THERAVADA
Theravada betyder "de äldstes lära". Hundra år före Kristus grundade kung Asokas son, Mahinda klostret Mahavihara i Anuradhapura, Sri Lanka. De munkar som levde där blev kända som "theravadins". Theravadabuddhismen spreds och praktiseras nu i Sri Lanka, Thailand, Burma, Laos, Cambodja och delvis i Vietnam.
Grunden för theravadabuddhismen Abhidhamma Pitaka tillkom på
det Tredje kyrkomötet år 250 f Kr. Huvudinnehållet i Sutta Pitaka
omarbetades till en systematik för att utforska sinnets och materians
natur. Tipitaka skrevs omkring år 83 f Kr ner på palmblad i Sri Lanka. Grunden i theravadabuddhismen Ibland kallas theravada också för "den sydliga skolan" till skillnad från "den nordliga skolan" med en buddhism som utvecklades i Kina, Tibet, Japan och Korea, den som kallas mahayana. Mahayana utvecklades ca 500 år efter Buddhas död. Centralt i Mahayana är boddhisattvaidealet. I tidigare buddhism (och i theravada) innebär boddhisattva den blivande Buddhans (pali: bodisattha) tidigare existenser. Mahayana använder termen boddhisattva om en människa som lovat att inte inträda i Nirvana förrän hon lett alla varelser till upplysning och Nirvana.
"Buddha talade inte om olika traditioner - han talade om sinnets
natur" Buddha själv kallade religionen han stiftade för Dhamma-vinaya - läran och disciplinerna med hänsyftning på den etiska och andliga träning han undervisade om. Text:Kerstin Jönhagen "The World
Fellowship of Buddhists" beslöt enhälligt år 1950 i Colombo, Sri Lanka
att termen "hinayana" skulle rensas bort när theravadabuddhistiska
skolor avses. |