| När jag nyss kommit till Sverige åkte jag buss en dag. Vid en
hållplats såg jag en kvinna med barnvagn. En man på bussen
hjälpte henne upp med barnvagnen. "Tack", sa hon, och han svarade "Tack
själv". Senare märkte jag samma sak hur människor tog hand
om varandra, eller hundar och katter. Efter några veckor i mitt nya
land berättade besökare för mig att det här var svenskarnas
levnadssätt. Man tjänar mycket pengar, men betalar också
mycket i skatt som går tillbaka till de som behöver. Det tycker
jag är en bra metod, det är Buddhas lära om givmildhet. Mannen
som hjälpte kvinnan med barnvagnen och de som hjälper sina husdjur
eller de som hjälper andra direkt eller indirekt genom skatt, de offrar
energi. Givmildhet är en egenskap som alla levande varelser har, även
djur. I de "tio perfektionerna", ingår givmildhet, rami, etik, och
andlig utveckling, Dessa kvalitéer utvecklades och mognade hos Bodhisatta,
som i palitexterna endast används om prins Siddhartas före hans
upplysning och i hans tidigare existenser. I Jatakasagorna (sagor om tidigare
födslar) berättas om Boddhisattas sätt att praktisera dessa
egenskaper. Sagorna har stoff från gamla indiska sagor och har djup
symbolisk innebörd, som kan vara svår att förstå speciellt
för en västerlänning.
En saga handlar om kung Vesanthara. Han var en kung som praktiserade boddisattaegenskaper. Han gav till fattigt folk och var ett bra exempel för rika människor. Efter några år i slottet lämnade han slottet med fru och två barn i sju-och åttaårsåldern för att bli asket. En dag när hans hustru var i skogen för att plocka frukt, kom en man till Vesanthara och klagade: "Jag har ingen som följer mig och som kan hjälpa mig, jag vill ha dina barn" Vesantha förstod att mannen innerligt önskade barn och han gav barnen till denne man. I en liten ceremoni gav han ansvaret för barnen till mannen, som gick iväg med barnen. Vesantha kunde offra sina barn för att han hade lätt för att släppa och visste att det var värdefullt att praktisera givmildhet. Denna saga är mycket populär i Thailand. Jag åkte en gång till ett stort kloster i Thailand tillsammans med en amerikansk munk. I Thailand går munkarna varje dag en runda för att tigga mat, pindapâto. Vi behövde bara gå en kort promenad innan vi mötte en kvinna med en tvåårig son. Hon gjorde offertecknet och sedan fick den amerikanske munken mat av pojken. Han visste precis hur han skulle göra. Sen var det min tur och pojken gav mig mat. och han var så glad. Vi fortsatte vår runda och fick massor med mat. Vi fick så mycket att det räckte till andra munkar och till skolpojkarna som bodde i templet. Jag förstod efter tiggarrundan hur viktigt givmildhet är för människorna i Thailand och förstod att de lyssnat till sagan om kung Vesantha. Det finns tre sätt att ge,
I sagorna gav Boddhisatta organ till andra och han gav också sitt liv som energi. En annan Jatakasaga berättar om att Boddhisatta en gång som asket gick i skogen med sina lärjungar. Han såg då en hungrig tigerhona med tre ungar. Boddhisatta greps av medkänsla och han tänkte att om inte tigerhonan fick mat skulle både hon oh ungarna dö. Han tänkte: "Min kropp förändras hela tiden, den är inte värd att bevaras. Om jag ger min kropp till tigern är det bra för dem alla". Och han gav sitt liv till tigern, som åt upp honom. I en annan version är Boddhisatta en prins som var ute i skogen med sina två äldre bröder. De fick syn på en hungrig tigerhona med fem ungar. Den lille prinsen frågade och undrade om de svältande tigrarna. Han tänkte: "Min kropp förändras hela tiden, den är inte värd att bevaras. Om jag ger min kropp till tigern är det bra för dem alla". Han fick iväg sina bröder och erbjöd sitt liv till tigerhonan, men hon kände medkänsla med barnet och dödade honom inte. Då gick prinsen till ett träd, högg av en gren och tillverkade en kniv. Sedan skar han av sitt huvud och gav till tigern som åt upp det. När fadern så småningom hittade resterna efter sin yngste son samlade han ihop benen och kläderna och byggde en pagoda för dessa rester. När Boddhisatta gör dessa offer som är över det normala, gör han det utan urskiljning till de som behöver och där energin han offrar kan användas på rätt sätt. Det är också oväsentligt om han gör det som en asket eller en prins. Varför är det så viktigt att praktisera givmildhet och generositet? Det ger oss energi till att minska vår själviskhet. Vi måste kunna släppa, det minskar våra begär som skapas av vår okunnighet. När vi minskar begären kan vi släppa materiella saker. Ge med öppen hand! Ger du med öppen hand är det lättare att släppa.
Ge utan att önska något tillbaka Givmildhet finns hos alla levande varelser på var och ens egna nivå även där okunnigheten är större än visdomen. Själviskhet leder till rädsla, behov av att skydda sig. När i stället själviskheten minskar, ökar glädjen Det är bra att dela sin måltid. Praktisera genom att begrunda givmildhet. Det ger mindre girighet. Det ger glädje att dela med sig. Kloka människor uppskattar generositet. När girigheten minskar ökar glädjen och det är lätt att släppa. När vi praktiserar ger det resultat här och nu, det skapar tillfredsställelse och påverkar karma och Nibbana kan nås.
|
