I suttan som berättar om Buddhas sista dagar finns denna rörande scen när Ananda, den lärjunge som troget varit Buddha till hjälp i praktiska sysslor och som lyssnat och lärt sig utantill de flesta av Buddhas tal:

32. Då gick Vördade Ananda till viharan och lutade sig mot dörrposten och grät:
- Jag är fortfarande bara en lärjunge som övervunnit strömmen och måste fortfarande sträva efter min egen fullkomlighet. Men ack, min Mästare som hade sådan medkänsla med mig, håller på att dö!

35. Då talade Den Välsignade till Vördade Ananda och sade:
- Nog så, Ananda! Sörj inte, klaga inte! För har jag inte undervisat från allra första början att allt som är kärt och älskat måste bli förändring, separation och avskiljande? Att det som är fött, kommer till, sammansatt och underkastat förfall, hur kan man säga om det: ”Må det inte bli upplöst?” Det finns inte något sådant tillstånd för saker. Nu, Ananda, har du under lång tid hjälpt Tathagatha med allomfattande kärlek i handling, ord, vänligt, behagligt med hela hjärtat och övermåttan. Stor godhet har du samlat, Ananda! Nu skall du fortsätta lägga ner energi och snart kommer du att bli fri från fläckarna.
DN 16 kap 5 verserna 32, 35
 

Det finns så mycket i livet som vi är rädda för, för framtiden och inte minst för döden. Vi vill inte förlora vad som är kärt för oss och när det verkligen händer är vi sorgsna. Sorg innebär  hat och det är ogynnsamt. Om vi inte ser ting som de är, tror vi att människor och saker består. Men människor och saker är bara fenomen som uppstår och försvinner omedelbart. I nästa ögonblick har de redan förändrats. Det oåterkalliga i allt lämnar oss hjälplösa och ledsna.  Om vi kan se ting som de verkligen är blir vi mindre övermannade av sorg. Sorg påverkas också av vårt behov av att äga och att inte kunna släppa taget.

Men vi ska inte förneka sorg för den kan ge oss möjligheten att trots allt utveckla de två viktiga beståndsdelarna visdom och medkänsla.

Så här säger Thich Nhat Hanh om döden i en intervju presenterad på www.beliefnet.com

”... Jag tror att det finns ett sätt att träna sig själv för att inte bli offer för skräck och sorg – det är att se djupt in i sig själv och där se att vi är sammansatta av beståndsdelar som är ”icke-jag”. Och när vi ser oss runt omkring kan vi känna igen oss i beståndsdelar som ”icke-jag” liksom en fader som när han ser på sitt barn kan se sig själv i sitt barn, kan se sin fortsättning i sitt barn. Så han klamrar inte fast vid idén att hans kropp är det enda som är han. Han är mer än sin kropp. Han finns inuti sin kropp men han finns också samtidigt utanför sin kropp i många beståndsdelar. Om vi tar för vana att att se på detta sätt, kommer vi inte att bli offer för vårt fastklamrande till en manifestationsform och vi blir fria. Och denna frihet ger oss möjlighet till lycka och frid...

... Buddha säger att vi ska komma ihåg att allt är föränderligt, att inget är en absolut enhet som finnas kvar som samma enhet ... Vi lockas in i föreställningen att vi är endast denna kropp, att detta livslopp är det enda livslopp vi har...

... Vad är en manifestation och vad manifesteras? Manifestation innebär att något visas i det närvarande och – när villkoren är tillräckliga - manifesterar detta något sig själv. Och detta är ingen början, det är också en fortsättning. Det är som ett moln på himlen – det är en manifestation. Innan molnet blev ett moln, hade molnet varit annat som vatten, ånga, hetta och så vidare. Så du kan känna igen molnet i det närvarande i beståndsdelar av icke-moln som funnits där före denna manifestation av molnet...

... Hur kan föränderlighet `göra allt möjligt`? Om saker inte var föränderliga, skulle liv inte vara möjligt. Antag att du sår ett vetefrö. Om fröet inte är föränderligt kan det inte gro och bli en ung planta och du skulle inte kunna äta vetet. Därför är föränderlighet mycket viktigt och avgörande för liv...”

I ”Systrarnas psalmer” berättas om drottning Ubbiri som sörjde förlusten av sin dotter Jiva och gick varje dag till begravningsplatsen. Där mötte hon en dag Buddha som undrade varför hon grät så förtvivlat. sade henne att på den begravningsplatsen hade ungefär åttiofyratusen av hennes döttrar (i föregående liv) blivit kremerade.

Buddha sade till henne:

Sedan Ubbiri begrundat Dhamma så som Buddha undervisade, utvecklade hon insikt och såg tingen som de verkligen är och blev en Upplyst: