Lyssna:
Namo tassa bhagavatho arahato sammâsambuddhassa
Vördnad för den upphöjde, den obefläckade, den av egen kraft till fullo upplyste

Vi har faktiskt glädje, det är därför vi är glada! Det finns mycket som gläder oss. Vi ser på den vackra blomman, och vi gläds. Mitt i det mörka januari- Sverige får vi chans att åka utomlands till ett soligt land, och vi gläds. Glädjen finns där hela tiden hos oss. Glädjen kan fungera på olika sätt. Den vackra blomman gav oss odelad glädje, men när blomman vissnat, kastar vi bort den, den ger inte glädje längre. Glädjens natur är förändring. Jag är glad över blomman, men blomman har försvunnit. Glädjen över den har också försvunnit när den inte finns mer. Är glädje en illusion? Vi är inte i stånd att besluta att detta eller detta ger glädje. För det behövs så stark energi. Finns det glädje? Buddha sa att allt kan orsaka lidande. Det beror på den mentala attityden hur vi reagerar. Hur kan vi bygga glädje när objekten förändras? Om vi med rätt begrundan använder vår medvetenhet, dvs hjärnan eller vår visdom, uppnår vi glädje, visdom och uppmärksamhet i förening. De är som ett samstämmigt instrument, det går inte att komma fel, för då reagerar visdomen. Och uppmärksamheten åstadkommer att glädje stiger upp och försvinner.

Vem var Buddha? Hur var Buddha? 
Itipi so bhagava araham sammasambuddho, viijacaranasampanno, sugato, lokavidu, annuttaro,
purisadamma-sarathi, satthadevamanussanam, buddho, bhagavati

Han är förvisso den upphöjde fjärran från orenhet av egen kraft fullkomligt upplyste med den högsta kunskap, ädlaste vandel och högsta visdom, en som vandrar med uppfyllelse, som har skådat och förstått de verkliga världarna, den oöverträffade som med Dhammas hjälp tyglar de obändigaste till de mest saktmodiga
gudarnas och människornas lärare Han den Upplyste, han som lyckligen fann Vägen

Buddha var ARAHAM
Den som kallas araham

• har drivit bort alla föroreningar, kilesa
• har tagit bort alla ekrar i återfödelsens hjul. De första ord Buddha lär ha yttrat efter Upplysningen var dessa:

Anekajati samsaram - sandhhavissam anibbisam,
gahakarakam gavesanto - dukkha jati punappunam,
gahakaraka-ditthosi - puna geham nakahasi,
sabbate phasuka bhagga- gahakutam visankhitam ,
visankharagatam cittam - tanha nama khayamajjhagati

Många livscykler har jag vandrat genom - jag har sökt men ej funnit
byggmästaren (skaparen av begär) - ett lidande är det att födas gång på gång
nu har jag sett dig, byggmästare - inte en gång till skall du bygga huset
alla dina taksparrar är brutna - dina taknockar förstörda.
Till förstörelsen (Nibbana) går mitt sinne - begären går nu mot sin upplösning.

• är värd gåvor och respekt

• lärt allt om Dhamma och undervisar om allt och håller inget hemligt

• är fiende till föroreningar, kilesa

Buddha var SAMMASAMBUDDHO
Prins Siddharta Goutama visste att han skulle bli kung en dag men han hade inga kunskaper om livet. "Hur kan jag då bli kung?" frågade han sig. Han lär en tjänare följa med ut i staden och där såg prinsen olika människor. Han såg rika människor, fattiga, människor med problem, sjuka, gamla och döda människor. Efter detta möte med människor for Siddharta till en flod och blev asket och praktiserade. Han analyserade tankar och känslor och såg hur de kom upp och hur de försvann. Han reflekterade vidare och såg hur hat, girighet och avundsjuka skadar en människa. Med skarp visdom gick han in i känslor och använde strävan för att gå djupare och erfara att han kunde minska hat och girighet samtidigt som känslan uppstod och försvann. Efter sex års meditation fanns inget kvar längre. Känslorna hade inte en chans längre att stanna kvar förslava honom. Han tog bort allt - han blev en Buddha. Ingen visade vägen, han hade ingen lärare. Han fann själv vägen, Dhamma, allt i naturen, lärde honom - han var sammasambuddho. Och han undervisade om medelvägen, de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen.

Stark strävan skapar självförtroende och en första riktig verklighet. Blomman är fin, men förändras. Det är omöjligt att se blommans verklighet med alla dess partiklar som förändras varje sekund. I skolan var jag med om ett biologiexperiment, där vi i ett mikroskop iakttog en bakteriekultur vi odlat några dagar innan. För blotta ögat syntes inget, men i mikroskopet kunde vi se hur det kryllade av bakterier. Vi behöver instrument för att se lite av förvandlingar, Buddha såg själv.

Buddha var VIJJA
Buddha var perfekt. Han hade den högsta etiska moral och den högsta kunskapen. Den högsta kunskapen visar sig i att:

• Buddha kom ihåg egna och såg andras födelser. Men han använde bara denna kunskap när det behövdes
• Buddha såg framtiden och kunde frammana hela universum för sitt inre
• Buddha hade djup kunskap om arahantnaturen och den upplysningsnivå en människa nått.

Den högsta visdomen visar sig i att

• Buddha hade överjordiska krafter i förening med genomträngande insikt
• Buddha ägde det gudomliga ögat
• Buddha kunde läsa andras tankar
• Buddha kunde anpassa sitt tal efter människornas olika psykiska nivå
• Buddha hade kunskap om både sina egna och andras tidigare existenser
• Buddha hade gudomliga öron
• Buddha hade stor kunskap förenad med stilla fridfullhet. Han var Upplyst.

När jag sommaren 1995 var på resa i Nepal blev jag sjuk av den dåliga luften och jag hade ingen matlust. Jag hade gått ner över tio kilo i vikt. Vi skulle gå 8 km från Katmandu till ett tempel. Efter 1 km kände jag mig så trött som om jag gått 100 km. Jag var fysiskt svag men inte psykiskt. Jag bestämde mig för att fortsätta, det var svårt, men det gick. Strävan är viktigt. Det gav bra energi att kunna komma fram till templet för att meditera. Det gav också stark glädje. Glädje - piti - är en upplysningsfaktor.

Buddha var CARANA
Begreppet "carana" har olika betydelser

• Buddha var mycket noga med det talade ordet. Han var klar och tydlig. Det fanns en mening bakom allt han yttrade. Han var medveten om vem han talade med. Även kroppsspråket var medvetet och kontrollerat. Buddha utstrålade lugn, han skrattade aldrig. I en traditionell zentext berättas dock om hur Buddha visade en blomma med ett leende på läpparna. Det fanns en mening i hur han förde sig. Han använde händerna medvetet och alla händernas rörelser hade en avsikt och betydelse, han hade ett sätt att gå som var betydelsefullt, det var Dhammapromenad. Han sov vilande på höger hand högst två timmar per dygn. Han drömde inte och även i sömnen var han medveten.
• Buddha var noga med jhananivåerna  (absorbationsnivå i meditation) och medveten om dem.
• Buddha åt måttligt men tillräckligt.
• Buddha hade en kristallklar förtroendenivå. Han var helt upplyst.
• Buddha hade förståelse för rädsla att göra onda saker. Han var också uppmärksam på om något skulle hända i framtiden. En berättelse kan ge exempel på detta.

En dag gick Buddha genom en by för han ville hjälpa en man, en bonde för han visste att denne man skulle få problem. Några tjuvar hade nämligen gömt en del av sitt stöldgods i närheten där bonden arbetade. När Buddha gick förbi bonden sa han: "Farlig orm", och gick sen vidare. Bonden hörde vad Buddha sa, men kunde inte förstå vad han menade. Så när han gick hem från sitt arbete, fick han syn på de kvarlämnade stulna sakerna och tog dem. Kungens soldater som var ute för att leta efter det stulna, fann bonden och tog med honom till slottet. Då kom han att tänka på vad han hört, "Det är en orm". Buddha förstod vad som skulle hända. Bonden skulle bli misstänkt och straffas, det var det som menades med orm, handlingen att ta det som inte var hans, spred gift - rädsla. Bonden förklarade detta för kungen, och Buddha kom också och förklarade. Buddha hade förståelse för vad onda saker kunde åstadkomma. Han hade medkänsla och han ville inte att ormens gift skulle drabba bonden.

• Buddha hade en oerhörd kunskap som han hela tiden fördjupade. Även om han var upplyst behövde han kunskap och erfarenheter om sig själv och andra människors liv och villkor. Hans forskningsarbete avtog aldrig.. En person som uppnår den första nivån, kanske tänker: "Nu har jag nått `högsta nivå´, ingen annan har nått så långt som jag. Han är nöjd och håller sig fast i sin övertygelse, han blir lärare och visar vägen. Men han kan bara förklara vad första nivån innebär, han har ingen ytterligare kunskap, han förnekar att det finns andra tillstånd. Men Buddha fortsatte att utforska för att undervisa.
• Buddha hade strävan efter energi.
• Buddha hade uppmärksamhet och förståelse. Han förstod allt om andra människor. Om jag förstår en annan människa har jag lättare för att tolerera henne. Buddhas kusin Devadattha var en elak människa som t o m försökte döda Buddha, men Buddha tolererade honom ändå. Grunden för tolerans är förståelse.

Buddha förstod världens egenskaper, önskan att säga "ja" till saker och ting, vilket leder till "tycker om" och till begär, , att man ser olikheter, vilket leder till "inte tycker om" och till hat, rädsla och ängslan som ger spänningar i kroppen och upprört sinne. Rädsla uppkommer genom brist på kärlek, det ger för lite förtroende, mörker och okunnighet

Buddha var helt fri från dessa egenskaper

• Buddha hade visdom och medkänsla. När visdomen ökar, ökar också medkänslan. Buddha kunde och ville hjälpa andra människor.

Buddha var SUGATO
"Su" betyder väl och "gato" går. "En som vandrar med uppfyllelse". Vägen Buddha vandrar är bra, ofarlig och oklanderlig. När Buddha praktiserade själv var han inte till besvär för andra människor. Efter sin upplysning undervisade Buddha om Medelvägen, de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen, karma och dess samband med återfödelseläran. Det finns ett starkt logiskt sammanhang mellan de olika delarna i undervisningen. Om t ex karmaläran förnekas fungerar inte läran om återfödelse. Vägen är klar. Det kanske kan liknas vid att åka bil till Göteborg. Först åker man E4 sen byter man till annan skylt. Det är tydligt och ett bra samband mellan vägarna. Det går inte att ta bort synpunkten på något av begreppen dukkha, anicca, anatta, lidande, förgänglighet, icke-jag. Den som praktiserar måste tänka på att inte göra något som skadar eller drabbar andra, han eller hon måste vara oklanderlig. Man skall inte heller framhäva sin egen väg. En person som kommer till Buddha visas vägen.

Buddha var LOKAVIDU
Loka= världen, vidu= har kunskap. Buddha tränger genom både världsligt och andligt liv. Han visste allt om det mänskliga livet, och han kände till den materiella världens tomhet. I den materiella världen ger vi värde åt saker, t ex en hundralapp representerar något vi kan köpa för värdet av 100 kronor. Vi ser inte tomheten bakom för det är inte klart för oss. Buddha ser. Han ser hur de sex sinnesgrunderna fungerar och också den andliga naturen. Buddha har sett andra världar utanför jorden. Loka, världen omfattar tre sfärer eller existensplan som innefattar hela universum. Se uppställning på sidan om Världen- Loka

Buddha utvecklade inte någon kosmisk teori, han såg och kände till detta universum med alla dess solar och världssystem som inte går att räkna, det är oändligt. Buddha hade heller inget intresse i att forska efter universums gränser, för det finns ingen mening i att göra det, det är stort och omöjligt, för det finns ingen början och inget slut. Det var en gång en munk som berättade för Buddha att han blev munk för att hitta slutet på universum. Men han hade inte hittat något slut. "Ska jag bli lekman igen?" undrade munken. "Jag har inte lovat att visa universum", svarade Buddha. Buddha uppmanade honom att forska själv för att finna att världen, universum inte ligger långt borta, det sträcker sig lika långt som kroppen räcker. Och munken mediterade och förstod de fyra elementen och nådde Nibbana. Och när Buddha frågade honom hur det var, svarade han att han inte hade någon önskan längre, "jag har hittat sanningen i denna kropp".

Buddha var ANNUTTARO
Detta paliord betyder "oöverträffad"

Buddha var PURISADAMMA-SARATHI
Betydelsen är "som med Dhammas hjälp tyglar de obändigaste till de mest saktmodiga". Det finns människor som är så själviska så de inte bryr sig om andra, men även sådana personer kan så småningom förstå. Buddha var en speciell person som aldrig brukade sin makt för att tvinga andra. Han var också skicklig att förklara Dhamma för människor på deras egen nivå.

Det berättas om hur Buddha talade till Angulimalo, som samlade 1000 lillfingrar. Angulimalo hette egentligen Ahimsaka (=icke-våld). När föräldrarna tyckte att det var dags att sätta pojken i skola, kom han till det stora utbildningscentret i Taksila, dit kungar och andra stormän sände sina barn. Ahimsa lyckades väl i skolan, så väl så att hans kamrater blev avundsjuka och försökte hitta fel hos honom. Ahimsa hade också en bra relation till sin lärare. Till slut när utbildningen nästan var slut beslöt kamraterna att göra något. De gick till lärare och sa att Ahimsa var en falsk elev som hade onda baktankar. "Han köper presenter till din fru", sa de. Men läraren trodde inte på dem. Efter ett par dagar gick en ny grupp kamrater till läraren och upprepade anklagelserna. Läraren blev nu fundersam, men trodde ändå inte på dem. När dagen var inne för Ahimsa att sluta gick en tredje grupp till läraren med samma budskap.. Nu trodde läraren på Ahimsas kamrater, men han väntade med att straffa tills terminens slut. Då kom Ahimsa för att tacka sin lärare. "nu kan jag få ett bra liv på grund av min utbildning", sa han. "Kan jag göra något för dig, vi elever gör vad du vill?" "Ja, det är en sak jag behöver", sa läraren. "Jag behöver 1000 lillfingrar". Lärarens tanke var att Ahimsa skulle döda och få sitt straff på det sättet. Men Ahimsa förstod inte avsikten. Han gick ut och skaffade ett skarpslipat svärd och började leta efter fingrar. Han väntade i skogen, högg ner folk och tog deras fingrar. Det var då han fick öknamnet Angalimalo (Fingerhalsband). Men efter några dagar började fingrarna ruttna. När kungen hörde talas om Ahimsa, blev han arg och skickade ut soldater, men Ahimsa som var en god bågskytt dödade dem. Till slut skickades en stor armé ut. Ahimsas mamma som älskade sin son ville hjälpa och skydda honom. Vid denna tid hade Ahimsa samlat 999 fingrar och nu var hans mamma på väg. Buddha visste att Ahimsa tänkte döda sin mamma, och därför gick Buddha för att prata med honom . "Aha, ett fint finger", tänkte Ahimsa och gick mot Buddha. Han försökte hinna ifatt Buddha som emellertid använde sin övernaturliga kraft att gå fort. "Vänta!" sa Ahimsa . "Jag väntar ju", sa Buddha, men Ahimsa lyckades inte nå honom. "Du springer från mig", klagade han . Så höll de på ett tag. Till slut förstod Ahimsa att det fanns en annan mening bakom det som hände. Och då gav Buddha honom en kort undervisning och Ahimsa förstod att han gjort fel och fattade ett beslut att inte göra dessa onda gärningar mer. Buddha gav honom råd och han blev lugn. Han fick munkkläder och praktiserade som munk. Men han fick det svårt för människor litade inte på honom.

Även sådana farliga människor som Ahimsa/ Angulimalo blev mjuka inför Buddha, för Buddha förklarade Dhamma på dessa människors egen nivå. Det är en bra meditationsmetod att tänka på hur farligt starka kan bli mjuka. Ahimsa / Angulimalo blev munk, bröt sina bojor och nådde Nibbana.

Buddha var SATTHADEVAMANUSSÂNAM
Det betyder "gudars och människors lärare". Gudarna , deva, är inte skapande gudar. Genom ord, rörelser och tankar skapar levande varelser sina föregående, sin nuvarande och sina framtida existenser. De som minskat sina begär kan födas som gudar. Men även gudar måste födas igen för de har kvar karma. De behöver hjälp av Buddha att nå Nibbana. I Mangala Sutta (välsignelse) finns 36 "välsignelser" för att få ett fint liv. Deva hade diskuterat mangala men haft svårt att lösa problemet. De gick då till Buddha i Jetaskogen mitt i natten som de brukade göra. Deras kroppar är lysande och de lyste upp hela området. De satte sig på båda sidor om Buddha, som gav dem vägen till mangala. Buddha visar också människor vägen till ett bra liv, också ett andligt liv och till Nibbana.

Buddhan var BUDDHO
Buddha var allvetande, extraordinär, en som väcker de människor som sover, de som inte vet hur livet är och som behöver Dhammakunskap. Dessa sovande förstår inte verkligheten. De tror att det som finns på jorden bereder tillfredsställelse, sukkha, de ger kroppen allt den behöver och tror inte på återfödelse och därför gäller det att tillfredsställa alla sina sinnen. De tror att världen är oförgänglig, nicca, och att människan har en evig själ, ett jag, attma. De tror att det som de ger till kroppen leder till att själen håller sig frisk. De människor som resonerar så är antingen av den andliga åsikten att själen återförenas med något "högsta" eller har de en materialistisk tolkning av världen. De sover och är okunniga.

Den som blir väckt av Buddha och som försöker förstå hans lära inser att alla materiella saker, även tankar och känslor, kommer upp och försvinner, anicca. De vet också att allt kan förorsaka lidande, dukkha och att det inte finns något beständigt, som kan kallas själ eller jag, anatta.

Buddha förstår, han har kärlek, tålamod, visdom och medlidande och han har tagit bort alla begär. Den som har förståelse, och visdom, som är förståelse för vem jag är, kan praktisera allomfattande kärlek, metta, och medkänsla. Det minskar begär och själviskhet. Buddha har helt tagit bort själviskhet.

Buddha väcker oss genom sina goda egenskaper och extraordinära kunnighet grundad på samsara (återfödelse) - erfarenheter.

Buddha var BHAGAVA
Det innebär att han var den som lyckligen fann vägen.

När man reflekterar över Buddha och Budddhaegenskaperna skapar man stark glädje och kan nå Nibbana.Att meditera över Buddha, buddhanussati, är ett sätt att få känna stark glädje. Glädje förenad med riktig förståelse förändras inte. Att praktisera buddhanussati och tänka på Buddhas egenskaper skapar förtroende och minskar begären.

Vi kan uppnå Nibbana.