GLÄDJE - piti - EN UPPLYSNINGSFAKTOR
Devatanussati
Att meditera över
devas
devas = gudar
av Bhante Paññaratana
| På Buddhas tid fanns en man som hette Anahtapindika som ägde en
trädgård med en lund, Jeta-lunden där Buddha vistades och
dit Anathapindika brukade gå för att hjälpa Buddha och ge
honom dana. Anathapindika hade minskat sina begär och närmat sig
tillståndet att ha övervunnit återfödelsen. Denne man
hade en son som hette Kala. Kala deltog inte i faderns offrande till Buddha,
och Anathapindika tyckte att det var synd att sonen inte varit med och
praktiserat. Han tänkte ut en plan och sa till Kala: "Om du vill gå
till Jeta-lunden och se Buddha ska du få 100 gulden". Kala gjorde så
och kom hem och berättade vad han sett. Och när sonen serverade
sin fader hans mat, sa han: "Ge mig nu de 100 gulden", och han fick sina
pengar. Nästa dag funderade Anathapindika ut en ny plan. Han sa åt
sin son att gå till Jeta-lunden och lära sig en vers. "Kan du
lära dig en vers, ska du få 1 000 gulden sa Anathapindika och
Kala gick till Jeta-lunden. Versen var svår att lära och han
repeterade gång på gång. Plötsligt förstod Kala
meningen i denna vers och hans begär minskade och han uppnådde
tillståndet att ha övervunnit strömmarna. Han tänkte
på pengarna som fadern skulle ge honom men nu ville han inte ha dem,
han behövde dem inte. När Kala inte ville ta emot pengarna
berättade Anathapindika för Buddha att Kala inte ville ta emot
pengarna. "Nej", svarade Buddha, "även om han blev erbjuden att bli
kung skulle han säga nej, för han har förstått".
De som i likhet med Kala övervunnit strömmarna kommer inte att gå till mindre världar. De kommer till Devas värld Vilka är Devas? Buddha har sagt att det är din mamma och pappa. Därför ska du alltid ge dina föräldrar mat, logi och beskydd. Devas, gudarna lever i lyckliga världar med längre livstid än människor. De är vanligtvis osynliga för det mänskliga ögat. Men de är underkastade samma villkor som alla levande varelser, till återfödelse, åldrande och död. De är inte undantagna från lidande och behöver Buddhas hjälp att nå Nibbana. Ingen kan garanteras ett evigt liv i någon devavärld. De som vistas i devavärlden stannar där tills deras sinnen blivit förorenade. Men de devas som nått högre världar har minskat sina behov och begär. De äger de fyra sublima egenskaperna (brahma-vihara):
allomfattande kärlek, mettâ, Man kan ibland se människor som lever som de lär. De har gott hjärta, de praktiserar kärlek och medkänsla och de jämför inte människor. En person som vill använda begrundan av devas, devatanussati, måste utveckla förtroende, etik, lärande, generositet och förståelse för att minska girighet och hat. Det inträffar ibland att en människa med starkt självförtroende och stark etik för bara en sekund kanske, blir fri från hat, girighet, begär och okunnighet. Det kommer upp och försvinner, men kan fortsätta att komma upp och växa för att stanna längre och längre. Att praktisera så kan minska bojorna, minska lusta, illvilja och illusioner, men man har inte nått Nibbana, för negativiteter finns kvar. Men den som praktiserar så vet att vägen är tydlig och det skapar stor glädje och välbefinnande. Han eller hon blir lugn både fysiskt och psykiskt. Det är ett resultat av devatanussati som både munk och lekman/kvinna kan praktisera om det passar hans eller hennes karaktär. Metoden minskar okunnighet, ger ökad visdom och hjälper oss att vara här och nu.
Att få ge dhamma och lyssna på dhamma ger energi, harmoni och glädje.
|
 |
 |
 |