När officeren kom hem till USA blev han hyllad som hjälte. Men efter en tid började han må dåligt. Han kunde inte sova om nätterna och han började inbilla sig att vietnameser och de amerikaner som kämpade mot vietnamkriget var ute för att mörda honom. Han drömde mardrömmar på nätterna när han väl lyckats somna, och även på dagarna led han av stor ångest och rädsla för att bli mördad.

En dag föreslog en god vän honom att resa till Plum Village i Frankrike. Där skulle han kunna få hjälp, menade vännen. Plum Village är ett retreatcentrum som grundats av den kände vietnamesiske buddhistmunken Thich Nhat Hanh. Officeren åkte dit och Nhat Hanh tog emot honom och visade honom vänligt runt och han fick själv välja var han ville bo inom området, och han valde en plats. Runt och över denna plats byggde han en mur av playwood för att kunna höra om någon närmade sig. Han byggde ett skydd mot anfall från dem som han trodde var hans fiender. Så skräckslagen var han. Inom denna mur ordnade han sin meditationsplats.

Månaderna gick och under hela tiden undervisade Nhat Hanh honom med den största vänlighet och kärlek trots amerikanens hat och skräck för vienameser.

Så småningom när han praktiserat meditation länge, lossnade hans psykiska låsningar och en dag kunde han glädjegråtande berätta att han blivit frisk och fri.

Även i vårt vardagliga liv kan det uppstå problem i samvaron mellan människor. Problemen kanske inte blir så djupa som i berättelsen om den amerikanske officeren, men kan ändå förstöra mycket mellan människor. Tänk bara hur det kan vara för två människor som kanske levt ensamma länge på varsitt håll men som bestämt sig för att leva tillsammans. Kanske redan första dagen uppstår problem: "Klockan är sju, och du har inte vaknat än!" Och så fortsätter det dag efter dag tills tålamodet brister: "Ska det vara så svårt att vakna klockan sju?" I ilsken ton. Det blir skrik och oväsen och de skiljs kanske redan efter en vecka.

Hur skulle de ha löst problemet? Att anklaga varandra är bara en form av egots krav på utrymme. De två hade kanske kommit bättre överens med tålamod mot varandra och om de accepterat varandras olikheter.

Vi måste förstå att människor befinner sig på olika nivåer. Våra medmänskliga problem bottnar i att vi inte ger kärleken tillräckligt utrymme. Kärlek minskar vårt hat, vår girighet, våra negativiteter och vårt behov att hävda vårt ego. Vi bör sträva efter att utveckla goda egenskaper. Vi ska praktisera allomfattande kärlek, uppskattande glädje och tålamod. Vi ska öka vår medkänsla och vårt medlidande. När vi utvecklar dessa egenskaper skapar vi ett bättre liv både för oss själva och våra medmänniskor.

Alla problem beror på våra egoistiska tankar. För att bli fria är det viktigt att veta hur vår egoism byggs upp. Egoismen skapar mer och mer girighet = begär, paliordet tanha. Begären uppmuntrar och vidmakthåller egoismen, egot, och gör det allt starkare. På så sätt får vi också fler och fler illusioner. Därför måste vi vakta på våra begär innan de växer sig för starka. Om vi är medvetna om dem, bryts deras makt. Detta gör vi i vipassanameditation, insiktsmeditation. I meditationen är vi medvetna om kroppen, känslor, sinnet och tankar. I meditationen känner vi igen både negativiteter och positiviteter och när vi kan avstå från dem, upphör vi att vara slavar under dem och vi blir friska och fria.