Kap 14

Vipassanameditation är ett mentalt balansstycke. Du ska utveckla två olika egenskaper hos sinnet, medvetenhet och koncentration. Under idealiska förhållanden arbetar de två tillsammans som ett team. De drar i rad efter varandra så att säga. Därför är det viktigt att utveckla dem sida vid sida och på ett balanserat sätt. Om en av faktorerna stärks på bekostnad av den andra går sinnesjämvikten förlorad och gör det omöjligt att meditera.

Koncentration och medvetenhet är helt klart olika tillämpningar. Var och en av dem har sin uppgift i meditationen och förhållandet emellan dem är avgränsat och bräckligt. Koncentration innebär ett enda objekt för sinnet. Det betyder att tvinga sinnet att hålla kvar vid ett statiskt objekt. Lägg märke till ordet ”tvinga”. Koncentration är rätt mycket ett slags tvångsaktivitet. Den kan utvecklas genom tvång, genom ren, outtröttlig viljekraft. Och när den väl utvecklats har den kvar en lätt touche av tvång. Medvetenhet är å andra sidan en utsökt funktion som leder till förfinad känslighet. Dessa två är partners i meditationsarbetet. Medvetenhet är den känsliga, som lägger märke till saker. Koncentration står för kraften, som håller uppmärksamheten fast vid en sak. Under ideala förhållanden finns medvetenhet med i detta. Medvetenhet väljer objekt för uppmärksamheten och lägger märke till när den har kommit på avvägar. Koncentration gör det verkliga arbetet med att stadigt hålla fast uppmärksamheten på det valda objektet. Om någon av dessa partner är svag, kommer din meditation på avvägar.

Koncentration kan definieras som den förmåga hos sinnet som fokuserar hela uppmärksamheten på ett enda objekt utan avbrott. Det måste betonas att verklig koncentration är gynnsamt för sinnet. Det betyder att det är fritt från begär, ilska och vanföreställning. Det finns ogynnsam koncentration också och den leder inte till befrielse. Du kan befinna dig i ett koncentrerat tillstånd av lust. Men det ger dig inget. Oavbruten fokus på något som du hatar hjälper dig inte alls. Snarare tvärtom, sådan ogynnsam koncentration är tämligen kortlivad även om du uppnår den, speciellt när den används för att skada andra. Verklig koncentration är i sig själv fri från sådana föroreningar. Det är ett tillstånd när sinnet samlar ihop sig och alltså får styrka och intensitet. Vi skulle kunna använda jämförelsen med en lins. Parallella vågor av ljus från solen som träffar ett papper åstadkommer inte mer än att värma ytan. Men om samma mängd ljus fokuseras genom en lins träffar det en enda punkt och papperet tar eld. Koncentration är som linsen. Den framkallar den brinnande intensiteten som är nödvändig för att se djupare in i sinnet. Medvetenhet väljer objektet som linsen skall fokusera på och betraktar genom linsen det som finns där.

Koncentration skall betraktas som ett verktyg. Precis som vilket verktyg som helst kan den användas till bra eller dåliga saker. En välslipad kniv kan användas för att skapa ett vackert snideri eller för att skada någon. Koncentration fungerar på samma sätt. Rätt använd kan den hjälpa dig mot befrielse. Men den kan också användas i egots tjänst. Den kan arbeta för prestationer och tävlan. Du kan använda koncentration för att dominera andra. Du kan använda den för att bli egoistisk. Det verkliga problemet är att endast koncentration inte kan ge dig perspektiv på dig själv. Den genomskådar inte de väsentliga problemen i egoism och lidandets natur. Den kan användas för att gräva djupt i psykiska tillstånd. Men även då kan man inte förstå egoismens krafter. Bara medvetenhet kan göra det. Om du inte har medvetenhet för att betrakta genom linsen och se det som avslöjas, blir det meningslöst. Endast medvetenhet förstår. Endast medvetenhet medför vishet. Koncentration har också andra begränsningar.

Djup koncentration kan bara finnas under speciella omständigheter. Buddhister gör sig mycken möda med att bygga meditationshallar och kloster. Deras huvudsakliga mål är att skapa en fysisk miljö fri från störningar för att kunna bli skickliga i koncentration. Inga oljud, inga avbrott.
Men det är lika viktigt att skapa en störningsfri mental miljö. Utvecklingen av koncentration blockeras kanske av de speciella mentala tillstånd som vi kallar ”de fem hindren”. De är begär efter sinnlig njutning, motvilja, mental slöhet, oro och tvivel. Dessa tillstånd har behandlats mer utförligt i kapitel 12.

Ett kloster är en kontrollerad miljö där sådana mentala störningar hålls på ett minimum. Inga från det motsatt könet tillåts att bo där. Därför finns där färre tillfällen för begär. Inga ägodelar är tillåtna. Därför finns det inget bråk om tillhörigheter och färre risker för girighet och avundsjuka. Ett annat problem med koncentration kanske man också borde notera. I verkligt djup koncentration blir du så absorberad av objektet för koncentrationen att du glömmer allt obetydligt. Som till exempel kroppen, vem du är och allt runt dig. Och också här är klostret bekvämt. Det är skönt att veta att där finns någon som tar hand om dig och vakar över världsliga saker som mat och fysisk säkerhet. Utan sådan hjälp tvekar man att gå ner i så djup koncentration som man skulle kunna.

Uppmärksamhet har å andra sidan inte alla dessa nackdelar. Uppmärksamhet är inte beroende av några speciella omständigheter. Den är ren notering. Den är alltså fri att lägga märke till allt som kommer upp - lust, motvilja eller oljud. Uppmärksamhet är inte begränsad av några villkor. Den finns i viss mån i varje ögonblick, i varje situation som uppstår. Uppmärksamhet har inte heller ett fast objekt att koncentrera sig på. Den lägger märke till förändringar. Den har alltså en obegränsad mängd objekt. Uppmärksamhet betraktar bara det som passerar genom sinnet utan att analysera. Man noterar störningar och avbrott med samma uppmärksamhet som man noterar formella meditationsobjekt. I ett tillstånd av ren medvetenhet flyter din uppmärksamhet med i alla förändringar som äger rum i sinnet. ”Ändring, ändring, ändring. Nu det här, nu det här och nu det här”.

Du kan inte utveckla medvetenhet genom tvång. Att bita ihop tänderna av viljekraft är inte bra. Snarare tvärtom, det hindrar framsteg. Medvetenhet kan inte utvecklas genom kamp. Den växer genom insikt, genom att släppa taget, genom att bara slå sig ner i detta ögonblick och lugnt vara med i det som upplevs. Det innebär inte att medvetenhet uppstår av sig själv. Långt ifrån. Det behövs energi. Det behövs kraft. Men denna kraft skiljer sig från tvång. Medvetenhet utvecklas genom en mild, otvungen kraft. Meditatören utvecklar medvetenhet genom att på ett mjukt sätt ständigt påminna sig om att vara uppmärksam på allt som händer just nu. Hemligheten är uthållighet och ett lätt anslag. Medvetenhet utvecklas genom att varsamt, varsamt, varsamt ständigt dra sig tillbaka till ett tillstånd av uppmärksamhet.

Men medvetenhet kan inte användas i själviskt syfte. Den är en icke-egoistisk vakenhet. Det finns inget ”jag” i ett rent medvetet tillstånd. Så det finns inget själv att bli själviskt. Å andra sidan är det medvetenhet som ger dig det verkliga perspektivet på dig själv. Den låter dig ta det mycket svåra mentala steget bort från dina egna begär och din motvilja så att du sedan kan se och säga: ”Aha, så det är så som jag verkligen är”.

I ett medvetet tillstånd kan du se dig själv exakt som du är. Du kan se ditt eget själviska uppförande. Du kan se ditt eget lidande. Och du kan se hur du skapar detta lidande. Du kan se hur du skadar andra. Du tränger rätt igenom de lager av lögner som du normalt bygger upp kring dig själv och du ser vad som verkligen finns där. Medvetenhet leder till visdom.

Medvetenhet innebär inte att uppnå något. Det är bara betraktande. Därför är inte begär och motvilja inblandat. Tävling och kamp för prestation har ingen plats i denna process. Medvetenhet strävar inte efter något. Det ser bara det som redan finns.

Medvetenhet är mer omfattande än koncentration. Den är allomfattande. Koncentration är avgränsad. Den inriktar sig på ett enda objekt och bortser från allt annat. Medvetenhet är fullständig. Den befinner sig utanför centrum för uppmärksamheten och betraktar med ett brett synsätt, snabb att lägga märke till varje förändring som sker. Om du har koncentrerat sinnet på en sten, ser koncentration enbart stenen. Medvetenhet drar sig undan denna process, uppmärksam på stenen, uppmärksam på koncentrationen som fokuserar på stenen, uppmärksam på intensiteten i denna koncentration och ständigt uppmärksam på växlingen av uppmärksamhet när koncentrationen störs. Det är medvetenhet som lägger märke till störningen som inträffat och det är medvetenhet som återför uppmärksamheten till stenen. Medvetenhet är svårare att utveckla än koncentration eftersom den når djupare. Koncentration fokuserar bara på sinnet nästan som en laserstråle. Den har kraft att bränna väg djupt in i sinnet och lysa upp vad som finns där. Men koncentration förstår inte vad den ser. Medvetenhet kan undersöka mekaniken hos själviskhet och förstå vad den ser. Medvetenhet kan tränga igenom lidandets gåta och processen av obehag. Medvetenhet kan göra dig fri.

Men det finns en annan motsägelse. Medvetenhet reagerar inte på det som den ser. Medvetenhet bara ser och förstår. Medvetenhet är kontentan av uthållighet. Därför måste allt du ser helt enkelt accepteras, bekräftas och betraktas objektivt. Det är inte lätt men nödvändigt. Vi är okunniga. Vi är själviska och giriga och skrytsamma. Vi har begär och vi ljuger. Så är det. Medvetenhet innebär att se dessa saker och bli fördragsamma mot oss själva och acceptera oss som vi är. Det strider mot naturen. Vi vill inte acceptera. Vi vill förneka. Eller förändra eller försvara. Men att acceptera är grunden i medvetenheten. Om vi vill växa i medvetenhet måste vi acceptera det som medvetenheten hittar. Det kan vara leda, irritation eller rädsla. Det kan vara svaghet, otillräcklighet eller brister. Vad det än är, så är det så vi är. Det är det som är verkligheten.

Medvetenhet accepterar helt enkelt vad som finns där. Om du vill växa i medvetenhet är tålmodigt accepterande den enda vägen. Medvetenhet växer bara på ett sätt, genom ständig träning i medvetenhet, genom att helt enkelt försöka vara medveten, och det betyder att vara uthållig. Processen kan inte tvingas eller jäktas fram. Den utvecklas i sin egen takt.

Koncentration och medvetenhet går hand i hand i meditationsarbetet. Medvetenhet styr kraften hos koncentrationen. Medvetenhet är procedurens chef. Koncentration ger kraften genom vilken medvetenhet kan tränga in på sinnets djupaste plan. Detta samarbete resulterar i insikt och förståelse. De måste utvecklas tillsammans i balans. Bara lite mer betoning ges åt medvetenhet eftersom den är meditationens medelpunkt Koncentrationens djupaste nivåer behövs egentligen inte för att ge befrielse. Ändå är balansen oumbärlig. Alltför mycket uppmärksamhet utan lugn för balansens skull kommer att resultera i ett oregerligt överkänsligt tillstånd som liknar missbruk av LSD. Alltför mycket koncentration utan uppmärksamhet för balansens skull kommer att resultera i ”stenbuddhasyndrom”. Meditatören blir så lugna så han eller hon sitter där som ett klippblock. Båda dessa tillstånd skall undvikas.

De första stegen i mental utvecklig är vanskliga. Allt för mycket betoning på medvetenhet i början kommer faktiskt att fördröja utveckling av koncentration. När du börjat med meditation kommer du genast att lägga märke till hur otroligt aktivt sinnet faktiskt är. Theravadatraditionen kallar det för apsinne. Den tibetanska traditionen liknar det vid tankens vattenfall. Om du betonar medvetenhet i detta skede kommer det att finnas så mycket att bli medveten om så det blir omöjligt med koncentration. Men tappa inte modet! Detta händer alla. Och det finns en enkel lösning. Lägg din största kraft på ett enda objekt i början. Håll bara uppmärksamheten fri från att vandra iväg oupphörligt. Håll ut. Fullständig handledning för hur man gör finns i kapitel 7 och 8. Några månader och du har utvecklat koncentrationsförmågan. Då kan du börja förse medvetenheten med energi. Men gå inte så långt i koncentration att du blir omtöcknad.

Medvetenhet är ändå den viktigaste av dessa två. Den skall byggas upp så snart som du kan göra det på ett bra sätt. Medvetenhet ger den nödvändiga grunden för utvecklingen av djupare koncentration som kommer sedan. De flesta misstag i denna balans kommer att rätta till sig av sig själva med tiden. Rätt koncentration utvecklas naturligt som följd av stark medvetenhet. Ju mer du utvecklar uppmärksamheten desto snabbare lägger du märke till förströddhet och kan dra dig ur den och återgå till det riktiga objektet för uppmärksamhet. Det naturliga resultatet blir ökad koncentration. Och när koncentrationen ökar, ger den hjälp den till utveckling av medvetenhet. Ju starkare kraften i koncentrationen är, desto mindre risk finns det att sätta igång en lång analyskedja av förströddheten. Du lägger bara märke till den och vänder din uppmärksamhet dit den förmodas att vara.

Dessa två tenderar alltså att balansera och stödja varandras tillväxt alldeles naturligt. Alltså, den enda regel du behöver följa är att rikta din kraft på koncentration i början tills apsinnet har lugnat ner sig lite grann. Betona sedan medvetenhet. Du kommer att få en kraftfull koncentration. Rent allmänt är det medvetenhet som bör betonas.

Medvetenhet leder din meditationsutveckling eftersom medvetenhet har förmåga att vara uppmärksam på sig själv. Det är medvetenhet som låter dig veta hur du gör. Men oroa dig inte alltför mycket för det. Det är ingen kapplöpning. Du tävlar inte mot någon och det finns ingen tidtabell.

Något av det svåraste att lära är att medvetenhet inte beror på något emotionellt eller mentalt tillstånd. Vi har speciella föreställningar om meditation. Meditation görs i tysta grottor av lugna människor som rör sig långsamt. Detta är villkor för träningen. De har satts upp för att utveckla koncentration och för att bli skicklig i meditation. Men när du lärt dig det kan du klara dig utan träningsregler och det skall du. Du behöver inte röra dig i snigelfart för att vara medveten. Du behöver inte heller vara lugn. Du kan vara medveten när du löser problem i svåra kalkyler. Du kan vara medveten mitt i en fotbollsmatch. Du kan också vara medveten mitt i ett våldsamt raseri. Mentala och fysiska handlingar är inget hinder för medvetenhet. Om du tycker att ditt sinne är extremt aktivt, observera bara karaktären och graden av denna handling. Det är bara en del av det som flyktigt passerar förbi i det inre.