Att meditera är inte lätt. Det kräver en mängd personliga egenskaper som vi normalt betraktar som obehagliga och som vi undviker så mycket som möjligt. Kort sagt, det är jobbigt. Det är säkert mycket lättare att bara lägga av och titta på TV i stället. Så varför ska vi egentligen bry oss om det? Varför slösa all denna tid och energi, när vi skulle kunna vara ute och roa oss? Varför bekymra sig? Enkelt. Därför att du är en människa. Och just på grund av det enkla skälet att du är en människa, så är du arvtagare till en medfödd otillfredsställelse, som helt enkelt inte vill försvinna. Du kan tränga undan det från ditt medvetande för en tid. Du kan skingra din uppmärksamhet för några timmar, men det kommer alltid tillbaka – ofta när du minst väntar det. Helt plötsligt, som slagen av blixten sätter du dig upp, granskar ditt liv och inser hur du lever. Du upptäcker plötsligt att hela din tillvaro fungerar precis så att du nätt och jämt klarar av den. Du håller god min. Du får det att gå ihop på något sätt och det verkar bra utåt sett. Men dessa perioder av förtvivlan, dessa gånger då du känner att allt rasar ihop inom dig, dem håller du för dig själv. Du är misslyckad. Och du vet det. Men du döljer det bra. Samtidigt anar du trots allt inom dig att det finns andra sätt att leva, en bättre väg att se på världen, en väg att komma i verklig kontakt med livet. Av en slump lyckas du då och då. Du får ett bra jobb. Du blir förälskad. Du vinner striden och för en tid blir saker och ting annorlunda. Livet tar en rik och ljus vändning som får de tråkiga och alldagliga tiderna att falla i glömska. Alla dina erfarenhetsbegrepp ändras och du säger till dig själv: ”Ok, nu har jag lyckats, nu kommer jag att bli lycklig.”  Men snart försvinner också denna känsla som rök i vind. Du står kvar med bara ett minne. Det och en svag medvetenhet om att någonting är fel.

Men i det här livet finns det faktiskt en annan djup och sensibel värld som är lättillgänglig, och som du av någon anledning inte sett. Du kopplar bort känslan, skär av den. Du känner dig avstängd från välbefinnande. Du har ingen verklig kontakt med livet. Inte den här gången heller har du klarat av det. Och sedan försvinner denna bleka aning och du är tillbaka till samma gamla verklighet. Världen är den vanliga dåraktiga, i bästa fall tråkiga. Den är en mental berg- och dalbana, och du tillbringar en mängd av din tid nere på botten av rampen och längtar efter höjderna.

Så, vad är det för fel på dig? Är du onormal? Nej. Du är bara en människa. Och du lider av samma onda som drabbar varje människa. Det finns inom oss alla, ett monster med många armar: kronisk spänning, brist på verklig medkänsla med andra, även människor närmast dig, känslor som har blockerats och känslomässig död. Många, många armar. Ingen av oss är riktigt fri från detta. Vi bör bemöta det. Vi försöker att förneka det. Vi bygger en hel kultur runt oss för att gömma det, låtsas att det inte finns och distraherar oss själva med olika målsättningar, projekt och socialt anseende. Men det försvinner aldrig. Det finns där som en konstant underström i varje tanke och varje iakttagelse; en liten ordlös röst bak i huvudet som säger: ”Inte tillräckligt bra ännu, Skaffa mer. Gör det bättre. Få det bättre.”  Det är ett monster, som visar sig överallt i subtila former.

Gå på en fest. Lyssna till skrattet, den sköra rösten som uttrycker glädje på ytan och rädsla under ytan. Känn spänningen, känn stressen. Ingen kopplar verkligen av. De fejkar. Gå till en fotbollsmatch. Titta på fansen på läktarna. Titta på de irrationella anfallen av ilska. Titta på den okontrollerbara frustration som bubblar fram från folk under sken av entusiasm eller laganda. Buanden, visslingar och otyglad egoism maskerat som laganda. Fylla, slagsmål på läktarna. Det är så folk desperat försöker göra sig fria från spänningar. Titta på TV-nyheterna. Lyssna på populära sångtexter. Du hittar samma tema upprepat om och om igen i olika varianter. Avundsjuka, otillfredsställelse, missnöje och stress.

Livet tycks vara en evig kamp, enorma krafter mot osäkra odds. Och vilken är vår lösning på all denna otillfredsställelse? Vi har fastnat i ”Om bara” -syndromet. Om jag bara hade mer pengar, då skulle jag vara lycklig. Om jag bara kunde hitta någon som verkligen älskar mig, om jag bara kunde gå ner tio kilo, om jag bara hade en färg-TV, jacuzzi, lockigt hår och så vidare i all evighet. Var kommer allt detta strunt från och, ännu viktigare, vad kan vi göra åt det? Det kommer från egenskaper i vårt eget sinne. Det är djupa, subtila och genomgripande mentala vanor, en gordisk knut som vi har skapat bit för bit och vi kan lösa upp den på precis samma sätt, en bit i taget. Vi kan trimma vår medvetenhet, forska i varje enskild bit och sprida ljus över den. Vi kan göra det omedvetna medvetet, sakta, en bit i taget.

Det grundläggande i vår erfarenhet är förändring. Förändringen är oupphörlig. Från ögonblick till ögonblick flyter livet förbi och är aldrig det samma. Evig förändring är det grundläggande i det varseblivande universum. En tanke dyker upp i ditt huvud och en halv sekund senare har den försvunnit. Det kommer en annan och den försvinner också. Ett ljud når ditt öra och sedan tystnad. Öppna dina ögon och världen strömmar in, blunda och den försvinner. Människor kommer in i ditt liv och går igen. Vänner försvinner, anförvanter dör. Dina framgångar växlar. Ibland vinner du och lika ofta förlorar du. Ständigt är det så: förändring, förändring, förändring. Inte två ögonblick samtidigt.

Detta är inte något fel. Det är universums lag. Men mänsklig kultur har gett några underliga svar på denna ändlösa obeständighet. Vi delar in våra erfarenheter i fack. Vi försöker att stoppa in varje varseblivning, varje mental förändring i denna ändlösa flod i något av tre mentala fack. Detta är bra, detta är dåligt eller detta är likgiltigt. Sedan skapar vi, beroende på vilket fack vi använder, en rad fixerade vanemässiga mentala svar. Om en speciell varseblivning har blivit märkt ”bra”, försöker vi hålla kvar den. Vi griper tag i denna speciella åsikt, vi månar om den, och vi försöker hindra den från att försvinna. När det inte fungerar, anstränger vi oss till det yttersta för att än en gång få göra om den erfarenhet som förde med sig allt detta. Vi kan kalla det mentalt ”vanebegär”.

Och i en annan del av sinnet finns ett fack märkt ”dåligt”. När vi är med om någonting ”dåligt”, försöker vi driva bort det. Vi försöker förneka det, avfärda det, befria oss från det på något sätt. Vi kämpar mot vår egen erfarenhet. Vi rusar från oss själva. Vi kan kalla det mentalt ”förnekandebegär”. Mellan dessa två reaktioner finns det likgiltiga facket. Där uppfattar vi erfarenheterna som varken bra eller dåliga. De är ljumma, likgiltiga, ointressanta, tråkiga. Vi lägger ner erfarenheten i ett likgiltighetsfack, så kan vi låtsas okunniga om dem och åter starta vår ändlösa runda av begär och motvilja. Denna sorts erfarenhet stjäl en del av vår uppmärksamhet. Vi kan kalla det mental ”vaneokunnighet”. Det omedelbara resultatet av all denna dårskap blir som ett evigt ekorrhjul, det leder inte någonstans, ett ändlöst flängande efter njutning, ändlös flykt från plåga, en bottenlös okunnighet om 90 procent av vår erfarenhet. Och sen undrar vi varför livet har en så fadd smak. När allt kommer omkring är det här ett system som inte fungerar.

Det spelar ingen roll hur hårt du jagar efter njutning och framgång, det finns tillfällen då du misslyckas. Det spelar ingen roll hur snabbt du flyr undan, för det kommer tider när plågan hinner ifatt dig. Och mellan dessa tillfällen är livet så tråkigt så du skulle kunna skrika. Våra sinnen är fulla av åsikter och värderingar. Vi har byggt murar runt oss och vi är fångar i våra egna lögner och vår motvilja. Vi lider.

Lidande är en grundläggande tanke i Buddhas undervisning. Det är ett nyckelbegrepp, som man måste förstå helt och hållet. Paliordet är dukkha och med det menas inte bara kroppslig plåga. Det menas den djupa subtila känsla av otillfredsställelse som är en del av varje mentalt ekorrhjul. Livets innersta natur är lidande, sade Buddha. Först verkar detta oerhört dystert och pessimistiskt. Det verkar inte heller vara sant. Trots allt är vi ofta lyckliga. Eller hur? Nej, så är det inte. Det bara ser ut så. Ta ett ögonblick när du känner dig verkligt tillfreds och undersök det närmare. Under glädjen skall du finna denna subtila, genomgripande underström av spänning, och det spelar ingen roll hur stort ögonblicket är, det håller ändå på att ta slut. Spelar ingen roll hur mycket du har skaffat dig, du kommer antingen att förlora en del av det eller tillbringa resten av dina dagar med att vakta vad du har fått och planera hur du ska få mer. Och till sist, du går mot döden. Till slut förlorar du allting. Allt är förgängligt.

Låter ganska dystert, eller hur? Dessbättre är det inte så, inte alls. Det verkar bara dystert, när du ser det från normal mental nivå, den nivå där ekorrhjulets mekanism arbetar. Under denna nivå finns ett annat perspektiv, ett helt annorlunda sätt att se på universum. Det är en metod att se där sinnet inte försöker att hålla kvar tiden, där vi inte håller fast våra upplevelser just när de strömmar förbi, där vi inte försöker att blockera eller ignorera saker och ting. Det innebär upplevelse bortom bra eller dåligt, bortom välbefinnande och plåga. Det är ett underbart sätt att se på världen och det är en metod som går att lära. Det är inte lätt, men möjligt.

Lycka och frid. Dessa begrepp är verkligen grundläggande i vår mänskliga tillvaro. Alla söker efter dem. Det är ofta ganska svårt att se eftersom vi döljer dem under skikt av flyktiga mål. Vi behöver mat, pengar, sex, ägodelar och respekt. Vi säger oss också att begreppet ”lycka” är alltför abstrakt: ”Titta, jag är praktisk. Ge mig bara tillräckligt med pengar och jag skall köpa all den lycka jag behöver.” Tyvärr, detta är en inställning som inte fungerar. Undersök varje mål och du kommer underfund med att de är ytliga. Du behöver mat. Varför? Därför att jag är hungrig. Jaså, du är hungrig, än sen då? Ja, om jag äter är jag inte hungrig längre och då mår jag bra. Aha! Må bra! Det finns ett verkligt behov. Det vi verkligen söker är inte flyktiga mål. De är trots allt bara verktyg. Vad vi i själva verket är ute efter är känslan av lindring som kommer när vi tillfredsställt driften. Tillfredsställelse, avkoppling och ett slut på spänningen. Frid, lycka, inget mer begär.

Så, vad är då lycka? För de flesta av oss innebär fullständig lycka att vi får allt vi önskar, har kontroll över allt medan vi spelar härskare och vill att hela världen dansar efter vår pipa. Än en gång, det fungerar inte. Se bara på de personer i historien som verkligen haft denna högsta makt. De var inga lyckliga människor. Helt klart var de inte i harmoni med sig själva. Varför? För att de drevs att vilja kontrollera världen helt och fullt men inte kunde. De ville kontrollera alla människor men det fanns de som vägrade att låta sig kontrolleras. De kunde inte kontrollera stjärnorna. Nu som förr blev de sjuka. Nu som förr dog de.

Vi kan aldrig få allt. Det är omöjligt. Som väl är finns det ett annat val. Du kan lära dig att kontrollera ditt sinne för att slippa undan detta ändlösa kretslopp av begär och motvilja. Du kan lära dig att inte vilja ha vad du vill ha, att känna igen begär men inte kontrolleras av dem. Det betyder inte att du lägger dig ner på gatan och inbjuder vem som helst att trampa på dig. Det betyder att du fortsätter att verkligen leva ett normalt liv men med en helt ny inställning. Du gör det som du måste göra, men är fri från dina begärs överdrivna, tvångsmässiga drift. Du önskar någonting men du behöver inte jaga efter det. Du är rädd för någonting, men du behöver inte stå där och darra från topp till tå. Denna mentala utveckling är mycket svår. Det tar år. Att försöka kontrollera allt är omöjligt, men svårighet är att föredra framför omöjlighet.

Fast vänta ett tag! Frid och lycka! Är det inte vad civilisation handlar om? Vi bygger skyskrapor och motorvägar. Vi har betald semester, tv-program. Vi sörjer för fri sjukvård och sjukskrivning, socialförsäkringar och välfärd. Allt detta syftar till att ge oss ett mått av frid och lycka. Ändå ökar mentalsjukdomarna stadigt och kriminaliteten ännu snabbare. Gatorna översvämmas av brottslingar och instabila människor. Stick ut armarna inne från tryggheten bakom din egen dörr och någon stjäl sannolikt din klocka! Det är något som inte är som det skall vara.  En lycklig människa känner inte att hon måste döda. Vi tycker om tanken att vårt samhälle utnyttjar varje tum av mänsklig kunskap för att skapa frid och lycka.

Vi har dock börjat upptäcka att vi har överutvecklat den materiella sidan av livet på bekostnad av de djupare emotionella och andliga sidorna och vi betalar priset för det misstaget. Det är en sak att prata om det moraliska och andliga förfallet idag och en annan sak att göra något åt det. Utgångsläget är att börja med oss själva. Se noga i ditt innersta, sanningsenligt och objektivt, och var och en kommer att se ögonblick när ”Jag är en skurk” och ”Jag är galen”. Vi kommer att lära oss att lägga märke till dessa ögonblick, se dem rent och klart utan att döma, och vi kommer att vara på väg bort från detta.

Du kan inte göra stora förändringar i vanorna i ditt liv förrän du börjar se dig själv precis som du är nu. Så fort du gör det ändras flödet naturligt. Ingen makt, kamp eller disciplinära regler tvingas på dig av någon auktoritet. Du bara förändras. Det sker automatiskt. Men  det är faktiskt en uppgift att nå denna första insikt. Du har uppfattat vem du är och hur du är utan illusion, värdering eller motstånd. Du har uppfattat din egen plats i samhället och din uppgift som samhällsmedborgare, uppfattat dina plikter och skyldigheter mot dina medmänniskor och dessutom ditt ansvar för dig själv som individ som lever tillsammans med andra individer. Och du har uppfattat klart att du är en del i en gemenskap. Det verkar invecklat, men detta sker ofta i ett enda ögonblick. Mental utveckling genom meditation är utan jämförelse en hjälp till en sådan förståelse och stillsam lycka.  

Dhammapada är en gammal buddhisttext som föregrep Freud med flera tusen år. Där står det att vad du är nu är resultatet av vad du var. Vad du kommer att bli i morgon är ett resultat av vad du är nu. Följderna av ett ont sinne kommer att följa dig som vagnen följer oxen som drar den. Följderna av ett renat sinne kommer att följa dig som din egen skugga. Ingen kan göra mer för dig än ditt eget renade sinne – inga föräldrar, ingen anförvant, ingen vän, inte någon. Ett väldisciplinerat sinne ger lycka.

Avsikten med att meditera är att rena sinnet. Det renar tankeprocessen från sådana psykiska störningar, som girighet, hat och avundsjuka, detta som håller dig fångad i mentalt slaveri. Meditation gör sinnet lugnt och uppmärksamt, koncentrerat och ger insikt.

I vårt samhälle tror vi starkt på utbildning. Vi tror att kunskap gör en bildad människa civiliserad. Civilisation förfinar människan bara på ytan. Utsätt vår nobla och sofistikerade gentleman för krigsstress eller ekonomisk kollaps och se vad som händer. Det är en sak att följa lagen eftersom du känner till påföljderna och är rädd för följderna. Det är en helt annan sak att följa lagen eftersom du har renat dig själv från den girighet som får dig att stjäla och det hat som får dig att döda. Kasta en sten i strömmen. Det rinnande vattnet slipar ytan jämn, men innanför är den oförändrad. Tag samma sten och lägg den i elden i smedjan, hela stenen ändras både på insidan och utsidan. Allt smälter. Civilisation ändrar människor på utsidan. Meditation mjukar upp hennes insida, om och omigen.

Meditation kallas Den Stora Läraren. Det är den renande smältdegelns eld som verkar sakta genom förståelse. Ju större förståelse du får, desto mer flexibel och tolerant blir du. Ju större förståelse du får, desto större medkänsla får du. Du blir som en perfekt förälder och idealisk lärare. Du är redo att förlåta och glömma. Du känner kärlek mot andra därför att du förstår dem. Och du förstår andra för att du förstår dig själv. Du har sett djupt inom dig och sett självbedrägeri och dina egna mänskliga fel. Du har sett din egen mänsklighet och lärt att förlåta och älska. När du har lärt medkänsla för dig själv, kommer medkänsla för andra automatisk. En fullkomlig meditatör har nått en djup förståelse för livet, och möter obetingat världen med djup och okritisk kärlek.

Meditation påminner i högsta grad om att odla upp ny mark. När du ska bryta odlingsmark i skogen, måste du först hugga ner träden och ta bort rötterna. Sedan bearbetar du jorden och gödslar den. Sedan sår du och skördar grödan. För att odla ditt sinne måste du först hugga bort olika irriterande hinder i din väg, Ta bort dem med rötterna så att de inte kan växa upp igen. Sedan gödslar du. Du pumpar in energi och disciplin i din mentala mylla. Sedan sår du och du skördar din gröda av tro, moral, medvetenhet och visdom.

Tro och moral har en speciell betydelse i detta sammanhang. Buddhism anbefaller inte tro i betydelsen att tro på någonting för att det står skrivet i en bok eller kommer från en profet eller någon auktoritet. Betydelsen ligger närmare förtroende. Det innebär att veta att någonting fungerar eftersom du sett att det gör det, därför att du har sett verkligheten inom dig själv. På samma sätt är moral inte en rituell lydnad för någon yttre påtvingad lag. Syftet med meditation är personlig förändring. Det du, som går in från ett håll till meditationens erfarenhet är inte samma du som kommer ut från ett annat håll. Det förändrar din karaktär genom en känsloprocess som gör dig djupt medveten om dina egna tankar, ord och handlingar. Din arrogans dunstar och din antagonism krymper. Ditt sinne blir lugnt och stilla. Och ditt liv blir fridfullare. Alltså förbereder en rätt utförd meditation dig att möta livets upp - och nedgångar. Det minskar din spänning, din rädsla, och din oro. Rastlösheten avtar och begären försvagas. Saker börjar falla på plats och från att ha varit en kamp flyter ditt liv lätt. Allt detta sker genom förståelse.

Meditation förstärker din koncentration och din tankekraft. Du blir också mer och mer klar över dina undermedvetna motiv och deras sätt att fungera. Din intuition skärps. Precisionen hos dina tankar ökar och gradvis får du en direkt kunskap om hur saker egentligen är utan fördom och utan illusion. Så är det skäl nog för att bekymra sig? Knappast. Detta är bara löften i ord. Det finns bara en väg om du någonsin vill veta om meditation är mödan värd. Lär dig att göra det rätt, och gör det. Ta själv reda på hur det verkar.