naturens grundlagar, lag, doktrin, rättrådighet, kvalité. Dhamma är den ursprungliga pali-termen för "Buddhism", dhamma är det som verkligen är, verklighetens doktrin.

Buddha talade om två extrema livshållningar. Den ena är ett konstant fasthållande vid sensuella njutningar, den andra överdriven självspäkning. Men Buddha förespråkade medelvägen, majjhima patipad . Medelvägen innebär

• frihet från åsikter
• läran om de fyra ädla sanningarna
• läran om den åttafaldiga vägen
• karmaläran om orsak - verkan
• läran om naturens lag som gäller alla företeelser: allt är förgängligt, anicca, allt kan förorsaka lidande, dukkha, allt är utan själ, jag, anatta

Detta är vägen, metoden att minska själviskhet, begär och hat. Vi har alla mycket "jag". Vi skapar föreställningar om att vi "tycker om" och " tycker inte om". Våra sex sinnen skapar på det viset våra begär som leder till lidande. Metoden för att minska begären kallar vi "dhamma".

I Kalamasutta ger Buddha följande tio råd att följa när det gäller dhamma:

• acceptera inte något som bara är hörsägen
• acceptera inte något bara för att det är tradition, för att det passar bra in i traditionen
• acceptera inte något bara för att andra säger det
• acceptera inte något bara för att det uttrycks i skrifter
• acceptera inte något bara för att det är antaganden som t ex bygger på logiska iakttaganden. Om solen går ner klockan sex tre kvällar i rad, är det inte säkert att den gör det den fjärde kvällen
• acceptera inte något bara för att det är en slutledning: den ena tror att det är så, den andra tror att det är så, den tredje tror att det är så, alltså tror jag också att det är så.
• acceptera inte något bara genom att gå efter utseendet. Tro t ex inte att en vacker människa är en bra människa bara för att hon är vacker
• acceptera inte något bara för att det sammanfaller med förutfattade meningar
• acceptera inte något bara för att det ser ut som en sanning
• acceptera inte något bara för att läraren eller någon annan aktad person säger det

Utnyttja alltid dessa tio råd. Det behövs självförtroende och visdom för att göra det på rätt sätt. Om man inte använder hjärnan och bara tänker i materiella termer som "passar bra", eller "passar inte bra" allt efter hur man känner sig för stunden, så fungerar det inte.

Buddhas lära är å andra sidan helt fri att använda när man följer de tio råden och analyserar och observerar.

Dhamma har sex olika egenskaper. De är

Svakkhato bhagavata dhammo, sanditthiko, akaliko,
ehipassiko, opanaiko, paccatam veditabbo viññuhiti.

Läran som förklarats så väl av den upphöjde och som ger resultat här och nu och som är av tidlöst värde
öppen för bekräftelse, leder till målet, och kan förstås av var och en som är vis

Dhamma är SVAKKHATO BHAGAVATA DHAMMO
läran som förklarats så väl av den upphöjde, Buddha som lärde dhamma av egen kraft.

a) Dhamma har ett sammanhang. Både början, mitten och slutet ingår i ett system.

b) Allt i dhamma stämmer överens på ett djupare plan. Karma har ett logiskt samband med återfödelsen, med orsak-verkan och detta har samband med de fyra nobla sanningarna.

c) Dhamma verkar tillsammans med sila (etik), samadhi (koncentration) och pañña (visdom). Det finns inga regler inom Buddhismen. Regler ger straff. Vi har disciplin som är träning, . Lekmän tillämpar fem, åtta eller tio discipliner, munkar 227 och nunnor 412. Från början var meditationen det viktigaste, men efter ca tjugo år krävde munkorden disciplin. Den bästa disciplinen är dock medvetenhet i samband med visdom. Efter 800 år stärktes disciplinen mycket, för munkarna hade skaffat sig så stora problem som blev till svårlösta både inre och yttre knutar. Frågorna om vem och vad som kunde lösa knutarna blev fler och fler. Svaret var disciplin - visdom - disciplin. Det ger energi för att dhamma ska fungera för en människa och lösa knutar. Det behövs en bra grund. Om man t ex bygger ett hus och har en bra grund, blir väggarna stabila och bra grund för taket. Om grunden inte är bra blir väggarna dåliga och kan inte bära taket. Sila är den grunden. Ju mer komplicerad den materiella världen är desto mer sila behövs. Det är så mycket som påverkar oss, men med sila blir jag lugnare. Jag kan praktisera sila t ex på fullmånedagar. För en munk är det en hjälp att följa munkdisciplinerna när han vet att människor känner till dem. Vi ska alla fortsätta med sila - etisk disciplin och inte göra felaktiga eller dåliga saker. Var och en gör det han eller hon kan. Även om Buddha skulle komma igen, skulle disciplinerna inte ändras, därför att genom dem kan vi minska begären.

d) I samadimeditationen koncentrerar vi oss på en sak, ljud eller ljus. Det leder till jhana. (absorbation) Vipassana är en annorlunda meditationsform. Man använder först samadhi som stöd, sen koncentrerar man sig på olika objekt inom de fyra metoderna

medvetenhet om kroppen, tankar, känslor och sinnet.

 

e) Pañña är visdom och förståelse av verkligheten i olika dimensioner. När man läser, tänker och praktiserar sila ger det kunskap. Man ser att det stämmer, att det är sant, jag får förtroende för jag har själv skaffat mig kunskapen. Jag blir glad att jag kommit så långt och jag känner en glädje som inte försvinner, för den har kommit inifrån.

Dhamma är SANDITTHIKO
"Ditthi" kan betyda både åsikt och vision, uppenbarelse. Sanditthiko: "som ger resultat här och nu". Åsikter har vi väldigt olika av. Det finns så många människor och alla kan inte ha samma åsikt. Även i samma person kan det finnas olika åsikter som skiftar efter tid och omständigheter. Åsikter mellan människor och i den enskilda människan kan kollidera. Men visionen i dhamma ger resultat här och nu.

Det berättas om kejsar Asoka i Indien att han dödade tusentals människor för att utvidga sitt land. Han erövrade områden runt om och fick den politiska makten över hela Indien. En dag gick han förbi en kvinna som grät och klagade: "Jag hade bara ett barn, en son och han dödades". När kejsar Asoka hörde kvinnan förstod han att hennes son var en av hans soldater som stupat, och han kände stark smärta. Han gick tillbaka till sitt slott och funderade över sitt liv. "Vilket är viktigast, liv eller makt?" Medan han grubblade på sitt problem såg han en ung munk, bara en sju, åtta år gammal, men så disciplinerad i sitt uppträdande. Kejsaren bjöd in honom till slottet. Munken kom lugnt in och Asoka bad honom sitta ner. Den lille munken gick till tronen och satte sig. Efter ett kort samtal med honom fick Asoka svar på sitt problem och han tackade munken och offrade mat. Han fortsatte sen att träffa och diskutera med andra munkar och de undervisade honom i dasarajadhamma, principerna efter vilka en kung bör regera. De handlar om hur man skapar harmoni. Asoka funderade över hur han kunde göra för människorna i stället för att döda dem. Han skrev dhammatexter, byggde sjukhus och blev medmänsklig i stället för krigare. Ryktet om honom som en fredlig kung spreds, han kallades "Dhammaasoka". Det är möjligt att leda ett land efter dhamma. Alla människor kan leda sina liv efter dhamma och ge det åt andra.

Asokas insatser blev betydelsefulla. Landet blev harmoniskt och också människorna, för de hade allt de behövde. I sådana harmoniska områden med många munkar är det lätt att praktisera dhamma och många uppnådde Nibbana under Asokas tid. Om kungen, munkarna och vanligt folk är upplysta människor, finns vägen där, man kan rena sina sinnen. Det enda målet i buddhismen är att nå Nibbana. Det finns två aspekter av Nibbana. Det är det fulla borttagandet av föroreningar nu, men där existensens villkor fortsätter. Den människa som når Nibbana här och nu kallas arahant. Den andra aspekten är fullständigt upphörande av existensens fysiska och mentala processer. Det är som när en tänd oljelampa slocknar.

Om vi praktiserar och minskar begär och känslor, om vi förstår hur de uppkommer och försvinner och om vi riktigt går in och tittar på känslor kan de inte fungera länge. De försvinner helt om jag har stark medvetenhet och visdom. Det är resultatet av dhamma här och nu.

Dhamma är AKALIKO
Dhamma är av tidlöst värde, den är alltid aktuell, blir aldrig för gammal. Hur kan dhamma alltid vara aktuell? För att Buddha sade det? Nej, riktig verklighet finns överallt, alltid. Buddha gjorde forskningsarbetet och fick resultat. "Ta bort allt begär, all själviskhet, det leder till allomfattande kärlek" Den kärleken är mycket stark och kan spridas överallt. Buddha har inga gränser. Det är samma sak med medkänsla, medlidande. De är riktiga naturliga egenskaper. Medkänsla, medlidande praktiseras av bodhisattvor (term inom mahayanabuddhism) och  av vanliga människor efter förmåga. Vi står på olika nivåer beroende på kunskap och visdom. De som har mera av det sprider dhamma och dess egenskaper är alltid aktuella. Den moderna vetenskapen visar ibland att den har samma uppfattning som Buddha. Men det är inte nödvändigt att samla bevis eller likheter mellan vetenskap och Buddhas lära. Buddhismen har sin egen metod, vetenskapen sin. Men även vetenskapen förändras, när nya teorier uppstår och därför lär oss vetenskapen också om alltings förgänglighet, anicca, lidandet, dukkha och ett icke-jag, anatta

Dhamma lär oss att världens natur är otillfredsställelse. När vi lär dhamma blir vi nöjda. Hur kan man bli nöjd? Jo, vi förstår läran om alltings förgänglighet, anicca, lidandet, dukkha och icke-jaget, anatt när vi ser hur all information vi samlar genom de sex sinnena kommer upp och försvinner. Detta skapar förtroende och förståelse. En människa som praktiserar dhamma är tillfredsställd och nöjd. Men annars är det normala att vi är otillfredsställda. Vi har så många mål i levet som leder till konkurrens. Om grannen har en finare bil än jag önskar jag kanske förstöra hans bil! Materialism är världens natur. Ingenting blir perfekt, men jag tycker att jag måste få allt perfekt, om inte blir jag otillfredsställd. Otillfredsställelse var aktuellt för 2 500 år sedan och kommer att vara det 2 500 år framåt. Satipatth na, begrundan över kroppen, känslor, sinne och sinnesobjekt, samyojana, de tio bojorna och ca ajjattika b hira yatana, de tolv inre och yttre orsakerna till bindning var aktuella för 2 500 år sedan och vi kan också nå resultat nu och i framtiden. Dhamma fungerar överallt, alltid.

Dhamma är EHIPASSIKO
Ehipassiko betyder "öppen för bekräftelse"; kom och se! "Kom och se" är annorlunda än "Kom och tro". Om någon säger till dig att ett visst tempel är fint, kan du själv gå och titta. "Jo, det stämmer, vad du sagt stämmer verkligen, det här templet var fint". Buddha inbjuder oss öppet: "Kom och se!". Vi bjuds att gå in i dhamma och praktisera. Vi har rätt att se om det passar.. Om vi finner att det inte passar är tiden inte mogen och vi lämnar dhamma. Vi har också frihet att kritisera och granska. Vi går in och ser bojorna och hur vi bygger upp och minskar dem och antingen om vi tycker att det stämmer eller ej, så finns vägen där. Den som bryter bojorna är en upplyst person. Dhamma är en kristallklar vägbeskrivning.

Dhamma är OPANAIKO
Dhamma leder till målet. Var och en som praktiserar skickligt kan nå den fullständiga friden och glädjen

Dhamma är PACCATAM VEDITABBO VIÑÑUHITI
Dhamma kan förstås av var och en som är vis och som har stark längtan att komma ur återfödelsens hjul, samsara.

Dhamma finns i hjärta och sinne hos alla levande varelser När man mediterar över dhammas sex egenskaper minskar man begären. Glädjen växer upp. Det är en lugn metod att skapa glädje. Detta är betydelsen av glädje, piti som upplysningsfaktor. Genom att lyssna till, tänka på och tala om dhamma sparar vi energi. Om inte slösar vi energi.

Passar dhammanussati dig? Du kan välja. Olika meditationsmetoder passar olika människor bra. Men det är alltid ofarligt att meditera över Buddha och Dhamma.