När jag gått runt på olika platser har jag sett så många fina saker. Jag har sett julkort som spelar när man viker upp kortet, jag ser begärliga saker som jag gärna skulle vilja ha, en egen dator kanske, i databutiken. I tv-butiken lockas jag att vilja köpa en ny tv. Lukten från pizzabageriet gör att jag längtar efter en pizza. Känslorna inför alla dessa varor tillhör en annan kategori av känslor.

Ibland infinner sig mera neutrala känslor, som när jag åker tåg. Jag sitter lugnt på pendeln och tänker bara: "Jag åker nu".

Situationerna i sig är inte viktiga, inte när mannen blir arg, när jag ser fina saker eller när jag åker tåg. Det är känslorna inför dessa situationer som är viktiga.

Buddha lär oss att det finns tre olika grundläggande känslor:

1. behagliga
2. obehagliga
3. likgiltiga

I affärerna upplever vi varorna med våra sex sinnen och med behagliga känslor.

Den arga mannens ilska upplever vi med obehaglig känsla .

På tåget har de sex sinnena inte så stor chans och känslorna blir likgiltiga.

Dessa tre känslor, behagliga, obehagliga och likgiltiga fungerar på olika sätt.

1. Medan jag upplever en normal vardaglig känsla av behag måste jag försöka förstå att jag upplever en behaglig känsla.
2. Medan jag upplever en normal vardaglig känsla av obehag måste jag försöka förstå att jag upplever en obehaglig känsla.
3. Medan jag upplever en normal vardaglig känsla av likgiltighet jag försöka förstå att jag upplever en likgiltig känsla.

För att förstå detta behövs mycket medvetenhet genom meditation

• Medan jag upplever en världslig känsla av behag måste jag försöka förstå att jag upplever en behaglig känsla.
• Medan jag upplever en världslig känsla av obehag måste jag försöka förstå att jag upplever en obehaglig känsla.
• Medan jag upplever en världslig känsla av likgiltighet måste jag försöka förstå att jag upplever en likgiltig känsla.

För att förstå detta behövs mycket medvetenhet genom meditation

• Medan jag upplever en andlig känsla av behag måste jag försöka förstå att jag upplever en behaglig känsla.
• Medan jag upplever en andlig känsla av obehag måste jag försöka förstå att jag upplever en obehaglig känsla.
• Medan jag upplever en andlig känsla av likgiltighet måste jag försöka förstå att jag upplever en likgiltig känsla.

För att förstå detta behövs mycket medvetenhet genom meditation

Om jag uppnått bra koncentration och förstått känslorna, vill jag inte fortsätta att reagera med sådana känslor.

När vi använder våra sinnen finns begreppen behagligt, obehagligt eller likgiltigt med hela tiden.

Buddha talar om sex sinnesgrunder. Det är: öga, öra, , näsa, , tunga, kropp, sinne . Ett sinne som till exempel ögat fungerar så att vi ser olika objekt. Det måste finnas både objekt och öga. Ögat självt kan inte se. Men ögat ser inte allt, det måste också kopplas med medvetenhet. Så uppstår känslointrycken och ur dem uppstår känslorna och mental utvidgning.

Med stark medvetenhet är det lättare att förstå det behagliga, det obehagliga eller det likgiltiga.

Alla känslor kan komma upp i vår meditation. Jag pratade en gång med en meditatör. Han berättade att han inte hade någon lärare, utan själv lärt sig att känna tankar och allt som kommer till sinnet. Detta ansåg han vara meditation. Men en sådan meditationsteknik leder inte vidare. Man måste gå inåt och rikta koncentration på olika nivåer. Normalt är koncentrationsförmågan trög och förståelsen långsam, men kan dock fungera på olika sätt vid olika tillfällen. Men när man förstår känslorna då förstår jag att jag också kan gå ut ur känslan.

Dagligen möter vi tusentals, ja miljarder känslotillstånd. Buddha har visat vägen till förståelse. Han frågade en gång en munk:
- Vilken känsla har du just nu?
- En behaglig.
- Hur känns det?
- Fint.
Buddha fortsatte fråga:
- Nu då, hur känns den här känslan?
- Den har försvunnit.

Finns verkligen "Jaget" som känner så?

Buddha frågade senare samme munk:
- Hur känns det?
- Det känns obehagligt och det är ett stort lidande.

En stund senare:
- Känns det fortfarande svårt?
- Nej det har mildrats nu.

Efter ett tag frågade Buddha munken:
- Har du haft obehagliga tankar?
- Nej.

Vem kände så? Det går inte att hitta något "Jag"

De likgiltiga känslorna är svårare att första för de flesta har antingen behagliga eller obehagliga känslor. Men något permanent sinnestillstånd finns inte. Och frågan är: "Vem kände?" Det finns inget permanent och det finns inget "Jag". Allt är bara känslor. Till sin natur är de tillfälliga. De kommer upp och de försvinner. Men de är ändå svåra att släppa oavsett om de är behagliga, obehagliga eller likgiltiga. Det beror på okunnighet. Därför måste vi noggrant analysera känslorna

Det krävs förståelse, stark strävan och koncentration i att praktisera för att nå dit. Man måste fundera över uppkomst och upplösning. Då blir det lättare att förstå "Inget Jag".

En människa med bra karma förstår att världsliga ting inte gagnar hennes utveckling och att det är bättre att minska orsakerna till känslorna. Bra karma vill inte umgås med glädje, sorg eller likgiltighet. En behaglig andlig känsla bygger inte på sensuella begär. Vi ska avstå från dem, skapa förståelse och inte bygga på vår karma med dem. Om vi fortsätter ökar karman för många återfödslar.

Om vi förstår våra känslor är vi medvetna om att "nu har jag denna känsla, nu uppstår denna känsla "osv. Den förståelsen får vi genom vaksamhet och medvetenhet och vi skaffar oss inte mer karma.

vedana -nirodh a, tanha -nirodho     känslornas upphörande utplånar begären

tanha -nirodha , upadana-nirodho    begärens upphörande utplånar fastklamrande

upadana-nirodha , bhava-nirodho    fastklamrandets upphörande utplånar tillblivelseprocessen

bhava-nirodha, jati-nirodho             tillblivelseprocessen upphörande utplånar återfödelsen

Vi kan få en intellektuell förståelse men bara genom att praktisera får vi ren förståelse - upplysning - Nibbana.

Enbart kunskap räcker inte. Vi måste använda kunskap som vi fått genom information i meditation. Svaren måste komma inifrån från vår egen erfarenhet. Vi kan få svaren i samma sekund som vi ställer frågan.

Det är en metod att släppa girighet och hat. Men förståelsen måste komma inifrån, det är därför vi mediterar. Och det kräver forskning och arbete. Då förstår vi anicca , anatta och dukkha. Förgänglighet, icke-jag och lidandet.