och fast beslutsamhet,
de uppnår Nibbana, det högsta,
friheten från bojor
Dhammapada 22
III
Det är omöjligt att nå Nibbana utan att sträva. Även
Buddha strävade i sex år innan han uppnådde Nibbana. Det
finns ingen annan väg än att praktisera. Det tar bort slöhet.
IV
Munkar och nunnor har fyra behov, nämligen kläder, mat, medicin
och en plats att bo på. En munk som tar emot något av detta
måste göra det på rätt sätt och acceptera det
som ges, därför att de människor som ger är inte släkt
eller anställda. De ger med rent sinne. En munks eller nunnas liv skall
inte levas som en fars, han eller hon måste ha stark strävan.
En dag tjugo år efter Buddhas upplysning, började munkarna och
nunnorna göra lite som de ville. Buddha sade till dem att de måste
praktisera kärlek minst en minut. Gick inte det fick de inte vara munk
eller nunna. De måste äta med respekt, annars skulle det kännas
som om de svalt ett eldklot. Många munkar lämnade då munklivet
eller blev sjuka. Andra däremot praktiserade mer och bättre.
Det berättas om en munk som hette MahaMitta som bodde i en berggrotta
nära åkern till en bondgård. Han brukade gå till en
speciell familj med en mamma och hennes dotter när han tiggde mat. Mamman
respekterade honom som sin son och gav honom alltid det bästa av maten.
En dag skulle hon gå ett ärende och kunde inte vara hemma själv
för att ge dana, men gjorde i ordning ris och ost. Hon sa till dottern
att hon lagat mat. Hon sa också att hon själv ätit av det
ris som blivit bränt i risgrytan tillsammans med det extra kokvattnet
och salt. Fattigt folk brukade äta även detta som blev när
riset kokades och mamman och hennes dotter var fattiga. Munken råkade
vara i närheten och hörde samtalet. Han vände ledsen om och
beslöt att inte gå tillbaka förrän han nått Nibbana.
Han hängde ut sina munkkläder och gick inte ut. Så stark
strävan hade han. Sedan gick han tillbaka till familjen och accepterade
och tackade för maten. Dottern märkte hur lugn och avslappnad hennes
bror var och kände att det var något speciellt med honom.. När
mamman kom tillbaka och fick höra om munkens besök förstod
hon att han praktiserat bättre.
IV
Reflektera över styrkan i Buddhas lära. Där finns sju nobla
klenoder, dhana.. Den människa som äger dessa sju är
förträffliga antingen hon är munk eller lekman. De är:
1. Förtroende
-
Man kan tro på någon eller något utan orsak därför
att det varit "sanning" för generationers människor eller för
att det står i "heliga böcker". Sådant förtroende ger
inte tillfälle till att själv utforska. Men det man får genom
egen erfarenhet genom det man hört eller sett om till exempel en
människa skapar ett förtroende för denna. Moder Theresa är
en sådan människa, Dalai Lama en annan. Ett förtroende som
bygger på egna erfarenheter kan bli fel tills man inte fått en
annan uppfattning gäller det man själv kommit fram till.
2 .Etik
-
Etik, sila, är grunden i Buddhas lära tillsammans med
koncentration, samadhi, och visdom, pañña. En
lekman iakttar fem, åtta eller tio etiska levnadsregler. En munk har
227 munkregler att följa och nunnor 412.
3. Skamkänsla
-
Man måste kunna känna skam över att göra onda saker.
4. Rädsla för följder
-
Man måste ha rädsla för att få dåligt karma om
man gör onda saker.
5. Kunskap genom lärande
-
Det finns tre sätt att skaffa kunskap: a) genom att tänka, b) genom
att lyssna, c) genom meditation.
6. Generositet
-
Att utöva generositet minskar begären. Mitt jag kräver alltid
mycket, Det kräver pengar, mat, sex, berömmelse. Begären är
som sjukdomar för en andlig person och generositet hjälper oss
att minska begären.
7. Visdom
-
De personer som strävar efter, tänker på och tillägnar
sig dessa sju klenoder, både lekmän och munkar, lever lugnt och
harmoniskt.
VI
Förmana sig själv till strävan och tänka på Buddhas
sätt att praktisera genom egen strävan.
VII
Reflektera över styrkan i gemenskap och själsfrändskap. Att
meditera tillsammans ger energi. Hur andlig gemenskap ger energisk
utstrålning har vi sett på TV från muslimernas böner
i Mekka eller hört vid recitationer från tusentals deltagare i
buddhistceremonier.
VII
Reflektera över värdet och styrkan i att följa vägledning
för ett heligt liv.
IX
Vi ska sträva efter att undvika lata personer.
X
Vi ska umgås med människor som praktiserar och gör bruk av
strävan och disciplin. I zentraditionen finns tydligt exempel på
gemensam strävan. I zenklostret använder man bara kallt vatten
till att tvätta sig i, man springer samtidigt, alla städar tillsammans
och lagar mat. Alla måste göra allting. Och i meditationssalen,
zendon, råder sträng disciplin.
XI
Att stödja sig mot dessa tio metoder och praktisera dem fungerar som
en upplysningsfaktor.
|